Kan bara hålla med – Satan anländer till Moskva är mitt livs teaterupplevelse också. Jag hade förmånen att hinna se den två gånger till och med under tiden den gick. Kul att du också var där och berördes lika starkt!
Ovanstående fick jag just som kommentar till ett av mina senare inlägg – OUNDERTECKNAT! Gudars vilken plåga – förstår mänskan inte hur nyfiken jag blir på vem som kan tänkas ha sett samma underbara uppsättning av Mästaren&Margarita som jag? Vem? VEM? VEM??!
Seriöst – jag blir jättenyfiken av anonyma kommentarer, det blir jag varje gång det händer. Men shit, den här var ju riktig nyfikenhetstortyr…! ;o) Hojta gärna igen – med namn, så jag slipper grubbla mig galen och gråhårig på vem som varit där och delat DEN känslan med mig… (eller mejla mig på jennyli punkt sthlm snabela gmail punkt com ifall du av nån anledning vill vara anonym i bloggen!)
Jag minns ingenting av föreställningen, mer än att de utnyttjade scenen till max, hade en scenografi som tog ut svängarna och fullkomligt BAR berättelsen – och så minns jag att det regnade pengar. Jag hade för mig att det var på slutet av föreställningen, men i torsdags begrep jag så mycket att det måste ha varit när Woland hade föreställning på Varieté-teatern. Men det är allt jag minns – och så känslan, magin, inspirationen som följde mig i veckor och månader – ja, en del av den bär jag ju fortfarande med mig, fast jag inte riktigt minns själva pjäsen. Kreativ magi – bästa sorten!
