Ringar på vatten

En rutten morgon från helvetet stagades upp med 95 minuter på telefon med en väninna, och även om vi pratade mycket elände, så var samtalet gott – liksom magkänslan efteråt. När feberdimmorna börjar lätta (i takt med att lillkillens feber stiger… alltid är det nåt) kommer hjärnan ikapp och kan få perspektiv på saker och ting.

Jag måste bli bättre på att fokusera rätt. Fokusera på att vara den jag är och göra det man gör om man är en sån som jag. Ni har hört det förut, eller hur? Jorå, jag är bra på att säga kloka saker och sen glömma bort dem igen, när tingen omkring mig viskar övertygande om helt andra prioriteringar, värderingar och förväntningar. Men det här är viktiga grejer, det här får jag fanimej inte glömma bort.

Häromsistens halkade jag in i en diskussion om just att anpassa sig, passa in, vara ”normal”. Jag tillförde inte mycket till diskussionen, utan lyssnade mest och begrundande. Det talades om flockdjur och grupptryck och jag minns inte hälften av det – men jag kände inte igen mig i något av det. Till min egen stora förvåning – det har ju ALLTID varit prio 1: att passa in, vara som andra, inte sticka ut.

Men nånstans på vägen försvann tydligen den önskan från agendan. Vara som andra – varför då? Jag är ju den jag är, och det är det jag gillar. Jag har ingen längtan att smälta in i tapeterna, jag förväntar mig respekt och uppskattning för den jag är. Precis på samma sätt som jag uppskattar och respekterar en människa som visar upp sitt själv med äkthet och individualitet – istället för en sminkad fasad som redan möter mig i varenda gathörn, varenda reklamjingel och varenda glossigt magasin på kaffebordet.

Det borde inte vara så jädra svårt som det tydligen är, men det spelar ingen roll – det här är inte en fråga jag är beredd att kompromissa om.

Så – ögonen på bollen. Jag gör min grej, drar i de trådar som en Jenny drar i, skapar de ringar på vattnet som en avvikande rörelse ofelbart skapar – och se! Det händer saker. Krusningen väcker en impuls, långt bort i en annan del av världen, en dörr öppnas och en idé föds.

Idéer är magi – det vet ni va? Renaste magi. Men magi föds inte kamouflerad i ett tapetmönster, inte ur ett repetitivt mönster av fasader. Magi föds när verklighetens yta krusas av något nytt, något riktigt och äkta.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: