Om inspiration och kreativitet

I flera veckor nu har en röd knapp lyst uppfordrande mot mig varje gång jag öppnat blogg-editorn. Den röda omröstningsknappen. En ny liten feature på wordpress.com, tack för det televerket. Men VAD ska man omrösta om?? Nu kan jag intehålla mig längre, jag måste testa!

Första tanken var att den här omröstningen främst riktar sig till scrappare – men sen kom jag på att det kanske inte behöver vara så… Jag ändrade några ord och hoppas att även andra kreatörer ska kunna relatera till frågorna, för jag är nyfiken. Vad driver kreativiteten, väcker lust och energi för skaparlek, vad får idéer att födas? Så läs gärna frågorna med öppet sinne, fri tolkning gäller, och lämna en kommentar om din synpunkt på något sätt hamnar utanför – det vore roligt att veta hur ni andra tänker kring kreativiteten.

***

En grej som jag gått och funderat på de senaste dagarna, kring kreativitetsbegreppet, är att det är ett begrepp som kan betyda så otroligt mycket – och ändå tenderar vi att ge det en väldigt snäv innebörd. Att vi semantiskt begränsar betydelsen av ett ord som egentligen inrymmer en närmast gränslös mening.

Jag har i hela mitt liv känt mig okreativ. Folk sa åt mig att skriva, men jag kunde aldrig komma på VAD jag skulle skriva om, vad jag hade att berätta. Som student var jag aktiv i späxföreningen och hade så gärna velat vara med i manusgruppen – men när jag och kollegan satte oss för att spåna på en låttext vid nåt tillfälle, då kom varenda idé från henne och jag såg bara problemen, svårigheterna. Okreativ, alltså. Eller?

Ja, om kreativitet bara handlade om att på beställning kunna spruta ur sig vilda idéer, ja då är jag okreativ. För mig yttrar sig kreativiteten på ett annat sätt – den är lösningsorienterad och fokuserad som en målsökande missil på att hitta vägar genom omöjligheten, ut ur lådan, bort från de kända, intrampade vägarna.

En person sa en gång till mig: ”vill du vara kreativ, så får du väl vara kreativ”. I ärlighetens namn ska väl sägas att orden inte så mycket sades till mig, som kastades i mitt ansikte, och de ringer fortfarande någonstans djupt in i bakhuvudet ibland, när jag stött på motgångar och sliten kämpar med självkänslan.

Kreativitet är inte en leksak att skruva upp och se hur den dansar framför tindrande ögon. Kreativitet är en gåva att vårda ömt och vara rädd om. Jag tror inte att man kan förlora den, men jag tror definitivt att man kan ha sönder den genom omild behandling och genom att alltför länge uppehållas i en utsatt och syrefattig miljö.

Jag tänker på det där ibland nu, när jag – mer eller mindre av en slump råkat komma in på att göra rätt saker, och plötsligt märker hur processer snurrar igång som jag inte ens visste att jag hade i mig, kunskaper sipprar fram som jag inte visste att jag ägde, och instinkter jag aldrig känt förut kommer rytande och leder mina tankar – och min kreativa process. Du kan aldrig skruva upp kreativiteten och ställa den i ett vakuum och vänta på att den ska börja dansa, och sen stå där och fnysande påstå att någon är okreativ när inget händer. Det fungerar inte så. Kreativitet smekar man varsamt fram ur ett älskat och vårdat instrument förvarat väl inom en trygg och stark själ – och då kan den åstadkomma precis vad som helst.

***

Vi såg en annan film ikväll. Sista Offret, med Uma Thurman i huvudrollen. Jag måste erkänna att för första gången har jag sett en film där jag överhuvudtaget inte förstod slutet. Jag satt och pysslade framför tvn så jag kan ha missat nån liten avgörande sekvens, men egentligen tror jag bara att det var ett osedvanligt kryptiskt slut. (Om nån annan sett och förstått får ni gärna förklara för mig – pekar uppåt mot mejladressen!)

Hursomhelst – det var ändå en bra film, för berättelsen väckte upp saker i mig, tankar, processer, drömmar och funderingar. En grej som etsat sig fast och som jag vill minnas och fundera mer på är ett resonemang om det mänskliga samvetet, att man i varje stund väljer vem man vill vara genom att stiga in i EN av alla de versioner av sig själv som man i fantasin kan föreställa sig, och att samvetets röst är den som vill förmå oss att välja den allra bästa. jag har tidigare nämnt amerikanska marinens eller flottans eller arméns eller vilket militärt krafs det nu kan vara som har det fantastiska mottot: Be all you can be. Det här är en lite omständigare version av den tanken.

Jag var duktigare på det här i våras, av logiska skäl. Jag mådde bättre i våras än jag gör just nu. Samtidigt är det en spiralrörelse i det där – att ett dåligtmående fördjupas av att man försätter sig i ett jag man inte trivs med. Och på samma sätt förstärks ett välmående av att man väljer sitt allra, allra bästa jag. Och det är också ett slags kreativitet – att välja sig själv, i varje handling man utför, varje ord man yttrar och varje steg man tar på sin väg.

Annonser

2 Responses to Om inspiration och kreativitet

  1. Nu har jag röstat på det mesta man kunde ju fylla i fler alternativ, jag inspireras av så mycket det enda jag inte inspiraras av är för snava regler i tävlingar, jag vill kunna forma mina alster efter mig själv.

  2. ylva skriver:

    känner igen mig i en del av det du beskriver. jag kan inte heller spotta ur mig fantastiska idéer på beställning (varken egen eller annans) som vissa verkar kunna och jag har alltid sett mig som okreativ. fast ska sanningen fram har det inte stört mig så fasligt. jag vet att jag kan sitta och skriva eller pyssla med något så där bara för att jag tycker att det är roligt och så vet jag att jag, precis som du, är väldigt lösningsorienterad. känner ofta att folk sitter och beklagar sig över situationer och saker och så tittar jag på problemet ett slag och kan oftast ge ett antal alternativa lösningar. en aning för feg för att applicera alla på mig själv då, men himla bra på att ge förslag till andra *himlar med ögonen åt mig själv”. du kanske har rätt, det är kanske en form av kreativitet? hursomhelst, vad jag inspiras av när jag sitter hemma och är okreativ, men lite pilllrig bland alla mina papper? svaret är: av allt jag ser, läser och hör. om det nu är mina egna saker, saker jag ser i bloggar, på utställningar, tv, läser i böcker eller tidningar, lyssnar på radio eller musik… fast jag tar bara upp detaljer från varje sak. lyckas aldrig göra så som jag har tänkt mig, eller som någon annan tänkt *lol*.

    kram kram,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: