Om kommunikationskompetens

Vet ni, jag gick faktiskt i ganska många år och tyckte att min kompetens var rätt beige. Vadå kommunikation – kommunicera kan ju alla, egentligen. Och hujedamig, i så många sammanhang jag mött en liknande attityd – bland annat på arbetsplatser.”Nej, vi behöver ingen informatör, Elsa i växeln brukar skriva våra pressmeddelanden”. Det finns också gott om exempel på organisationer där chefens formuleringar alltid väger tyngre än kommunikatörens – hur obegripliga de än är.

Men jag gjorde ett fel i inlägget häromdagen – jag kallade mig skribent istället för kommunikatör, och det är inte riktigt sant. Ja, jag kan skriva, men skribentrollen är bara EN av de yrkeskompetenser som ingår i min kommunikativa kompetens.

Den kommunikativa kompetensen är sorgligt förgivettagen och därtill gravt underskattad. Det märks inte minst bland kommentarerna till mitt inlägg häromdagen. För att kommunicera handlar inte om att ”kunna skriva” eller om att ”kunna läsa”. Det handlar, precis som den avslutande debatten på Ordens Magi-seminariet, om att ”kunna nå fram”. Jag har aldrig påstått att SvDs ledarsida skulle vara illa skriven – jag påstår däremot att den är skriven utan kommunikativa ambition att nå ut till allmänheten.

Jag vet inte hur strategidiskussionerna på Svenskan låter, eller om man alls har några, men jag får en känsla av att man för att slippa målgruppsanpassa texterna, istället anpassar målgruppsdefinitionen till texterna. ”Så här ska en ledarartikel se ut [infoga knytnäve i bordet här]! Då är det bara kultureliten som läser dem, så då får de vara vår målgrupp.” Ungefär.

Att jobba mot en bred målgrupp är hart när omöjligt – tro mig, jag vet. Man måste välja ut en del av målgruppen att kommunicera med, för att kunna forma sitt budskap efter den avgränsade målgruppens behov och intressen. Så långt gör Svenskan alltså alldeles rätt – de kan inte skriva ledare som når alla. Men att nå fram handlar inte om läsförståelse eller att det skulle vara något ”fel på läsarna” – det handlar om kommunikation. Bruset blir för stort för majoriteten av Svenskans läsare för att ledarartiklarna ska tränga genom.

Det jag vänder mig mot är enbart attityden mot bloggvärlden. En annan kommentar jag fick var att det var konstigt att Svenskan skickade en så negativt inställd representant till seminariet, och att det var konstigt att Maria Abrahamsson hade den attityden hon hade – men jag vet också att fler reagerade som jag. Hon var helt enkelt väldigt tydlig i sitt avståndstagande. Och det är det jag inte förstår. Det är faktiskt guldläge för den ”svårare journalistiken” att jobba MED bloggarna, eftersom det är de som gör det möjligt att skriva för en smal skärva av allmänheten, och ändå nå ut på bredden – genom att någon tar på sig rollen att kommunicera vidare.

De politiska bloggarna tar de kommunikativt exkluderande debattartiklarna, klär om dem med sina ord, sina åsikter och sina konklusioner – och presenterar dem på sitt sätt. De får läsare – de får andra och fler läsare än Svenska Dagbladets ledarsidor. Vad säger det? Det säger att folk, den breda allmänheten, är nyfikna, de vill veta, de vill förstå – men tröskeln att sätta sig in komplexa debattartiklar som dessutom sänder exkluderande signaler är för hög. Som kommunikatör måste man också hålla i minnet att läsaren dessutom är mitt upp i livet med jobb, familj, sociala aktiviteter och andra engagemang som pockar på uppmärksamhet. Förutom alla andra budskap som signaleras mot en och väcker nyfikenhet.

Förmåga att nå fram till en bred målgrupp trots komplexa förutsättningar – DET är kommunikativ kompetens. För den som undrade.

Annonser

One Response to Om kommunikationskompetens

  1. Tycker om att läsa din blogg och ta del av dina funderingar. Du är lysande! Jag tycker att du träffar helt rätt när du skriver om näringslivets inställning till professionella kommunikatörer. Det är beklämmande att man fortfarande kan komma i kontakt med inställningen att ”Axel eller Stina i växeln tar hand om vår hemsida/våra PM/våra nyhetsbrev, det behövs väl inga informatörer till det heller?”. Inget ont om dem eller deras kompetens, men varför ska inte de få koncentrera sig på det de kan bäst, och kommunikatörerna på sitt? Då tror jag det är många fler företag som skulle stå sig bättre i intressenternas ögon, och även i allmänhetens för den delen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: