Everybody pays full price for being who they are. Only the interest rate fluctuates.
Jag tycker att Gaping Void är en genialisk blogg. Då och då får den lite väl mycket kom-å-köp-konserverad-gröt-prägel, men… ingen är felfri, eller hur? Den stackars svältande konstnären Hugh MacLeod (of the clan MacLeod) måste ju också leva.
Den här raden kan jag gå och meditera över länge. Alla betalar fullt pris för att vara sig själva. Bara räntan varierar. Jag har faktiskt en ränteförhandling framför mig, i en icke-alltför-avlägsen framtid. Spännande. Tror jag.
01 juni 2009 kl 5:48 e m |
Klokt sagt.
Jodå, det förekommer säkert på fler ställen att man går direkt och har med två matlådor. Jag har testat det här rätt länge, på onsdagar har jag sedan 2006 gått direkt till min orkesterrepetition (och vanligen köpt mat på universitetsområdet), men det blir oerhört stressigt. (Trots att det är max 7 minuters promenadväg). Slutar fem (jag hör till dem som är noga med att gå klockan fem), byta om, ta sig till rätt plats, äta (c:a 20 minuter). Kurserna är nere på stan, 15 min med bil/25 med buss. Det är svårt att hinna om man inte har möjlighet att gå tidigare.