Saker

Jag måste bli bättre på att fotografera saker och berätta sakernas historier. Jag tänkte på detta när jag rensade i barnens rum i veckan som gick, och kastade leksaker de vuxit ifrån – flera av dem med tydliga styng i hjärtat. Saker jag köpt åt dem och leende sett dem leka i timmar med – saker de fått och som vi tänkte ”vad fasen är det här för nåt??” – och så har ungarna, i tur och ordning, haft hejdlöst roligt med just DEN prylen. Nu är de borta, och jag tror inte att jag hade bilder på dem. Inte alla i alla fall.

Jag har faktiskt bilder på elefanten som går på hjul och spelar cirkusmusik. Den har varit en succéleksak för båda barnen – storkillen fick den när han fyllde 1 av min barndomsväninna. Han lekte med den, alla hans kompisar som hälsat på genom tiderna har lekt med den och när Axel kom så har han lekt med den, och hans kompisar när de är på besök…!

Och nu ikväll när jag gick en sväng med vattenkannan fick jag syn på Fredskallan. Storkillen visar den för alla som kommer, den är litegrann hans blomma – för det var han som valde den, och han valde den för att farmor har en sån. Han blev sådär ivrig på Plantagen när vi stod och valde växter, som fyraåringar blir – fick knappt fram orden för all iver som var ivägen. Men det var just det – att farmor hade en sån, så en sån måste vi också ha. Tja – klart vi måste ha en sån då, när han säger det. Sen den kom in i huset berättar han om den för alla, grannarna som kom på middag och snickaren som fixade en knirrande tröskel, och ingen förstår riktigt vad det är han berättar med sån iver. Men jag ser, och jag vill minnas.

Så – jag måste bli bättre på att fotografera saker, och berätta sakernas historier.

Annonser

2 Responses to Saker

  1. ylva skriver:

    det borde jag med :). men att faktiskt tänka på det är ju helt klar ett steg på vägen. och jag rynkar absolut inte på näsan, tycker fotot nedan är jättemysigt på något vis. fast surströmming och sånt är ju en annan sak förstås… men, smaken är som baken.

    kram kram,

  2. BaraJag skriver:

    Det är ju sådana historier man så gärna vill minnas.

    Själv scrappade jag ett foto av en vägg på vårt hotellrum i Madrid som enda LO at representera vår resa dit. Men väggen var liksom en speciell grej som knöt ihop hela vistelsen. (Och nej jag har inte krökat eller rökt konstiga substanser … 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: