Nattsuddiga tankar

Det är oklart vad jag egentligen gör uppe såhär dags, allt jag vet är att jag somnade med sonen och vaknade nyss och nu inte kan sova igen. Klarvaken – kl. 03:20. Inte bra. Reveljen kan i princip gå när som helst. Håhåjaja.

Räknaren står på 9 besök från jippotajm, så min gissning att 25.000 besök skulle passeras på fredagen var inte helt galen ändå. Det har uppstått en möjlig komplikation kring mitt jippo, men jag har bestämt mig för att köra ändå. Friskt vågat, hälften vunnet – right?

***

När jag skrev om konst och fulhet häromdagen, nöjde jag mig med att referera till det (i mitt tycke) enklare av den senaste tidens Konstfackstormar, fallet med Den Trashade T-banevagnen. Det andra fallet, Den Spelat Sjuka, är mer komplicerat. Personligen har jag svårt att se vare sig äkthet eller konstnärlighet i att simulera psykos och ödsla hårt ansträngd psykvårdspersonals energi och resurser på en charad, men jag har inte riktigt hittat orden för att relatera till det. Johan lyckas bättre.

För några veckor sedan pratade vi om installationskonst på jobbet.

Jag är intresserad och nyfiken, men kan fruktansvärt lite. Jag hade aldrig hört talas om – och uppfattade inte heller namnet på – mannen som ställt ut sig själv, kroppsmålad till dalahäst. Någon som vet vem jag talar om? Han hade gjort flera installationer som för mig signalerade både lekfullhet och humor, driver med nutidsmänniskans snäva acceptans för ”normalitet”. Ett var att bygga upp en röd liten stuga på en kobbe, jag tror det var i inloppet till Stockholm någonstans, men låtit färgen avvika någon liten nyans från vad vi anser vara röd-liten-stuga-röd.

Jag vill gärna veta mer om den konstnären, för den sortens konst har den slags ”äkthet” jag söker i konstnärliga uttryck. Att våga använda humor och lekfullhet i konst är i sig ett sätt att utmana den där normalitetsacceptansen. Jag har många gånger reflekterat över att svensk kultur dras med ett sånt fantastiskt pretto-patos. Det ska vara Stort Lidande, Djupt och Tungt. Att uttrycka allvarliga saker med lekfull humor kräver, i mitt tycke, en säkrare hand och ett större mod. Vem som helst kan vara ”svår”.

Annonser

5 Responses to Nattsuddiga tankar

  1. Linda skriver:

    24 995 träffar just nu. =)
    Vet inte vad konstnären du talar om heter, men gillar det du skriver och känner att det startar tankar.

    Framför allt håller jag med om att konst kräver mod. Kanske är det i form av att man vågar bestämma, alternativt utforska, vad man står för – därför att när någon lyckas skapa något som är ett starkt uttryck och som blir offentligt, så kommer andra att ta sig rätten/friheten att tolka det (vilket jag också tycker är fullt rimligt och bra, i ett kommunicerande samhälle). I mötet med andras tolkningar, som kan uppfattas som dömanden (och ofta är det, eftersom det är reaktioner på något okänt) är det kanske en naturlig reaktion att då bli än mer svårmodig och sluten, säga ”men det här var ju bara för mig själv, ni andra förstår inte, ni har ingen rätt att tolka ut och döma mitt lidande”. Därför kan jag förstå att svårmodet kan bli en sida av konstnärskapet. Och i det resonemanget blir det än mer intressant att tänka på hur det positiva och lekfulla och öppna kan bidra till mer av både konst och utveckling hos människor. Gillar att du fått mig att upptäcka Johan Miderberg som jag upplever som en förkämpe för just denna goda, inspirativa öppenhet.

    Hm, kul att fundera över, en lördagmorgon. =)

  2. Linda skriver:

    Fast medan jag skrev (och barnen åt frukost, så jag gick fram och tillbaka till datorn), tills kommentaren kom in hamnade besökarsiffran på EXAKT 25 000 hits. Exakt just nu. Woihoooo! Grattis till en liten milstolpe till! Ser fram emot många fler. (hihi, jag är med på ett jubileum). Nu måste jag släppa denna kommentar innan det blir många fler träffar så att tiden är exakt.

  3. Jenny skriver:

    Haha – hade jag varit lite hacker skulle jag ju ha knåpat ihop en sån där epilepsiframkallande blinkfyr till popup, som skrikit ”GRATTIS, DU BLEV BESÖKARE 25.000!” åt dig. Men du har tur – jag är ingen hacker… *s*

    Jag har funderat på konstnärligt svårmod rätt länge, fast aldrig skrivit om det förut, men jag tror att det kan komma mer på det temat.

    Och vad gäller Johan Miderberg, så kom jag på igår att han borde ha varit med i samma lista som du härom kvällen – han har flera läsvärda bloggar. (Naturligt nog är Johans ord min favorit – ordmänniska som jag är!) Enda tråkiga är att han stängt av kommentarsfunktionen – det är mer regel än undantag att man har något att säga om hans inlägg…!

  4. DH skriver:

    Jag tror att konstnären du syftar på heter Peter Johansson. Han placerade ju bland annat ut skivade dalahästar i köttfärsförpackningar i livsmedelsaffärer. Men hallået kring den röda stugan var väl inte färgen utan att han gjorde en svensk röd liten stuga på en kobbe i inloppet till en tysk hamn och hyrde in ett gäng nynassar som satt där och drack öl? Kanske lite mer vågat och provokativt än att ändra den faluröda färgen. Men jag kan ju inte svära på att det var samma installation…men jag tror att det är samma konstnär i alla fall. För han har gjort dalahäst-kroppsmålningen också.

  5. fruc skriver:

    Men är inte det samma nisse som byggde en liten ”sommarstuga” i mitten mellan två motorvägsfiler precis vid Norra länken? Det var rätt kul tycker jag 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: