Ljusets hastighet


Foto: oktober 2007

Det går så fort. Man tittar på bilder och det känns som igår, Axel var en bebis och glufsade glatt och stolt i sig sin mat – mest för att det var så KUL.

Sen ropar han, i nutid, och man rusar upp för trappan och kryper ner i sängen brevid en… fortfarande liten kille, men han börjar bli lång, babyhullet är på väg bort, och han har för länge sedan upptäckt att det är roligare att leka med maten, kanske kasta den på golvet eller smörja in den i mammas kläder, än att äta den.

Han pratar som en hel kvarn och har börjat fråga om saker, det fascinerar mig – det känns som om det gått väldigt fort från namn-på-saker-språk till förstå-världen-språk. ”Snart är han 18 och du åker på en snyting om du försöker krama honom” sa jag till sambon ikväll när han gick miste om en spontankram från lillkillen. Jag är rädd att jag har mer rätt än jag vill veta.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: