Nu är det november

…och det betyder att det är dags för en ny månadsutmaning på Pappersbitens blogg. Den här månaden är det yours truely som står för utmaningen – och några små inspirationsgodbitar. Två av dem gjorde jag på en träff i början av oktober, men HELA Sverige har ju inte sett dem ännu, så jag hoppas att de kan inspirera lite ändå.

***

Tjahapp, här sitter man igen, långt före gryningen. Den här gången sov jag som en baby ända tills den eländiga kittlingen i halsen väckte mig och jag började hosta och hosta och hosta. Rethosta suger hästballe, den saken är klar. Så nu sitter jag här och dricker varm mjölk (fast tusan vad den kallnar fort! *muttrar*) och försöker få kliet att lämna mig ifred så jag kunde få sova en liten stund till – det skulle faktiskt sitta fint med en timme till… Eller två.

Känner viss olust för att masa mig till jobbet imorgon. Har inte varit där på en vecka – tänk om jag inte hittar dit? Irrar runt i Stockholms innerstad, vilse och orolig – ungefär som för 10 år sedan. För 10 år sedan hade jag nyss flyttat till Hufvudstaden, var arbetslös och ägnade dagarna åt att försöka få rätsida på hur hela stan hängde ihop. Det var då jag begick den berömda fadäsen med att knalla in på Pressbyrån på Kungsgatan för att fråga efter närmsta t-bana för att åka till Hötorget. (Grejen är att jag VISSTE till och med att jag var på Kungsgatan, bara inte hur Kungsgatan relaterar till resten av stan. I efterhand får jag väl erkänna att Kungsgatan låter rätt centralt, men… jaja, snick-snack!)

Tio år som Stockholmare, alltså? Jösses. Vi borde ha firat jubileet på nåt vis, men jag tänkte faktiskt inte på det i helgen. Det var i lördags som själva årsdagen var, 10-årsdagen av den gången vi irrade runt i Sumpans utkanter med en dammsugare under armen. Vi hade klivit av t-banan vid Vreten och var lite osäkra på vilket håll vi skulle gå – jag har ju inget lokalsinne, så mig har man ingen nytta av i det fallet, men sambon brukar ju ha koll. Den här gången var dock han också lite osäker, så vi frågade en pensionär som råkade gå förbi: ”Ursäkta, åt vilket håll ligger bron?”
”Bron?”
”Ja, det ska ligga en bro precis här i närheten…” (det var Huvudstabron vi menade, fast vi visste inte vad den hette – men med tanke på att den ligger mindre än 100 meter från Vretens T-bana där vi befann oss, så borde det ha varit rätt uppenbart vilken bro vi menade.)
”Ahh, ni menar Bällsta bro!” utropade pensionären kunnigt. ”Mycket, mycket känd bro…” Och så instruerade han oss, Skåningen och Smålänningen med en dammsugare under armen, in i de Sundbybergska avkrokarna, en halv kilometer däråt, en kilometer åt andra hållet, och sen tar ni åt höger tills ni är framme. Typ.

När vi irrat Sumpan runt och äntligen hittat till Johannesfred där vi skulle bo (just på andra sidan Huvudstabron, och INTE fem kilometers irrfärd via Sumpan – men visst, vi hittade fram till slut den vägen också) var flyttlasset naturligtvis redan där, flyttgubbarna sura för att vi inte varit där när de kom – och så började slitet med att få ordning i lägenheten. Tur att man var ung på den tiden, jag skulle aldrig orka med såna eskapader idag…!

Nej – tror ni att jag kan få sova en timme nu, utan att halseländet ska hostas var 10:e sekund… Jag gör ett försök. Wish me luck!

Annonser

2 Responses to Nu är det november

  1. BaraJag skriver:

    Grattis till Jubileét får jag allt klämma i med som gammal Stockholmare!

    Jag fnissar fortfarande varenda gång jag hör Kungsgatan-storyn. minns inte om jag berättat det men jag som ”äkta” Stockholmare har lyckats med nåt’ liknande en gång. Det var på X:et-tiden då vi hade som mest att göra. Jag var stressad som sjutton och sprang igenom t-banespärren med en remsa i högsta hugg och sa ”till Östermalmstorg”. Ingen reaktion. Försökte igen och ingen reaktion då heller. var stressad som bara den och inte road av att bli försenad av en spärrvakt som skulle leka med mig. Jag sticker sålunda in huvudet igenom luckan och vrålar ”TILL ÖSTERMALMSTORG!!!”… Fortfarande ingen reaktion. Det var då jag insåg att jag stod på Östemalmstorgs station *rodnar*.

  2. Jenny skriver:

    *garvar högt* Och det där är extra roligt för att det är en sån grej som jag också skulle kunna göra, och jag VET så väl hur jädra snopen man känner sig, när man skulle kaxa till sig, och så var man sååå fel ute…! Skönt att fler än jag lyckas med sånt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: