Jag laste nagonstans att Tele2 har det lite si och sa med lonsamheten i sodra och centrala europa. No shit, sager jag. De har helt enkelt vissa distributiva bekymmer, nar inte ens en palast och engagerad kund (such as myself) kan fa tag pa en produkt hon VET finns, och borde vara ypperligt anpassad till turisters behov/intressen – och hon befinner sig i den turistigaste av turistorter.
Inget kontantkort star att finna, kort sagt. Jag far noja mig med att analogsemestra, helt enkelt. Och da och da uppsoka det lokala internetkafeet, som idag da jag varit runt pa stan pa morronkvisten med kameran i hogsta hugg. Missade den erbarmliga soluppgangen, sa jag far val ge det ett forsok till en annan morgon. Det gar fort i hockey heter det ju, kan meddela att detsamma kan appliceras pa soluppgangar i sydligare lander…! Ka-dousch sager det, sen hanger solen dar, het som synden.
Till och med lokalbefolkningen klagar pa varmen harnere, forresten. Jag lyckades med konststycket att pa bara 24 timmar bli sa uttorkad att jag sjalv blev orolig for hor jag madde…! Mindre vattenintag an 3 liter om dagen ar direkt halsovadligt, vill man ma bra far man nog halla i sig annu mer. Kvartisex imorse var det ratt draglig temperatur – men fukten fanns dar anda, sa svetten borjade lacka fran pannan runt sjusnaret. DET ar extremt aven har nere. Och sen blir det inte dragligt igen forran vid halvelva ikvall…! Galet. Jag ligger i skuggan och laser sa mycket jag kan, dvs sa mycket kidsen tillater..! DE verkar daremot inte bry sig namnvart om varmen, stojar runt som alltid…!
***
Och i vanlig ordning agnar jag semestern at att kliva in i nagot slags reflektiv sammandragning, for att gora mig redo att skjuta mig in i aret som kommer. Vad har jag gjort sen sist? Hur blev det har aret? Vad ska jag gora av nasta ar?
Det ar val knappast nagon hemlighet att aret som gick inte hamnar pa min topp-10-lista, men fragan ar snarast vilka faktorer jag KAN paverka for att nasta ska bli battre. Aret som gick halkade lite grand i diket – inte pa ett bananskal kanske, men pa faktorer som jag inte kunde gora nagot at. Sant hander, men tricket maste vara att kunna ”ta” det. Nu blev jag narmast helt stalld, och det var antagligen det som gjorde att jag tappade lusten som jag gjorde. (Vet ni forresten att ett av de vanligare sokorden folk hittar hit pa ar ”tappat gnistan”? Lite sorgligt…) Sa – det mediterar jag mycket over. Var hittar jag den beredskap jag saknade for ett ar sedan?
Har INTE funderat fardigt pa det annu, kommer jag pa nagot sager jag till…!
Sen funderar jag ocksa pa vad jag ska gora med den har bloggen. Jag har inte sjalv gillat vad den utvecklats till pa sistone, kanske sista halvaret eller sa. Vet inte om det ar nagot som bara jag lagt marke till eller om det varit uppenbart for alla, men fram brutalarlighet och ”empowerment” tycker jag att bloggen mer och mer fatt en ton av syndomtyck och den dar fula fula bitterheten som gjort sig till objuden gast i mina tankar sen en tid tillbaka. Det, och sa en ytlighet jag inte heller gillar.
Men sen var det ju den dar Ulla, forstas.
Fulkommentaren jag fick precis fore semestern angrep just den slags inlagg jag sjalv tycker om att skriva, och lasa – fast det ar inte sa ofta jag hittar dem hos andra. Tyvarr, fast jag forstar ju varfor. Och den gjorde det uppenbart for mig att jag egentligen bara har tva val:
Antingen skriver jag den slags blogg jag vill skriva, och accepterar att bloggen darmed blir en blotta, en oppen sarbarhet inpa bara skinnet och alla mina manskliga skavanker – for att det ar det enda satt att skriva blogg som jag sjalv tycker ar meningsfullt. Och idealistiskt sett vet jag att det ar har jag vill befinna mig, det ar det har jag star for – jag vet bara inte om jag ar beredd att ta stryket som kommer pa kopet. Samtidigt ar det ju ocksa ett satt att leva som jag lar – och inte lata Ullorna vinna.
Eller sa far jag skriva en blogg som blir en putsad fasad, ett varumarke med mitt ansikte pa – ett utvalt innehall, baserat pa vad jag vill/vagar/anser strategiskt riktigt att lamna ut. Och en san blogg skulle jag sjalv inte vilja lasa. Eller sta for. Och det ar ju ocksa det som fatt mig att kanna att jag inte varit nojd med bloggen som den varit pa sistone, for att den HAR kants tillrattalagd, strategiskt censurerad och tillputsad.
***
Sen funderar jag givetvis ocksa pa annat an bloggen. Ett genomgaende tema ar det gamla hederliga ”gor vad du tanker istallet for att tanka vad du ska gora” – min standiga akilleshal. I vanlig ordning fylls mitt huvud av ideer nar jag ar borta och kan anvanda huvudet at egna tankar under ledigheten, impulser, uppslag, drivkrafter och kreativa lustar. Och jag lever i den dar stormen av allt jag vill gora, njuter av kicken jag far av det kreativa adrenalinet (seriost – vem tusan behover knark?)… och sen blir det liksom inte mer.
Jag har tankt en hel del pa sistone, inte bara pa semestern, pa hur det dar paverkar mig. Pa hur det faktiskt bryter ner den sjalvkansla jag anda agnat sa mycket kraft at att bygga upp. Sa att jag blir kanslig for Ullorna. Sa att troskeln att ge mig pa nasta projekt blir annu hogre – och darmed undergraver sjalvkanslan ytterligare. En nedatgaende spiral.
Det dar ar en annan sak jag maste gora nagot at.Kan inte lata det ga langre nedat och omintetgora det arbete jag redan lagt ner. Men det innebar att jag maste flytta ut mer i varlden utanfor mitt huvud – trots att jag trivs sa bra i mitt huvud, i det dar kreativa adrenalinhavet. Det blir kanske en slags andlig avgiftning, om man ser det krasst.
Naval – jag tanker, alltsa ar jag. Nu ar det semester och semestern ar till for tankearbete. Nar jag kommer tillbaka till verkligheten maste jag aterga till arbetet – pa flera plan. Och ha hittat ett bra satt att gora det pa.
Men nu – ater till det analoga strandlivet!
Publicerat av Jenny 
Publicerat av Jenny 
Publicerat av Jenny 
