Mer dimensionsfunderingar

(Nu blir det visionärt och bildligt så det förslår. Varning utfärdas. På med tolknings- och fantasiglasögonen nu, och spänn fast säkerhetsbältet…)

Har ni varit här förut, så vet ni – inte nog med att jag inte räds konflikter, jag välkomnar dem och njuter av dem i fulla drag. För mig är en konflikt något konstruktivt, The Big Bang varur något nytt kan spira. (Vilket för övrigt var en av många idéer jag försökte förklara häromdagen och som väckte tankarna som ledde till detta inlägg.) Därför är det med största glädje jag ser att mina funderingar väckt tankar också hos andra – och kommentarer/reflektioner i retur. Yes!

En av de första sakerna jag vill kommentera är att för mig är det inte fråga om värderingar eller kritik av något slag – jag gjorde en iakttagelse som fascinerar mig. Det är bara så. Jag ifrågasätter ingenting, jag undrar – uppriktigt.

NB är en okänd läsare för mig, h*n skriver:

Är det inte så att man för att skapa världen måste veta vad världen är? Livet är ju en blandning mellan visioner och definitioner och att någon vill ha ett förtydligande är inte nödvändigtvis ett nej utan antagligen bara en önskan att förstå. Att kunna konkretisera visionen är också ett steg mot förverkligandet av denna.

För mig är det inte så. Jag behöver inte veta vad världen är för att skapa den. För mig är det du skriver som att säga att ”för att skapa världen måste jag först ha en låda att bygga den i”. Lådan – definitionen – är en begränsning. Utgår man från lådan – definitionen – kan världen aldrig bli större än så. Men jag förstår hur du menar, och plötsligt får jag faktiskt lättare att relatera till hur världen ser ut när den byggs upp av räta linjer och tydliga distinktioner. Någonstans har jag en känsla av att räta-linjer-människor följer parametern rätt <–> fel. För mig är den inte riktigt relevant… eller intressant, kanske snarare. Jag resonerar snarare i termer av bra <–> dåligt – eller kanske rent av bra <–> bättre <–> ännu bättre.

Och så tänker jag att det jag menar kanske inte är som att använda visionen som en ritning/instruktion/karta – utan som drivkraft. Inte Motormännens bilatlas, eller GPS-en för modernare bilister, utan bensinen i tanken.

(Den som nu rynkar på näsan och tycker att jag är en inkonsekvent kappvändare, ombedes skyndamt läsa presentationstexten i Bloggografen Jenny-avdelningen. Där står klart och tydligt att jag tar mig friheten att skriva ner mina tankar innan de är bevisade eller ens helt färdigtänkta, ibland. Det här är mitt anteckningsblock – här sker resonemanget som för vidare. UTAN definitioner…!)

En av de mäktigaste läsupplevelserna jag varit med om var andra halvan av Michael Endes Den oändliga historien – den delen som INTE var med i kalkonfilmen från 1984. När Bastian har räddat Barnakejsarinnan och Fantasien från Intet, får han i uppdrag att återskapa landet genom sina önskningar. Scenen där han får uppdraget har etsat sig fast – det är mörkt, bara Bastian och Barnakejsarinnan… och ett enda frö från det gamla Fantasien som lyser upp mörkret omkring dem. Jag tänkte inte på det igår, men jag tror att det var lite ur den bilden som liknelsen kom igår, när jag skrev ”nejtack, jag vill inte skapa världen”. Att skapa en värld ur ett frö i mörkret handlar om att önska.

Bastian får också en amulett, med inskriptionen ”Gör vad du vill”. När jag började studera tarot för många år sen hisnade jag rejält när jag upptäckte att den tanken är central även i Aleister Crowleys (förvisso stundtals mycket förvirrande… för att inte säga totalt obegripliga) läror. Crowley var mannen bakom en av tarothistoriens mest kända lekar – Thoth Tarot. Det är inte mycket av hans tankar jag förstått mig på, det ska jag ärligt erkänna – men såhär mycket har jag förstått. Gör vad du vill handlar inte om en axelryckning, som man kanske först tror om man bara läser orden. Det handlar om att följa sin vilja, sin längtan och sin drivkraft. Det är att skapa en värld från ingenting, med bara sin önskan och sin vision som hjälp på vägen.

För mig är det uppenbart – även om jag aldrig läst det någonstans – att Michael Ende studerat, och precis som jag fascinerats av, tarot. Det har gjort att boken fått än mer av ett fördjupat innehåll för mig, som vuxen. Kanske inte så mycket rent språkligt – den har ett ganska infantilt språk som jag blir galen på. Men idémässigt – bildmässigt.

***

Ylva, som är en desto mer känd och trogen läsare, även om vi ännu aldrig träffats, skriver:

”de är trötta och jäktade, min vän. det är därför de inte ser. bildrikt språk, flummiga visioner och vilda idéer är allt mycket bra och inspirerande, men alla orkar inte ta det till sig. de vill bara veta rakt upp och ned vad det är du tycker, tänker och vill. inte reflektera närmare eller tolka. det är bara ett annat förhållningssätt till bästa vägen att skapa världen, inte ett nej tack”

Mja… Jag förstår hur du menar, och så kan det givetvis också vara. Jag är inte alltid så himla alert och orkar reflektera över allas luddiga visioner i när och fjärran, definitivt inte. Men jag pratar om en helt annan situation, där jag är i ett närvarande samtal med en annan människa finner att det är som om vi är två tåg på varsin räls – vi möts inte.

(Hm – märklig liknelse kanske, det är oftast en fördel om tåg inte befinner sig på samma räls som andra tåg… men ni förstår hur jag menar. Hoppas jag…!)

Och som jag skrev tidigare – det är ingen kritik mot någon, utan mer en plötslig insikt, och en reflektion buren av fascination och nyfikenhet. Jag kan inte göra så mycket åt att det är så, och tänker inte försöka heller. Men samtidigt är det viktigt att ha den insikten i bakfickan – nästa gång jag sitter där och argumenterar mig blå i ansiktet. Då kan jag ta fram det här och tänka – nej, men det där tåget är inte på samma räls som jag, vi kanske ska ta en annan diskussion istället.

Någonstans hänger detta också ihop med kulturen och samhället vi lever i och gemensamt skapar. Ett samhälle är för mig en värld byggd i en låda. Samhället kan aldrig växa utanför sin definitionslåda. Men här och var finns människor som från sin utkikspunkt i livet ser utanför lådans väggar och vill berätta om det som finns där. Men nere på lådans golv går människor och undrar vad tusan de dillar om. De ser inte och kan inte relatera till att något finns utanför de fyra väggar som utgör definitionen av universum – för dem.

Vårt samhälle premierar och bygger på det linjära, definierade och avgränsade. Det möjliggör sociala normer och kontroll och andra samhällsfunktioner som gör det möjligt för oss att leva tillsammans som de flockdjur människan nu en gång är. Då är det rätt <–> fel parametern som gäller, och bra <–> bättre <–> ännu bättre som är flummig. Även om den för mig framstår som en glasklar ledsjärna, ett glödande frö i mörkret, väntande på att jag med mina önskningar/bilder/visioner ska skapa den nya världen.

Annonser

4 Responses to Mer dimensionsfunderingar

  1. ylva skriver:

    *lol* kände väl på mig att det skulle komma mer, fast jag inte riktigt var beredd på att se mitt namn med i texten ;). och visst förstår jag vad du menar.

    kan glädja dig med iallafall att i den senaste versionen av den oändliga historien finns den där scenen med – precis som du beskrev den. jag och sonen tittade nämligen på den förra helgen :). du må tro att man kan ha intressanta diskussioner med sin 5-åring efter det ;).

    kram kram och se till att njuta lite av helgen!

  2. NB skriver:

    Jag är glad om mitt lilla inlägg hjälpte dig en bit på vägen att förstå de ”fyrkantigas” sätt att se saker och ting.
    Själv bekänner jag mig till visionärerna’s sätt att se på livet men har lärt mig att se den andra sidan för att just göra mig förstådd.

  3. Jenny skriver:

    *ler* ”De fyrkantiga” är din benämning, inte min! Som jag skrev lägger jag inte någon värdering i det här, gudarna ska veta att det är rätt opraktiskt att vara alltför högt upp i det blå ibland. Å tredje sidan tror jag att folk kanske är överdrivet rädda för det de inte kan relatera till, och kanske ibland borde släppa in ”flummeristerna” lite mer, för det finns mycket vi kan tillföra som de inte kan. Om de bara låter oss hållas ett tag…! ;o)

  4. […] slags insikt om mina begränsningar har jag faktiskt – utan inom mänskliga perspektiv och sätt att uppfatta “verkligheten“. Jag har som sagt varit inne på de banorna förut, och nu rör jag mig […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: