Steg 2: Riktning.

Lustigt egentligen – eller, inte lustigt kanske. Snarare lite tragiskt. Lustigt och tragiskt kan ju faktiskt vara väldigt nära besläktat, när man tänker på saken…

Hursomhelst – det är lustigt att man vet så väl att något är galet, man ser det varje dag, varje stund, är medveten om det och kritisk till det, gör allt för att förändra eller åtminstone värja sig, men det finns där i medvetandet hela tiden. Det är inget att ta miste på, det bara är så galet som något kan bli. Och tiden går, inget förändras, allt är sig likt, och plötsligt ser du inte det galna, förvridna längre. Sinnet försöker anpassa sig, assimilera sig till tingen som de är, för sådant är sinnets väsen – att anpassa sig och försöka finna en väg runt hindren för att inte tappa sin styrfart och sitt naturliga flöde.

När du i sinnet inte hittar runt, inte kommer förbi och anpassningsförsöket bara leder vilse, då har du redan förlorat förmågan att se klart vari problemet består, glömt vad det var som var galet, fel och förvridet, hur uppenbart det var och alla dina visioner för att vända tillrätta det som var fel.

Sen händer något. En frisk bris fläktar till i vilsenheten, och fjällen faller från dina ögon. Brisen viskar om en liten detalj, ett hörn av helheten som omedelbart framträder klart och tydligt. Och sen… SEN kommer hela bilden igen. All den tydlighet, allt det uppenbara, hela sammanhanget på en gång, som en rak höger över ögonbryn och kindben.

Det jag inte förstår är – hur kunde jag förlora greppet om det som är så uppenbart? Den surt förvärvade sanningen som jag slitit så hårt för att få grepp om – hur kunde jag tillåta mig att tappa taget?

Som sens moral efter mina turer under 2007 för att bli frisk och balanserad i själ och sinne, kan jag konstatera att det är ett sabla slit att bryta sig ur ”sjuka” mönster och ta plats i nya sunda. Betonggjutna värderingar och attityder i omvärlden kan inte ens urkraften i ett nyförlöst sinne rubba ostraffat. Den insikten fick jag – genom en viskande bris igår. En detalj blev till en helhet som i sin tur visade sig vara ett borttappat minne snarare än en nyhet.

***

Not till läsaren: Jag vet mycket väl att kryptiska inlägg får läsaren att förtvivlat söka efter konkret och begripligt innehåll. Man tar något man tror sig veta om skribentens liv och leverne och applicerar med livlig fantasi. Det är ett El Dorado för den kreativa hjärnhalvan – ett otippat träningspass såhär mitt på blanka torsdagskvällen. Varsågod, det bjuder jag på.

Men jag kan försäkra er: ingen av er som läser detta har en aning om vad jag pratar om nu. Inte den här gången. Men det generella resonemanget håller – tror jag – i många sammanhang, så det bjuder jag också på!

Vän av ordning noterar också raskt att det inte finns något ”Steg 1” bland mina senaste rubriker. Steg 1 heter Ilska, men jag valde en annan titel på gårdagens inlägg.

Annonser

One Response to Steg 2: Riktning.

  1. Grannen skriver:

    Det gör inget att man inte fattar vad du egentligen skriver om. Jag gillar att bara läsa dina ord, faktiskt. Det kvittar vad det handlar om. 🙂 Du borde skriva något som trycks och publiceras och säljs i bokaffärerna!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: