Varmt, långsamt och tråkigt

Jag ligger vanvettigt back i bloggläsning just nu. Min Google Reader står på 406 och tickar hela tiden på med fler allas era ord, bilder och vardagsinblickar som jag så gärna vill följa. För det är ju så – just eftersom jag hittar så mycket intressant bland det ni skriver, som leder mig vidare i egna tankar och funderingar, så vill jag ju inte gärna missa något…!

Ett guldkorn av Anders Mildner snubblade jag över idag, lite som nålen i höstacken med tanke på hur lite jag faktiskt hunnit läsa, men det väcker tankar som relaterar till annat jag skrivit om på sistone. Det handlar om hur den ”infödda” internetgenerationen, de för vilka internet ”alltid funnits”, kommer att vara vana vid att ha allt vid sina fingertoppar, och som följd utveckla otålighet och ovilja att ha tråkigt. Jag

För mig relaterar detta till det varma respektiva det kalla internet. Nätets förmåga att leverera ”allt, nu” hör till det kalla, lite ytliga smörgåsbordet där allt bara finns, bara att ta för sig och konsumera av. Det varma och sociala är ingenting man konsumerar eller tar för sig av – där fordras en viss grad av input för att få något i gengäld.

Facebook gör ingenting för mig, om jag ska vara ärlig. Facebook är (för mig) kallt, bloggar däremot är varma. I en blogg möter jag människors genomtänkta och välformulerade tankar (ja, i de bloggar jag läser är det så – annars läser jag dem inte!) som de lagt en del av sin egen energi just på att tänka ut och formulera, och att få ta del av den energin är en stor värme för mig.

Att ta sig den tiden, lägga ner den energin är – i det snabba, omedelbara, ”at-your-fingertips”-perspektivet – lite som att ha tråkigt. Man ägnar sig, för en stund, åt sig själv, sina tankar och åt att skriva en text man egentligen aldrig kan veta om någon kommer att läsa. Jag har aldrig tråkigt, det har jag konstaterat förut. Jag älskar att ägna den där tiden åt att formulera tankar som känns viktiga för mig – och sedan kanske, kanske få energi igen genom att någon ger respons, en kommentar, ett eget inlägg på samma tema (som jag i min tur kan spinna vidare på!).

(Johan Miderbergs blogg-pingis är på så sätt en strålande idé – och jag är så glad att matchen kommit igång igen, med nya spelregler och allt…!)

***

Jag tänker också att det är lite som skillnaden mellan fast food och slow food – utan att lägga någon värdering i det (näringsvärde och annat tjafs). Jag är typiskt slow-food – jag gillar det eftertänksamma, välgjorda och personliga. Fast food är billigt, snabbt och tillgängligt – ungefär som internet. För mig är det lite billig bukfylla, som egentligen inte lämnar något direkt avtryck i en – utom möjligen en viss känsla av tomhet.

Annonser

4 Responses to Varmt, långsamt och tråkigt

  1. Ellinor skriver:

    Jag gillar också, egentligen, det välgjorda, personliga – det någon lagt ned tid på (oavsett om det är mat eller presenter). Detta försöker jag kombinera med mitt dåliga (obefintliga) tålamod. Internet är en ständig källa till snabba ”kickar”, spel, shopping, lättläst, lättåtkomligt. Egentligen vet jag att andra saker har större värde för mig, men det är saker som tar tid och koncentration… och det är lätt att släppa efter för att spela/surfa lite till.

    Svammel, svammel, jag vill nog mest säga att jag håller med – på ett väldigt omständligt sätt!

    Förresten – jag räknar dig som vän, trots att vi inte träffas och vår kommunikation mest sker genom kommentarsrutor!

  2. Anna skriver:

    Så sant!

    Återigen förundras jag över att det var så längesedan jag var här inne och läste. Så fina insikter.

    Och nästan dagligen bär jag med mig din briljanta tanke kring det riktiga livet och blogglivet: ingressen och brödtexten.

  3. Jenny skriver:

    Ja, alltså – ingen ska ju skylla mig för att vara en tålmodig person… Även jag fastnar lätt i den lättillgängliga snabbmaten – det är lite därför jag tycker att snabbmatsallegorin funkar. För nog käkar man snabbmat ibland – men smakar det gott? Näeh…

    Anna: Ähum – när du säger det minns jag att jag skrivit nåt om ingresser till dig, men jag minns det inte… Min sökfunktion minns det inte heller, så jag måste ha skrivit det hos dig nånstans. Minns du när detta kan ha varit? Nu blev man ju nyfiken… *s*

  4. Anna skriver:

    Jag fick leta lite, minnet svek även mig. Det var i en kommentar hos mig som du samlade ihop blogglivet och riktiga livet så slående:

    Klicka här!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: