Idag stegade jag glatt ut på lunchen i syfte att inhandla ett par sprillans nya löpskor. De gamla användes som graviditetspråmar sist det begav sig, och det märks. De är som galoscher – inget hi-tech, pronationsstöd eller dämpning där inte.
Jag bävar lite för såna inköp, för det blir alltid så sabla dyrt. De bästa löpskor jag ägt var också de dyraste skor jag någonsin ägt – 1600 spänn för 5-6 år sen! Men jag tänkte att jag har ju faktiskt tränat gratis hela terminen, så kostnaden för att träna är de två par träningsskor jag investerat i. Så – med ett fast grepp om den tanken svalde jag penning-ångesten och klev in på Löplabbet på Kungsgatan, tjejavdelningen.
Bara för att upptäcka att höstkollektionerna beräknas anlända v 30 och tills dess fanns… kan ni gissa? ETT par skor jag kunde testa – som hade det stöd och den dämpning jag behövde och dessutom var NÄSTAN i rätt storlek. Med betoning på “nästan”. Så det bidde inga skor. All våndan och det-är-okej-suggestion helt i onödan. Bah.
04 juli 2008 kl 7:40 f m |
Men du har klarat av lite vånda inför höstens köp. Tycker ändå det låter lite positivt att de dyraste dojjorna varit de bästa.
04 juli 2008 kl 10:25 f m |
Det är faktiskt sant. Tänk om de dyraste pjucken varit de sämsta… Eeeeks! ;o)