Pencillinduschad

Om någon vet hur man får ner 3 cl pencillin i en skrikande och sprattlande 2-å-ett-halvt-åring, utan att ifrågavarande barn förvandlas till en sprejmaskin och returnerar alltihop i ansiktet på en, så är jag idel öron.

Annonser

13 Responses to Pencillinduschad

  1. Maruschka skriver:

    Känner igen mig från när sonen hade Borelia förrförra året…
    Jag vet inte hur pass ”vuxen” din 2½-åring är, men min mamma (sonens mormor) löste medicineringsproblemen på följande sätt: Jag hade sagt att baciluskerna såg ut som små maskar, för det kunde man se på en mikroskopbild på Internet, och detta tog hon fasta på.
    Hon ritade 30 st maskar på ett papper ( beror på hur många doser barnet ska ta) och varje gång som han tog sin medicin som han skulle fick han själv kryssa över en mask på pappret med en röd penna.
    Detta innebar att han själv kunde se hur ”han blev friskare” och när slutet på medicineringen närmade sig…
    Fungerar kanske inte för alla, men det fungerade för oss…Jag var dock nerduschad av penicillin hela jag innan mormor kom på lösningen…;o)
    Lycka till!

  2. Anna skriver:

    Eh, jag kommer då med ett betydligt mindre pedagogisk tips: Jag mutar med en godisbit…

  3. Anna skriver:

    … och så undrar jag om det var du som nominerade mig på deepedition? 🙂

  4. Jenny skriver:

    X är inte såpass vuxen, det kan jag nog säga på en gång. Och han går inte på mutor heller, för det försökte jag med. Han är ståndaktigare än en tennsoldat, och envisare än en… jagvetintevad. Var han nu har fått det ifrån… *blush*

    Och Anna – jag får nog erkänna mig skyldig där! 🙂

  5. Anna skriver:

    Hjärtligt tack. Dina nomineringsord var rörande fina – jag är väldigt tacksam!

    Förutom godis kör jag bara med ”the hard way”: Fasthållning, lätt bakåtlutning och penicillinet på en spruta där vätskan sprutas in mellan mungipa och tandrad, d v s i sidan. Fick tipset från en brysk sjuksköterska en gång. Då ska tydligen vätskan glida ner i svalget lättare, och inte lika mycket landar på tungan (och smaklökarna). Fast det där är jag med all sannolikhet inte ensam om att göra…

  6. Carina skriver:

    Jag tänker bara vara odräglig och säga att jag inte har detta problem. Jag har barn som _tycker om_ att ta medicin. De känner sig lite speciella då eller nåt? Mutor har annars varit mitt svar på det mesta.

    Annars får jag trösta Anna med att säga att jag hade absolut inte dragit mig för att göra som du. Ändamålen helgar medlen, helt klart!

  7. Jenny skriver:

    Majgawd, det är nästan som att svära i kyrkan att komma och meddela en sån sak. TYCKER OM att ta medicin?? Kan inte dina barn komma och förklara lifvets mysterier för mina? 😉

    Jag tror att det blir fyrhändigt tvång som gäller, tyvärr. Och så en godisbit till efterrätt.

    (Till min lillebror körde mamma med kaviar på fingret, det tog bort pencillinsmaken. Men jag tror att han var äldre när han ställde upp på sådana förhandlingar!)

  8. Sofia (skberg74) skriver:

    Prova med tabletter många 2-3 åringar klarar av att ta tabletter och dom ger ingen äcklig smak.

  9. Susanne skriver:

    Sådär var det med båda mina barn, lyckligtvis finns en del sorters penicillin i pyttesmå tabletter, så det har vi alltid använt.

  10. Om det helt enkelt inte går att få dem att ta medicinen frivilligt så återstår ju tyvärr bara tvång. Spruta in i sidan som någon sa och håll för näsan samtidigt. Då har ska det mycket till för att han ska lyckas med att inte svälja.

  11. Ellinor skriver:

    Ja i mungipan och hålla för näsan är ju ett gammalt beprövat sätt. *minns* Eller hallonsmak på antibiotikan… *slurp*

  12. Malin Tvedt skriver:

    Vi har gett upp försöken till matning av medicin.
    Det enda vi har upptäckt som döljer smaken någorlunda är IKEA’s fläderblomssaft. Förmodligen funkar annan fläderblomssaft lika bra! ;D Men den får inte blandas för svagt, får gärna ha en isbit i (kyla dämpar smak) och måste enligt Sofie intas i mugg med pip, så att hon kan sippa i sig den under speciellt mysiga förhållanden i egen takt. Blanda inte för mycket, för då hinner han kanske inte få i sig allt.
    Hoppas att det här funkar även hos er!

  13. Mimmi skriver:

    Jag var själv ett problembarn vad gäller medicin. Vet tyvärr inte vad mina föräldrar tog till för metod för att få ner den, men troligen var det mutor.
    Minns dock att jag fick nån medicin som smakade körsbär, jag har fortfarande svårt för saker med körsbärssmak efter det. Så det bör man kanske tänka på också vad gäller att ge mutor och blanda i saker så att de inte tycker de sakerna är äckliga sen. Önskar nästan att mamma blandat det i choklad så jag inte tyckte om choklad, oj vad smal jag skulle vara då!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: