Kvinnor på gränsen till nervsammanbrott

Det här får man som förälder inte lov att erkänna, men nu gör jag det ändå. Jag är ingen hemma-mamma.

En vecka hemma och jag sällar mig till gruppen ”kvinnor på gränsen till nervsammanbrott” – och stundom tror jag att jag tickar över gränsen också. Ljud hela tiden, händelser hela tiden, kaotiskt stök och sörja att städa upp hela tiden… Inte en sekund att slappna av, hinna låta en tanke ta form i huvudet och hitta ett sätt att uttryckas, i ord eller handling.

Jag märker att i början av veckan hade jag någon slags mental marginal för det där, men för varje dag blir tålamodsmarginalen allt tunnare. Idag har den varit ett tunt membran till ozonlager, komplett med luckor här och var.

Det är inte vad jag gör/inte gör som avgör det här, det är jag. Det är den där marginalen som aldrig vill räcka till, och brustrycket i mitt huvud som byggs upp tills jag tror att hjärnan är fylld av nitroglycerin och minsta stöt kommer att få membranet att brista och hela jag att explodera. Om jag inte får tid för mig själv. Ensam, i tystnad. För att låta tankarna fylla ut huvudet igen, tränga bort bruset, lekfullt dansa bort trycket innanför pannbenet.

Möjligen med hjälp av smeksamma stråkar (Barber’s Adagio for strings). De här tonerna rinner in mitt arma huvud som balsam för själen och stillhet i kaos. Håller på att samla ihop en liten lista med klassisk musik på spotify. Vilka är dina klassiska favoriter? Jag är  inte så kunnig, jag går på spridda minnen från farfars notställ och pappas skivkonvolut…

Jag är grymt svag för Eric Satie. Gymnopedies och Gnossiemes. För länge sen visade SVT någon obskyr tecknad fillm byggd på Saties musik – Gnossiemes, tror jag. Jag var för ung då, tyckte mest att det var högkulturellt blaj och aptrist i största allmänhet. Men bilderna – och tonerna – har ändå fastnat där. Jag ser dem framför mig när jag hör musiken. Skulle vara roligt att se om filmen – nu, som vuxen och förhoppningsvis lite mognare. Undrar hur man hittar ett SVTklipp man inte har en aning om vad det heter…

***

One son sleeping, one to go… Sen ska här tappas upp hett bad med olja från Yasuragi-shopen, Spotify ställas in på Klassiska Listan och Jenny ska försöka bli människa igen. Wish me luck.

Annonser

2 Responses to Kvinnor på gränsen till nervsammanbrott

  1. Ja, jag känner så väl igen mig fast det får man ju inte heller säga utan att ställas i skamvrån. Ha det skönt i badet.

  2. Räcker upp handen. Ingen hemma-mamma-typ alls.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: