Skaparordning vs kaos

Om någon undrar hur det går med mitt möbelprojekt så kan jag meddela att joråvars, det går käpprätt åt helsefyr, precis som förväntat. De står här med tjusigt brunmålade och lackade stommar, och lådfronterna bligar fortfarande på mig under obehandlad plywoodyta. Trots de svindyra decoupage-prylarna jag jäktade ut förra helgen för att inhandla. *visslar en truddilutt och ser oskyldig ut*

Men – några av de sakerna jag köpte idag funkar till lådorna, så det kanske var meningen att jag skulle avvakta – för att ha mer grejer att välja på?

Överhuvudtaget är jag mer mentalt inställd på att organisera och systematiskera allt jox som omgärdar min skaparprocess just nu. Jag känner mig en smula trängd – och dränkt i prylar, kaos och oordning. Och dränkt av digitala bilder jag inte får någon ordning på – och inte på de printade heller.

Boken Photo Freedom av Stacy Julian är inspirerande vad gäller pappersbilderna, om än gravt överdimensionerat för mina modesta behov. Hon använder fotoalbum för kronologisk förvaring, och indexboxar för temabaserad förvaring. Den delen köper jag, och tänker kopiera. Köpte ett album på Clas Ohlsson för några veckor sedan för det syftet, och till tema-förvaringen tänkte jag använda min sorgligt oanvända PhotoDock, som står här och dammar igen med några bortglömda foton skramlande i.

En annan grej hon skriver om, och som jag faktiskt redan praktiserar (fast det var länge sen jag gjorde den gallringen – det är definitivt hög tid nu) är det hon kallar ”Cold Storage”. Alltså bilder man någon gång printat, men efter hand inser att man inte har nån lust att scrappa. Till det tänkte jag använda min stora fotolåda från Cropper Hopper.

Sen har hon diverse andra lådor och boxar och guvetinteallt, för att spara minnessaker och grejer – ni ska veta att den kvinnan har en walk-in-closet bara för att förvara foton… Det har INTE jag, så hur mycket jag än skulle vilja sortera minutiöst, så får jag rätta mun efter matsäck i det avseendet. Men jag har tänkt ge mig på två av hennes ”extras”, som hon kallar det.

För det första – ett av mina senaste projekt för fotoförvaring (jag har ju verkligen försökt hitta ett system att trivas med, det ska ingen komma och säga annat…! Hur många fotoförvaringar har jag testat under de här åren? 5-6? 7? Det jag gillar med Photo Freedom är att jag kan använda grejer jag redan har, fast systematisera dem tillsammans, istället för att köra dem som alternativ till vartannat. Det blir åtminstone spännande att testa!), var att jag köpte vit syrafri kartong på Kreatima, och gjorde mappar i ca 18×24-format – för att förvara foton i. Nu tänker jag mig att istället använda dem till att lagra minnessaker i. Kvitton, bussbiljetter, kartor, broschyer och vad det nu kan vara som man vill göra nåt med.

För det andra – Stacy använder drösvis med anteckningsböcker märkta med barnens namn, för att snabbt klottra ner saker de sagt och dialoger inom familjen som är värda att bevara. En klassiker, men det funkar inte för mig. Jag bloggade om det för ett tag sen – jag sitter med en uppsjö av anteckningsböcker och har aldrig rätt bok på rätt plats när jag behöver den och sen skriver jag ”temporärt” i nån annan bok, och sen hittar jag det aldrig igen. Däremot kom jag att tänka på min gamla Rolodex (OBS – Rolodexen på bilden är alltså inte min, bara en illustration för er som a) inte vet vad en Rolodex är eller b) inte vet vad det är för kreativt med en sån), som inhandlades för snordyra pengar från USA – två veckor innan Lidl tog in dem för en spottstyver…

Fördelen – tillika nackdelen – med min är att den är dubbelt så stor som Lidl-varianten. Jag kan med lätthet få in 3-4 olika register på snurran, och planen var att ha adresser, födelsedagar och recept samlade på snurran. Nu blev det förstås inte så – gissa vem som kom av sig efter ett tag? Hmpf. jorå – sånt händer den bäste.

Men – nu tänkte jag att jag ska ta fram och damma av den igen. Och förutom de ursprungliga tre ska jag också ha ett register för saker som sagts i huset. Jag har ungefär en triljard rolodexlappar, som satt på snurran när jag köpte den – hur svårt är det att klottra ner saker ungarna säger och funderar på, och trycka in under deras respektive flikar på snurran? Jag gillar den idén, faktiskt. Vi får väl se hur långt jag kommer den här gången, med att göra register- och indexkort i alla upptänkliga former och modifjonger. Och var jag sen ska HA eländet, förstås… Jag behöver ett större skrivbord. I ett större rum. (I ett större hus…)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: