Tunna skivor?

Det finns ett uttryck på engelska (amerikanska?) som lyder ungefär ”don’t spread yourself too thin”. Jag kanske har nämnt det förut, för jag gillar det. Det är illustrativt om en människa som försöker räcka till för alltför mycket aktiviteter, och alltför mångas behov, och tappar bort sig själv på vägen.

Igårkväll hade vi ett sällsynt samtal här hemma – i ärlighetens namn började det i form av tungt verbalt artilleri i den grovkalibriga decibel-skalan, men till slut artade det sig till något välbehövligt och osedvanligt konstruktivt. Mr Mannen påpekade (bland annat, ska tilläggas) att jag har så många sidoprojekt, den här gången inte för att säga att jag har för lite tid för honom eller hemmet, utan mer i relation till att jag sover för lite och att min rastlöshet förvärras.

Jag insåg att han har rätt – de senaste veckorna tycker jag inte ens att det är roligt att scrappa längre, det är bara ett tvång, något jag gör för att jag brukar göra det. Det är därför jag slutat visa upp saker också – det man gör utan hjärtats delaktighet blir inte bra. Det kanske blir prydligt, stilrent – men det blir platt och andefattigt. Egentligen tror jag inte att jag egentligen tröttnat, det har bara blivit en slags produktion, snarare än att handla om ett kreativt uttryck och skaparlusten som jag pratar så mycket om.

Och så är det ju så mycket annat jag håller på med… Jag skriver blogg, jag läser blogg, jag vill fixa till bloggen, jag vill lära mig ”riktiga” wordpress och skaffa ”riktig” domän, jag spotify-surfar, jag scrappar, jag fotograferar, jag photoshoppar, jag gör art-journaling, jag gör om mina möbler, jag organiserar och försöker skapa ordning, jag har en drös skrivprojekt, jag vill hinna med mina vänner mer än jag gör, jag skulle vilja ägna mer energi åt mitt hem och vara social på hemmaplan med middagsbjudningar och vad det nu kan vara. Och så är det alla de där drömmarna som jag egentligen skulle vilja börja genomföra nu bums meddetsamma, men det kommer så långt ner på priolistan att jag aldrig riktigt når dit. Och många gånger gör jag inte ens de saker som står högst upp på priolistan, för jag tappar liksom bort mig ändå, och gör helt irrelevanta saker – eller får ingenting gjort alls.

Jag, som så många gånger sagt till andra ”don’t spread yourself too thin” – till slut föll jag ändå själv i fällan. Det där läste jag förresten om i den där boken idag: Om att vara så upptagen med att prata om vad man inte vill – och sen drattar man dit i alla fall. Jorå… Fast poängen med det resonemanget var också detsamma som min Magiska Fråga: Vad är det jag vill? Att veta vart man är på väg är nyckeln till att inte gå vilse – så någonstans har jag ju ändå listat ut knepet. Sen byggdes väl inte Rom på en dag i det här avseendet heller.

Hursomhelst – jag måste hitta ett sätt att fokusera bättre. Prioritera – och prioritera bort. Så att jag räcker till för de saker jag väljer att fördela mig själv över.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: