Tjuvlyssnat

Nej, jag tjuvlyssnade inte, men jag gick förbi en dam på konferensen igår, som med hetsig röst talade i mobiltelefon.

– Nej, det går inte, jag kan inte vara borta en hel dag, jag får bara panik! sa hon – om konferensdagen.

Jag vet ingenting om vem hon var, var hon arbetar eller vad hon fick sån panik av, men jag blir fundersam. Varför överhuvudtaget boka in sig på heldagsaktiviteter om man har ett så viktigt jobb att man inte kan vara borta en hel dag? Vore det inte bättre att någon med ett lite mindre superhysterisktextremviktigt jobb fick komma på en inspirerande dag istället då?

Och bara avgiften – jag har för mig att konferensen kostade 3500 kronor eller något sådant. Är det verkligen bara kaffepengar för ett företag? För mig (och mitt jobb, ska tilläggas – jag betalade inte själv) är det inte så. Det ska äskas och godkännas och motsvara poster i både budget och verksamhetsplan. Jag skulle aldrig drömma om att vara så nonchalant inför ett evenemang som någon betalt så mycket pengar för att jag skulle få gå på. Möjligen om det var extremt illa genomfört, men inte för att jag själv är så überviktig att jag inte kan vara borta från mitt skrivbord en endaste dag.

Jag är inte mycket för att reta mig på folk, men det där fick mig att börja fundera. Det känns lite som en pastisch – det ska vara så nu, att man är stressad och superviktig, för är man inte det, då är man ingenting alls… Eller? Det kanske var ännu värre för 10 år sen eller så, men det där tjuvhörda samtalet ringde verkligen klockor om både det ena och det andra.

Annonser

2 Responses to Tjuvlyssnat

  1. ylva skriver:

    jag hoppas att det inte är så, för då är jag ingeting alls och det vore ju lite dystert. jag hinner väldigt sällan med allt det jag vill och kanske borde, men det har absolut ingenting med viktighet eller stress att göra, bara tid och priorteringar och vilja. jag befinner mig i någon slags ständig förundran (ok, ibland ångest) över hur himla fort tiden går. och så är jag glad över att jag vill göra en massa saker.

    kram,

    fröken ingenting alls.

  2. Jenny skriver:

    Ojdå, nu var jag visst otydlig… tror jag. Vad jag menar är givetvis att jag upplever en sådan attityd i världen runt om mig själv, inte att jag tycker så.

    Jag har blivit ganska bra på att inte döma folk för saker de väljer att inte göra som jag, däremot tar jag mig friheten att reflektera över mig själv när jag upptäcker sådana saker. Kanske för att jag känner mig som ett halv-UFO i världen fortfarande, och försöker komma på vad det är som gör det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: