Nu är den kokta sparven stekt

Min söta kollega, som ständigt bereder mig glädje och eftertanke i bloggen Dark Horse, har en kategori som lyder ”Saker som får mig att vilja döda andra människor”. Idag har jag haft allvarliga funderingar på att lägga upp en sån kategori själv, för idag har jag gått och funderat på vilken jävla planet vissa människor befinner sig på egentligen. Va?

När Kungen för några år sen yrade om att folk inte ska förvänta sig ”stekta sparvar” om de inte är beredda att lägga manken till, blev jag lika förbannad som alla andra hederligt arbetande medborgare. Plumpt, ogenomtänkt och respektlöst, och dessutom behagade Hans Majestät besudla det annars – i rätt sammanhang – användbara uttrycket ”stekta sparvar”. Bara en sån sak.

Men ärligt talat. Hur mycket det än bär mig emot att säga det, så ligger det en poäng i det. Vad fan har hänt egentligen? Folk vill ha och ha och ha, men det ska vara färdigtuggat och helst serveras framför TV:n. Folk lever i en jävla drömvärld, där allt handlar om yta och utdelning. Som om allting handlar om en formel, att följa ett sockerkaksrecept. Såhär gör man, det står i boken.

Jag har hört människor på fullt allvar hävda att de aldrig fått en chans i livet, alltid hankat sig fram mot alla odds. Trots att de haft ALLA möjligheter, möjligheter som de flesta av oss bara kan drömma om – men inte gjort något av en enda av dem. Det är OK att låta chanserna gå, följa strömmen och luta sig tillbaka och ta det coolt. Men inte att sen komma och gnälla på att aldrig ha fått en chans.

Och så tänker jag, kan inte låta bli att tänka, att i en värld där förmåga att röra sig i en ostrukturerad rymd, utan fasta hållpunkter och beprövade metoder, är så sällsynt som det tydligen är… så borde den förmågan, där den uppträder naturligt och oinskränkt, värderas högre. Inte fnysas åt, negligeras och marginaliseras, till förmån för mätbar duktighet som ändå bara driver folk att jaga sin egen svans tills de stupar.

Det finns hundrameterslöpare, som ångar på i förbluffande hastigheter längs snörräta, vitmarkerade banor på millimeterjämnt underlag i mjukt, ledvänligt material. Det är fascinerande att titta på, hypereffektiva löparmaskiner med pumpande muskler, precision och perfektion i varje minutiöst utförd rörelse. En tydligt definierad, väl avgränsad uppgift, som utförs på samma sätt varje gång och för varje gång lite bättre, lite bättre, lite bättre.

Och så finns det folk som frivilligt hänger på sig kompass och machete och ger sig ut i djungeln. Ju snårigare och mer otillgängligt dess bättre – desto mer spänning och desto större utmaning. Inga standardiserade rörelser här, här är det realtidsanalys och anpassningsförmåga som utgör de nödvändiga förutsättningarna för att ta sig fram.

Men vad jag skulle vilja veta är vilket jävla ljushuvud som kom på att vi ska ställa in alla sporter utom hundrameterloppen, och så kör vi ett lopp var femte minut istället. Då vet folk vad de får, färdigtuggad underhållning ”around-the-clock”, ingen behöver knalla ut i djungeln och alla är nöjda! Perfekt. Förutom att det är så korkat att man vill… tja, om inte direkt döda andra människor (Ja, ja, jag är mesigare än kollegan. Jag erkänner!) så åtminstone slåss – väldigt hårt.

Annonser

2 Responses to Nu är den kokta sparven stekt

  1. Mia skriver:

    Du är inte mesig, du är nyanserad. 😉 Och tack för de söta orden. Du märker ju att jag hänger här och lapar i mig dina ord så komplimangen går åt andra hållet också. Kanske kan kategorin ”Saker som får mig att vilja blänga lite halvsurt på andra människor” kanske kan funka?

  2. Ellinor skriver:

    Ord!
    (Ja, eller ”word”!, men nu gillar jag ju svenska språket).

    Sedan är det kanske inte så att vi som ”nått” någonstans tagit den raka vägen, eller haft det väldigt lätt för oss (eller fått allt på ett silverfat, eller fötts med silversked i munnen), utan, just som du säger. Gripit de chanser vi haft, och sedan ansträngt oss för att förvalta dem väl.

    …och alla passar inte som 100m:s-löpare, och det är ju ett av de stora problemen i det samhälle vi har/är på väg till. Mer djungel åt folket! 😀 (attans att jag är så dålig på det där med karta och kompass).

    För övrigt blir det pasta och tonfisksås till middag, stekt sparv, nja, det är inte för mig 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: