If you can’t use your head, use your… religion?

Det är lätt att associera den här bloggens namn till ett kristet budskap och tänkande. På sätt och vis ligger något i det, namnet kom till under en period då jag sökte mycket aktivt efter andlig mening och himmel har ett andligt symbolvärde som för mig inte är enbart hör kristendomen till.

För många år sedan jobbade jag som informatör i en församling i Svenska kyrkan. Det var nog en ganska ordinär församling, jag hade bra kontakt med kyrkoherden som var min chef, och han gav mig i princip fria händer att att jobba med vår kommunikation – så länge det inte kostade pengar, förstås. Såna fanns inte. Detta var före de sociala mediernas tid, en spännande tankelek vore att fundera på om jag haft större möjligheter att åstadkomma kommunikativa mirakel utan kostnad med hjälp av de nya medier som finns idag… Men det får vi fundera på en annan dag.

Idag yttrade jag orden: ”varje fall där religionen används som ursäkt att slippa använda huvudet är ett hån mot allt mänskligt, allt andligt och allt däremellan” – och det handlar ganska mycket om vad min himmel står för. Att bejaka sin tro, på andligheten, mänskligheten och livet (oavsett om man väljer att använda namnet Gud för detta eller inte), utan att använda religionen som ursäkt för att bete sig omänskligt.

Mina tankar om detta idag, handlar om det här.

Jag läser sällan Jonas Gardells blogg – av den enkla anledningen att den inte går att läsa som feed i GReader. Men ofta tycker jag att han skriver kloka saker – både om tro och livet i sig. Här skriver han om det brasilianska abortfallet, ur ett kristet perspektiv – men bortsett från bibelhänvisningarna och diskussionen om hur Jesus skulle ha sett på saken, skulle jag ha kunnat skriva exakt samma sak. Har vi inte barmhärtighet – jag funderar på om jag hellre skulle använda något annat ord, men jag vill inte ödsla kraft på semantik just nu, utan låter det vara – så har vi ingenting. Det är ödmjukhet, respekt och välvilja människor emellan som utgör magin i att vara människa, och stå i kontakt med det andliga – oavsett vad vi väljer att kalla det.

Så många gånger ser jag hur människor väljer bort att tro, för att de möter en kyrka som inte förtjänar deras respekt och tillit. Varje gång nyheter som denna dyker upp förstärks misstron mot kyrkan – och desillusionen hos människorna. Men kyrkorna har ingen ensamrätt på tro. Kyrkan representerar en kultur, skapad av människor – som alla andra kulturer. Att beskylla Gud för att ha stiftat lagar som skulle stå över de mänskliga är lögn och förbannad dikt, det är religionskulturen som stiftat dessa lagar, och de tjänar till att upprätthålla den egna kulturens traditioner, ingenting annat.

Det ologiska i resonemanget är att om man nu bekänner en gud som är universums skapare och härskare – skulle ”han” då inte vara större än så? Större än en sketen lag som måste följas strikt och till varje pris? För mig är det att begränsa andligheten/gudomen, att tillskriva den en sån fjuttig inställning till människors handlingar. Gud gav oss fri vilja, och ansvaret att använda den. Det gäller alla. Kyrkans män likväl som ”dessa minsta som är mina bröder”, som Jesus uttryckte det.

Fri vilja och ansvar – det är allt vi har, och allt vi behöver. Egentligen.

Det finns ingenting som rättfärdigar en människa att sluta tänka själv, använda sin fria vilja och sitt ansvar för att göra gott. Varken Guds lag eller människans – egentligen. I många sammanhang möter jag människor som talar om att göra saker enligt reglerna, man riktigt hör hur regelverket är det halmstrå de griper efter för att stödja sin egen osäkerhet på. Jag kan inte riktigt respektera det sättet att resonera. Det är att försöka reglera bort sitt eget mänskliga ansvar.

Det egna ansvaret för vad man gör och hur man agerar mot andra, måste gå över paragrafer och reglemente. Vad har vi annars gjort av oss själva?

***

I Gomorron Sverige imorgon bitti talar Birgitta Ohlsson (fp) med en representant för svenska katolska kyrkan. Jag hoppas på ett intressant samtal utan politisk pajkastning.

Annonser

4 Responses to If you can’t use your head, use your… religion?

  1. BaraJag skriver:

    Ska försöka se det imorgon, ska bli mycket intressant!

  2. Marie skriver:

    Nej, jag tror verkligen inte heller på en fördömande Gud eller en religion där regler går före människor. Det är mycket som spelar in i balanserandet mellan regler och praxis: psykologi, kultur, språk och diverse annat. Och – den som är utan skuld ska kasta första stenen.

  3. Jenny skriver:

    Marie: Jag vet det, och jag hoppas verkligen att det inte verkar som om jag fördömer hela kristenheten över detta, för det är definitivt inte så jag menar. Men jag känner stor sorg över vilken bäring den här typen av ”fall” har på vilsna människors förmåga/vilja att tro på något överhuvudtaget. Det är för lätt att sätta likhetstecken mellan gud och kyrka/religion. Min övertygelse är att tro i sig är viktigast.

    ”Den som är utan skuld…” är en bra regel. Det blir inte mycket sten kastad då. 🙂

  4. Linda skriver:

    Gillar ditt citat “varje fall där religionen används som ursäkt att slippa använda huvudet …” – bra tänkt och sagt i varje led. En aha-tanke för mig. Klokt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: