Julpyssel

Äntligen jullov! Jagberomursäkt för de griniga inläggen tidigare idag (varav jag redan tagit bort ett, på grund av grov överdos av negativitet) – sista arbetsdagen var en så kallad skitdag från helvetet, men såna hör väl också till. De goda nyheterna är att jag nu ser fram emot två och en halv veckas ledighet utan att behöva befatta mig med folk som klampar över lik med storstövlar på och näsan i vädret, att jag vände ett katastrofartat telefonsamtal till ett förhållandevis bra telefonmöte och att jag nog ska få hem den sista julklappen också, trots missödet med Crimsons öppettider.

På vägen hem inhandlades ett par påsar praliner från Chokladfabriken. De ska förses med hemsnickrade juletiketter och ges som julklappar till grannparet (ah, låt mig rätta det: julklapp och förhoppningsvis muta för tomtning på julafton…) och tjejen som utför våra ”hushållsnära tjänster”. Det är lite jobbigt med dyr choklad, bara – det ser så rackarns ynkligt ut, fast det egentligen var rätt dyra påsar. Hur man än vänder och vrider på saken, så ser en Aladdin mer ut!

Och sen gick jag faktiskt förbi Kreatima, för att titta efter en akvarellbok. Alltså en bok med akvarellblad, som min lilla moleskin-bok fast större, och i stående format. Tanken var ju att jag skulle göra artjournaling mer löpande nästa år, som ett slags verklig dagbok/livskrönika. Men jag hittade ingen bok, utan det var en moleskin i storformat som gällde i så fall – eller möjligen en A4-bok från Canson. Ingen av dem kändes riktigt rätt för 170 spänn, så det slutade med att jag rotade fram 4 ark akvarellpapper som jag skar ner i remsor om  16×65 cm, för att skära ner ytterligare till 16×22 cm och med hjälp av BIA:n binda in till en egen bok. Det blir inte så många sidor, men det räcker säkert. Jag känner mig själv – det är sällan jag blir så nitisk med saker jag föresätter mig som jag tror att jag ska bli…!

Däremot hittade jag bara mastodontark av någon tjockare kartong som kunde tjäna som pärm-material, så där får jag stycka ner några gamla kollegieblock eller nåt. Tänkte testa Bazzill Destinations som omslagspapper till pärmen. Ni andra BIA-fantaster därute – ni vet väl om att Bazzills Destinations-kollektion är betydligt sladdrigare, förlåt tunnare kvalitet än vanlig canvas? Lite B när man gör layouter, men kan säkert vara en fördel om man vill klä in ett BIA-omslag med bazzill-papper… Har inte testat än, men återkommer med rapport när jag har utvärderat!

(För övrigt kan jag meddela att Destination New York är en fantastiskt användbar gråbeige som jag redan infört bland mina stående favoritfärger!)

Boken blir således mitt julpysselprojekt. Förra julen tokpysslade jag ju med Karolinas julcrop, men nu har jag ju svurit heligt och dyrt på att sluta tävla, så då får jag väl stå till det dårå. (Just Karolina har nog ingen julcrop i år, men jag har sett liknande initiativ på andra ställen, vill jag minnas.) Och boken måste ju vara klar till 1 januari, så då är det nog bäst att sätta fart…! Tanken är att jag ska använda biljetter och inköpslistor, citat och annat man snubblar över i min art journal. Sånt där jag inte använder i scrappingen, för att jag inte vet om det är syrafritt. Men vi får väl se vad det blir av det. Tror att jag ska planera så lite som möjligt, faktiskt…!

Däremot hade vare sig Kreatima eller Panduro några Wassail-papper inne. Faktiskt så hade ingen av dem några Basic Grey överhuvudtaget, och det kändes oerhört snopet. Inga BG?! Äromintekloka?! Jag är på jakt efter Wassail Noël, ifall nån har såna liggande hemma till ingen nytta. Jag använde hela det enda arket jag hade till chefens julhälsningsbok, vilket förvisso var en god investering – men jag skulle gärna vilja ha fler. Jag brukar vara svårflirtad när det gäller julpapper, men just DET tyckte jag om!

Och strömsladden till El Maco är räddad från Dicoms receptionsdisk. Det tog mig hela den ynkans lunchtimmen jag hade mellan femtitretton maratonmöten denna den sista arbetsdagen före julledigheten, så det bidde ingen lunch förrän till eftermiddagsfikat kl 14.30. Vid det laget var jag nära döden och kunde inte tänka, utan rusade ner till Espresso House i Gallerian och inhandlade en bagel och en cappuccino. Inte så smart – magen har inte förlåtit mig än, kan jag meddela. Det är så sant som det är sagt – är man dum i huvudet får hela kroppen lida. Särskilt magen, i det här fallet.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: