Vådan av att vara en kreativitetsnörd

Jag måste sluta benämna mig själv kameranörd – för det är verkligen inte det som är grejen. Jag skiter högaktningsfullt i kameror och objektiv och utrustning hit och dit… men bilderna – BILDERNA! Det är ju dem allt handlar om, hur man skapar en bild som känns ända in i själen… Det handlar inte alltid om en perfekt komposition heller, ljus är viktigt – men viktigast av allt är nog känslan. Det där som griper tag i hjärtat och antingen ruskar om rejält, eller också bara varsamt vaggar till ro.

Jag fick frågan häromdagen om jag inte drömmer om att utvecklas inom foto och form, och det är klart – hade jag inte behövt dra in till brödfödan här och nu hade jag gärna skaffat mig en fotografutbildning på gamla dar, och försökt slå mig in i den världen. Men mina dagar som karriärjagare är över – även om “karriären” i det avseendet handlar om jakten på att få jobba kreativt och skapande, snarare än det man kanske traditionellt tänker när man tänker “karriär”: pengar och status. Sånt krafs…!

Fast det är ju inte heller riktigt sant. Strävan att få jobba kreativt och visionärt ger jag aldrig upp. Det är banne mig ingen luddig tyllkantad dröm heller. En gång sa någon till mig ungefär såhär: “Jag tycker att man gör sitt arbete först, och SEN kan man ta sig tid att vara kreativ. Efteråt, när jobbet är klart”. Nu tänker jag bli lite kontroversiell, för såhär får man inte lov att säga: Jag tror inte på att alla människor är naturligt kreativa. Jag tror att alla människor kan GÖRA kreativa saker, men att vara en kreativ person innebär att du inte kan vara på något annat sätt. Är du kreativ så är du, och din hjärna kan inte fungera på något annat sätt. Den kan inte arbeta först och vara kreativ sen – den är vad den är, hela tiden.

Men sen har det blivit lite fint att vara kreativ. Och då måste plötsligt ALLA vara kreativa, för då plötsligt gäller “ALLA SKA MED!” och det uppstår en prestationskreativitet som inte har något att göra med individualitet och personliga uttryck. Det är OK att vara lite okreativ, att känna sig trygg i kända strukturer och tycka att det är skoj att göra kreativa prylar nån gång ibland – som att resa bort och upptäcka en värld bortom ens egen. Det ÄR okej, jag lovar! Alla SKA med – men var och en på sitt sätt. Det är det som är grejen! Att utgå ifrån att alla människor är och funkar likadant, det förstår jag mig bara inte på.

Sen betyder ju kreativitet inte nödvändigtvis färgpytsar och penslar, kreativ lek och galenskap. Arbeta med människor är kreativt. Arbeta med idéer och visioner är kreativt. Att vika av från den invanda vägen. Att se ett nytt perspektiv och förstå det vardagliga i ett nytt ljus. Att nå fram till och dela en sekund med en annan människa, där du trodde att vägen var stängd och tillbommad.

Så nej, det handlar inte om kameror eller objektiv – och det handlar kanske inte ens om Bilden eller Känslan. Utan om att fylla ett hål, ett tomrum i själen som hela tiden ropar efter något nytt. Något som aldrig funnits tidigare. Något du skapar – bara för att du kan, för att du har lust och för att du drivs av att skapa saker. Har du en kamera i handen blir det en bild, har du en penna blir det en dikt, har du en gitarr blir det en sång. Har du en grupp människor till hands att leda och engagera – då kan det bli precis vad som helst. För du är en kreativitetsnörd, av födsel och ohejdbar vana!