Upphovsrätt i evighet, amen

Det är mycket snack nu om upphovsrätt och de gräsliga brott folk begår mot hederliga artisters och upphovsmäns levebröd och livsverk. Men det får väl finnas någon gräns, eller?

Jag drabbas just nu av att ha köpt och lagligen betalat för musik – som jag inte längre kan lyssna på, för den är så hårdspärrad att jag inte kan konvertera den till min Mac eller iPoden jag inhandlade igår. Jaha – tack för den!

Man kan inte gå så hårt åt de som gör fel att man samtidigt sätter dit de som gör och vill göra rätt – det funkar inte. Det kallas att såga av grenen man sitter på – och artisterna (ja, för det blir artisterna, vare sig det är rättvist eller ej. Jag skiter uppriktigt sagt i hela soppan däremellan, med agenter och mellanhänder och Fahn och hans moster) blir rökta hos dem som egentligen gillar deras musik – för vem IDS ägna hur mycket tid och energi åt att försöka konvertera filer jag redan köpt en gång? Vad ska jag göra? Köpa dem en gång till? Eller hur.

I det här fallet är det Martin Stenmarck som raskt degraderas till “has-been”. Låtarna åker härmed i sopkorgen, för jag har ingen nytta av dem. De är lagligen betalda, men han är tydligen mest intresserad av dem som delar filer utan att betala för sig, så då får han väl fortsätta fokusera på dem. Mig har han redan förlorat. Sorry, grabben, men det gäller att hålla ögonen på bollen. *fnys*