Soundtrack of my life – The Story, del 3

Ah – de sista skälvande fyra låtarna dårå:


Ja, det börjar ju bra: The Invisible Man finns inte på Youtube (åtminstone inte så att jag hittar den) annat än som ett långt medley. Vid 10 minuter börjar den i alla fall. Och på Spotify-listan är det rätt. 1985 – jag var 12. Musik var synonymt med LP-skivor avspelade på kassettband. Min klasskompis hade fått Michael Cretu-skivan i julklapp (?) och spelat av den på band åt mig (fildelning?) och den gick varm hemma. I skolan pågick kriget mellan synthare och hårdrockare. Syntharna ledde överlägset – ingen med vettet i behåll skulle ha vågat erkänna att de lyssnade på hårdrock. Men jag hade åtminstone inte en sån där lång nördig fläta i nacken….!


Jag fastnade framför filmen Sjöjungfruns sång vid något tillfälle, och föll för den här arian. Det tog ganska lång tid innan jag lyckades ta reda på var den kom ifrån och sen skaffa mig en skiva med Delibes opera Lakmé. Ska jag vara riktigt ärligt är jag ingen operamänniska, och resten av musiken lämnar mig ganska oberörd – men The Flower Duet tycker jag fortfarande mycket om.


80-talskitsch! Nik Kershaw var en STOR favorit i många år – och så var han ju så sabla SNYGG! Jösses… Jag lämnar den utan vidare kommentarer.


Linkin park måste ju få vara med, för att få lite nutidsförankring på listan. Jag vet inte varför jag gärna lyssnar på musik som låter förbannad just nu, men så är det. Ju argare dess bättre. Men så har jag ju också fått lära mig att ilska är konstruktivt, så det kanske är bra trots allt!

Annonser

2 Responses to Soundtrack of my life – The Story, del 3

  1. Malena skriver:

    Sitter här och bara njuter av Nick Kershaw – den låten är bara sååååå bra. Det här är också en av få låtar som jag såg videon på när det begav sig. Det var ju mest spela in låtar från radio som gällde då.
    Tack för inspirationen till ett soundtrack – håller på som bäst att leta låtar. Det skulle vara kul med analys sen om låtvalet kommer som överraskningar eller stämmer med er bild av mig.

  2. BaraJag skriver:

    Måste genast dela med mig av en av mina absoluta operafavoriter!!! Denna opera har jag sett tre gånger och varje gång forsar tårarna när ”the fat lady sings”. Jag vet inte vad det är med just denna aria men den få mig att få fullständig ståpäls:

    Äh jag slänger in en till som står högt på listan (och ja den är en klassiker men lika bra för det) 🙂

    http://open.spotify.com/track/72f1LuGwJyCHe4VyhBvlt5

    Att lyssna på aggresiv musik är skönt emellanåt. Jag har en playlist i min realplayer som heter ”tamefan”, den spelar jag när jag blir riktigt förbannad på jobbet och inte har möjlighet att gå lös på inredningen eller smälla till kollegor i huvudet. Befriar liksom att låta hård musik bara dra ur en illskan. Funkar för mig ivarje fall. Borde lägga in den listan i Spotify vad det lider …

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: