Vitamininjektion

En välbehövlig själslig vitamininjektion har dagen idag varit. Inspiration, kreativt samtal och känslan av att passa in i ett sammanhang som jag styr – eller åtminstone påverkar – med små (men förhoppningsvis kraftfulla) medel och målmedvetenhet. Jag fascineras av hur lite som ska till egentligen för att återfå en tillfälligt tappad balans, och hur det ändå inte är en självklarhet alla gånger. Att vi finns där för varann, ser varann och hjälper varann på traven.

”Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varann”

– sa Madeline Albright, då amerikansk utrikesminister, vid ett besök i Stockholm 2004. Jag gillar citatet, men jag förstår inte riktigt varför man måste inskränka det till att bara gälla kvinnor. Borde det inte vara en mänsklig självklarhet att finnas där för varann?

Jag kan inte låta bli att få en vision av det oändliga universum, svindlande galaxer och solsystem och exploderande supernovor och allt annat som finns därute som jag inte ens minns namnet på – och här går vi på en blå liten kula i allt det där stora och svindlande… och och tycker att vi har viktigare saker för oss än att se och finnas där för varann.

Men idag är det där mest en reflektion, för jag har fått allt stöd och peppning och spännande inspel och goda idéer jag någonsin kunde ha önskat mig! Trött förvisso, men annars uppfyller jag nog ”i skick som ny”-kriteriet jag skrev om igår!

Tack rara Linda för att jag fick följa med – och för boken! En del av det jag läst i den (mest bläddrat än, förstås) känner jag igen från min tid hos karriärcoachen, fast med lite nya vinklar och parametrar. Den blir en följeslagare, helt klart!

Hursomhelst – idag var just en sån vitamininjektion som jag behövde just precis nu. Av föredragen var framtidsspaningen en av de mest intressanta, och handlade mycket om hur man kombinerar tryckta och digitala medier, samt om portionsförpackad mediekonsumtion ”on-the-go”. Bilden av en medialt godissnaskande flick-kvinna med runda kinder och glupsk glimt i ögat följer mig än…! Som föredragshållaren Håkan Gustafsson uttryckte saken: ”Allt – nu!”

(Och – påstår jag – gärna hela tiden…!)

Sen gillade jag Lisa Johnsons föredrag mycket också. Det finns mycket att säga om amerikaner, men de är ofta väldigt duktiga talare. Jag tror att Lisa pratade i 45 minuter, och det var intressant hela tiden! En grej som fastnade av det hon sa var att en kvinna som blir glatt överraskad kommer att berätta det för sina vänner, och idag innebär det att hon skriver om det i sin blogg, och når hundratals vänner – och googlare.

(Hon gjorde ett connection-test också, man fick ge sig själv poäng för hur nördig, f’låt uppkopplad man var enligt en lång rad påståenden hon läste upp. Gissa vilken ände av nördskalan undertecknad hamnade…?! *s* Fick 20 poäng av… tja, kanske 25 möjliga eller så.)

En intressant grej som flera var inne på var att idag handlar det inte så mycket om att trycka upp ett budskap under nosen på målgruppen och tjata in det tillräckligt många gånger för att de ska resignera och köpa produkten, utan om att dra dem till sig, bygga en relation – via sociala media, månne? – och bygga varumärket tillsammans. Det tycker jag känns som en oerhört sympatisk utveckling i marknadsföring och kommunikation för den delen, att ”sändarledet” faktiskt får börja kamma till sig och inte vara så förbannat stöddiga om vad man har att säga. The holy message är inte heligare än vad kunden gör det.

Hm – ja, det är en hel del tankar och intryck som ligger därinne och puttrar hemtrevligt i hjärnans kreativa gryta. Undrar vad den ska koka ihop av allt det här… :o)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: