Hybris eller balansspel?

Jag sitter uppe alldeles för sent, men faktiskt gör jag det med vett och vilja. För att få en liten stund av tystnad och egentid – eller egenhet, om man så vill. För det vill jag. Att vara egen, fullt ut den man är och utan att ta hänsyn till någon annan, slappna av i eget sällskap – det är förbanne mig en rättighet.

Jag brottas fortfarande med frågan om självkänsla, och var jag har min egentligen. Å ena sidan är jag ett svårartat gungfly, som tolkar och övertolkar och grubblar och försöker passa in, vara till lags, smälta in i tapeterna om det är det som förväntas av mig. Jag kan bli närmast paranoid i situationer där jag känner mig otrygg, där slutenhet och tystnad gör att gissningar och ryktesspridning är allt man har. När det gäller vad andra tycker och tänker om mig, har jag långt kvar att vandra innan jag kan släppa taget och rycka på axlarna.

Men en sak har jag. Mig själv. JAG gillar mig. Jag gillar den jag är och jag gillar att vara jag. För två år sedan hade jag ingen aning om vem jag var, och var heller inte riktigt medveten om vari min vilsenhet bottnade – jag kunde bara känna hur den svindlade inom mig, och skräcken inför detta ohanterbara, okända. Två år. Två korta år – en eon. Många ljusårs resa, och än finns det nog många outforskade platser kvar att resa till, upptäcka och göra till mina – men här står jag nu, på en trygg plats i en person jag tycker mycket om – precis som hon är.

***

För ett tag sen stötte jag på ordet hybris vid flera tillfällen. Två (av varandra oberoende) favoritbloggare beskrev sig själva med detta… märkliga ord, och jag hade väldigt svårt att relatera till det.

För det första – lider man av verklig hybris, då vet man inte om det och använder ordet för att nedvärdera sig själv – det hör liksom till sakens natur. För det andra finns det ingenting hos dessa två personer som för mig signalerar hybris. Ingenting. Jag ser tendenser till hybris både här och dår, men aldrig hos någon som i sin vildaste fantasi skulle beskriva sig själv med det ordet.

Då funderade jag mycket på begreppet hybris, vad det betyder, vad det står för och vad man menar när man använder det om sig själv. Och så relaterade jag till min egen ”egenkärlek”, det jag kallar trygghet och hemmahamn, känslan av att ”vad andra än tycker så gillar jag den person som är jag”.

Jag funderade på hur mycket vi bevakar, relaterar och jämför varann hela tiden, vilken oerhört delikat balans vi tvingar oss själva att upprätthålla hela tiden, baserat på det faktum att dålig självkänsla är norm.

Jag får inte riktigt gilla mig själv, alla mina skavanker och egenheter. För då då har jag hybris – eller så kanske du tror att det är något fel på dig, eftersom du är på ditt sätt och inte på mitt. Jag får ofta en känsla av att vi letar ”facit” hela tiden, en norm att hålla oss i och rätta oss efter. Och om jag nu ändå framhärdar med att gilla mig själv, är det säkrast att jag själv kallar det hela för hybris, så att folk inte tror att jag menar allvar.

Eller? Jag raljerar nu, överdriver och ställer saker på sin spets för att måla upp en bild – men fundera lite. Känns det inte det minsta bekant någonstans? Förhoppningsvis inte mellan nära, äkta vänner – men i alla ”bekantskapsrelationer”, där samtalen är mer konversation än verkliga samtal…? Är det bara jag som åker på dessa konstruerade balansspel hela tiden, där det gäller att göra rätt och följa en strategi för att vinna poäng över sin mot/medspelare.

Jag har sagt det förr, och jag kan gärna säga det igen – jag är fullkomligt värdelös på att spela spel. (Eller jo, jag är en jävel på Pictionary, det kan Fru C skriva under på – hon och jag spelade i lag en gång när hon fick ordet ”tagetes” och jag knäckte det på 10 sekunder blankt! *garvar*) Sociala spel, spel med invecklade regler, strategi- och bluffspel. Jag ids aldrig hålla reda på vad folk har sagt, och försöka fundera ut i vilket syfte de kan ha sagt det, och vad som står på deras agenda egentligen. För mig är sånt ett fruktansvärt slöseri med energi.

Jag spelar med öppna kort, och ägnar min energi åt roligare saker än att försöka vinna på poäng. Men det är svårt. Spelet verkar vara norm, så mycket norm att det inte ens uppfattas som ett spel längre – man gör det utan att tänka. Jag också – tills de där två bloggarna som jag tycker så mycket om beskrev sig själva med ordet hybris.

Men det ÄR inte hybris att tycka om att vara den man är. Det ÄR inte hybris att tycka att ens skavanker och brister är rätt marginella i förhållande till ens tillgångar och talanger – det är inte ens hybris att tycka att det är okej att ha skavanker och brister, med tanke på att alla faktiskt har såna. Det är inte hybris att gilla sig själv, stå för det och försöka vara mer av sitt ”unika jag” eller vad man ska säga. För det som händer när vi inte vågar gilla oss själva, är ju att vi försöker verka som alla andra istället – och hur kul blir det, i längden?

***

Nu ska jag försöka sova några timmar. Har sett film ikväll – glömde bort att jag ska till Linköping i helgen, och hyrde en hel trave filmer när jag var på byn i eftermiddags. Ikväll: en skum film med Ben Kingsley som spelar alkoholiserad yrkesmördare som börjar på AA, och på det halva I am Legend med Will Smith. Jag avskyr att se halva filmer, jag är liksom inställd på I am Legend-storyn nu, hela jag går på filmens frekvens… men jag får inte se slutet förrän imorgon. Den är spännande i alla fall, lite otäck. Men av outgrundlig anledning är jag svag för domedagsvirusfilmer, så den är i min smak trots allt.

Men slutet avgör alla filmer, så enkelt är det. Dåligt slut, dålig film. Bra slut, kanske en bra film. Man ska vara kräsen!

Annonser

5 Responses to Hybris eller balansspel?

  1. Linda skriver:

    Fint skrivet, själv sitter jag uppe av exakt samma anledning som du beskriver i ditt första stycke. Tystnaden är så skön. Håller med om dina tankar kring norm och självkänsla.

    Samtidigt tror jag att många av de ”spel” som spelas, spelas oavsiktligt. Grupprocesser startar beteendemönster hos människor som vi oftast inte är medvetna om, och blir vi inte bekräftade där vi hade behövt bli bekräftade för att välja ”in” i gruppen, så träder en annan process igång. Sökandet efter den där bekräftelsen ser ut som ett spel, men är ett invant mönster på grund av tidigare erfarenheter. Det är intressant, allt det där … Vad gör du förresten på eftermidag eller kväll torsdag den 19 mars?

  2. ylva skriver:

    och här satt jag och trodde att jag kunde sålla och redigera lite bland förra veckans bilder samtidigt som jag lite nonchalant tittar igenom vad som hänt i bloggarna den senaste tiden… samtidigt? jag har ju bara suttit här och läst sida upp och sida ned *lol*. jag älskar att du får ur dig så himla mycket :). jag minns inte alls vad det var jag vill kommentera för det var alldeles för mycket. utom möjligtvis att jag blev stum över att min blogg får vara med på din lista över läsvärda bloggar :). tack! återkommer när jag är lite klarare i huvudet!

    kram kram,

  3. Mycket bra skrivet Jenny. Känner så igen mig i det du skriver. Jag vet vem jag är, jag trivs med att vara jag och är öppen med vem jag är. hur jag tänker osv. Men jag känner ibland att det inte är ok, mitt jag är inte hur man ”ska” vara. Det är då osäkerheten smyger sig på. Men då har jag bra folk runt omkring mig att samtala med.

  4. BaraJag skriver:

    Nu kanske jag slarvläste lite för att jag längtar in till sängen och min bok men hybris för mig är att ha en övertro på sig själv. Carola typ … där har vi en med hybris i mitt tycke. Att trivas med sig själv – att gilla sig själv trots skavanker och brister är snarare att ha kommit lite till ro med sig själv.

    Tagetes *fniss* den hade jag nästan glömt. Och jepps du är en djäkel på Pictonary. Ord och bild funkar me dig, men det vet ju vi som känner dig både IRL och webvägen!

  5. […] att inspireras Jag var nog ganska trött när jag skrev inlägget om hybris häromkvällen, för jag missade det som egentligen var tänkt att vara poängen med inlägget. Å […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: