Me, myself and my nerd-sticks

För övrigt tog jag mig i kragen idag, borstade damm och spindelväv från nördpinnarna och gick ut och tog en lång, rask pinn-promenad.

Det är märkligt att det ska vara så lätt att glömma bort hur förbannat skönt det är! När jag gick ut gjorde jag det i princip med huvudmotivationen att ”då slipper jag gå till Friskis imorgon efter jobbet” (jag gillar egentligen inte att träna efter jobbet, jag föredrar att träna före – men imorgon ska jag lämna kidsen, så då hinner jag inte). Men ungefär halvvägs kunde jag nästan fysiskt känna hur jag nådde den punkt då lyckohormoner och andra signalsubstanser började pytsas ut i hjärnan, och en rusig känsla av upprymdhet och kraft infann sig i buttra motsträvighetens ställe.

Det var härligt – jag kunde riktigt visualisera den kemiska processen då endorfiner eller dopaminer eller vad tusan det nu är spred sig i kroppen – och efter det var tanken friare än på länge. Jag fick mängder med spännande – och användbara – idéer; projekt att genomföra, fakta att kolla upp samt filosofiska krumsprång att glädjas åt i största allmänhet.

Nu är kroppen trött, ryggen protesterar – men själen är glad. Och ryggen kommer att bli det, den är mest grinig och behöver vila lite.

Annonser

One Response to Me, myself and my nerd-sticks

  1. kolla gänra in vår nya blogg !

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: