Semesterdröm?

När jag vaknade imorse befann jag mig i Rovigno – eller om det var Prag, det var lite oklart faktiskt. Jag hade gått en promenad för mig själv, och upptäckt en stor pärlbutik, ett El Dorado för smyckestillverkning. Pärlor i storpack för spottstyvrar, 2 kg för 15 kronor, blandade färger och pärlor som hemma går för styckepris 50 öre eller 1 krona. En trivsam dröm, minsann.

Och nu går jag här och funderar på semestern. Det blir bilsemester igen (NER med Euron, UPP med kronan!), men efter förra årets fasaresa med TT-line mellan Trelleborg och Travemünde (se reselayouten jag visade häromdan), då det stod helt klart att min skräck för att åka båt inte är vare sig påhittad eller överdriven (jag stod på däck och grät i panik över att sambon lett barnen fram till staketet för att de skulle se ner på vattnet, och lät dem hålla i sig själva, utan att A krampaktigt höll fast dem, som jag själv skulle ha gjort – om jag bara vågat gå nära det förbannade staketet), har vi pratat om att ta en annan rutt i år.

Nattfärjan funkade bra – jag sov mig genom eländet. Ett annat alternativ är att ta snabbkatamaranen till Rostock, och köra genom östra Tyskland neråt Italien till. Och det var där jag började fundera – skulle man möjligen kunna göra en avstickare till Praha när man ändå är ”i krokarna”?

Jag älskar Prag – avskyr maten, men älskar staden. Prag är en stad att vandra i, tyst smyga runt på kullerstensgator bland lika tysta husfasader där historien liksom står skriven i spruckenhet och ålder. Och givetvis ha kameran med sig. Nu blir det väl inte så mycket till tystnad när man har två galna barn med sig och en sambo som tittar på klockan var tredje minut. Men ändå. Det är alldeles för många år sen jag satte min fot i Prag. (April 2000, närmare bestämt.)

Och kanske går det att hitta en pärlbutik där någonstans också. Tjeckiska glaspärlor är trevliga – och säkert billiga om man hittar någon trevlig fabriksbutik eller så…

***

Men det är klart – vi får väl först se om det blir någon semester. I tisdags fick jag höra att man i Stora Projektet vill kommendera alla till semester i juli – och då blir det ingen bilsemester. Hotellen kostar det dubbla och det är MINST dubbelt så mycket trafikfarliga idioter på vägarna som i slutet av augusti när vi vill åka.

Jag har alltid tänkt att det smartaste, i tider med mycket att göra på jobbet, är att ta semester på en udda tid – så att jag kan hålla ställningarna när andra ligger på stranden (och dessutom få extra mycket arbetsro, ensam på ett tyst kontor), och sedan med gott samvete vara ledig när jag vet att andra är på plats och sköter ruljansen. Att ”beordras” kollektivsemester föresvävade mig aldrig ens…

Jaja, vi får väl se hur hårt det där styrs upp till sist – och i vilken utsträckning jag (som sketen skribent) omfattas…