En annan kulinarisk femetta och andra filosofiska söndagstankar

Jag säger bara: Gamle Ole på grovt mörkt bröd… Himmelskt! Tahiti-teet skär sig lite till, men jag är för lat för att gå och göra nytt te bara för det, så det får vara. Det funkar ändå. Mmmmm… Jag vet inte vad det är med mig och mat som luktar illa, men jag älskar danska ostar. Och surströmming. Har aldrig testat de två ihop, men jag skulle säkert tycka det var himmelskt…!

(Och nej, jag fick ingen surströmming i år HELLER, det är förbanne mig bedrövligt.)

Nu snackar El Maco med Crimson igen – ett långt samtal den här gången, eftersom det ”bidde” drygt 100 bilder från förra semestern som jag vill ha kopior på. Shit, det blir durt. Och som sagt – det var FÖRRA semestern det. Årets har jag inte ens orkat BÖRJA tänka på att photoshoppa. Däremot hade jag några färdiga från augusti som slank med i den här surven – bland annat den här bilden som jag redan visat, men eftersom jag bara har gammal skåpmat att komma med, så får ni se den igen:

Jag får rysningar av den här bilden, och det är lite som med osten – jag vet inte vad det är som gör det! Det är en knasig bild, ett vridet perspektiv och bleka färger, men… ja, rysningar! Kanske för att jag minns stunden och glädjen, ljudet av nästan överraskade skratt när killarna upptäckte att ett blött trädäck och bara fötter kunde vara kungligt underhållande.

Jag borde ha skickat in den här bilden till Kamera & Bilds läsargalleri – fast å andra sidan, varför ska jag låta andra rynka på näsan åt det som jag blir lycklig åt ändå? Däremot ska det bli roligt att få den i tryck – och scrappa den!

***

Tja, så var det slut på det roliga dårå. Imorron tar vardagen vid och semestern är över. En del av mig kvider över att ha tömt årets semesterkonto till 100%, även om jag har massor av sparade dagar. Det svider liksom lite mer att ta av sparade dagar till solodagar för mig själv.

Men en dag ska jag ta när det är Syfestival i alla fall. En halvdag senast var för stressigt – och jag var för trött när jag kom till mässan. I år ska jag vara där när det öppnar, strosa runt och fika mellan varven. Det ska ju vara i Kista i år, så kanske rent av att man kan smita ut och ta ett varv i Kista C och sen gå tillbaks igen…?

Kufen i mig längtar ensamma dagar, eller åtminstone timmar. Hoppas på behagligt höstväder i veckan, så kan jag promenera mig en friskvårdstimme i tystnad, det vore friskvård för både kropp och själ. Var ut och joggade igår, och det kändes inte alls bra. Jag får nog börja om lite lugnare, för ryggen har nog tagit mer stryk än jag begripit – av långkuskandet i Europa. Suck. Det ska fan vara gammal å sliten… (Citerar ryggläkaren igen, bara för att hans ord var så djupsinnigt visa: ”Hade du levt på stenåldern hade du varit död vid den här åldern”. Jomentack för den!)

Kvällens pyssel blir nån form av omslag till min kalender. Den är i massproducerat rosa trendmönster just nu och det känns inte riiiiiiiiiktig jag. Har en idé som jag borde orka med innan jag däckar – fast vem vet. Jag raglade i säng kl 3 i natt, och raglade upp nästan genast, eftersom sonen – som sov lite provisoriskt nedbäddad i sin säng utan bäddmadrass, eftersom överdraget till densamma befann sig i tvättmaskinen efter ett tidigare missöde. Och han skulle ju inte sova, så fort jag försökte smyga tillbaka till min egen säng satte han sig käpprätt upp i sängen och stirrade uppfordrande på mig. Hupp, bäst att lägga sig ner igen. Var ska sleven vara om inte i grytan, och var ska ryggonda modern vara om inte i den obekvämaste tänkbara av sängar, vid sonens sida. Amen.

Så liiiiite trött är jag idag. Liiiiiite.

Annonser

2 Responses to En annan kulinarisk femetta och andra filosofiska söndagstankar

  1. Per Stromsjo skriver:

    Ryggläkaren kan behöva en glass, han med.

    Annars väcker du ett festligt minne. Min far kom ibland hem från tjänsteresor med illaluktande specerier. När det vankades dansk ost insisterade resten av tvåbeningarna i hushållet på att hanteringen skulle skötas under köksfläkten. Enda stödet fick han av min entusiastiska lapphund som inte visste till sig av lycka inför Denna Danska Doft… 😉 Vad hon i övrigt umgicks med och rullade sig i ska jag inte gå in närmare på men man kan väl i korthet säga att djurets smak var lite annorlunda.

  2. BaraJag skriver:

    Hm, syfestival i Kista den här gången? jag var inte på förra men väl förr-förra. Kanske dags igen 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: