Earth hour

Min egen rapport om Earth Hour är rätt omysig – inga stearinljus, inga samtal om världens framtid. Halva timmen satt jag i bilen, andra halvan låg jag däckad i lillsonens säng – jag tror att jag somnade före honom…!

Men – jag måste faktiskt skriva lite om den här manifestationen. Hela veckan har jag gått och stört mig på surpuddingarna som prompt måste gnälla om att släcka ljuset en timme faktiskt inte gör någon reell skillnad. Vem fan har påstått att Earth Hour är en räddningsaktion? Earth Hour är en manifestation. Jag behöver inte använda Wikipedia för att veta vad det innebär, men tydligen finns det de som behöver.

Precis som med konst är en manifestation ett sätt att uttrycka något. Make a statement, som det heter på engelska. Vad säger vi på svenska? Göra ett uttalat ställningstagande, kanske.

Och visst – på det hela taget kanske det inte gör någon nämnvärd skillnad, precis lika lite som när en guldfisk hackas till ”fisksoppa” (ordvalet hämtat från Filter-artikeln jag skrev om tidigare idag) för att visa hur individen väljer godhet/ondska. Men om det sätter en tanke i rörelse hos en, två, många… då kanske det till slut betyder något. Något som gör skillnad.

Varje folkrörelse består av ensamma individer – som går, haltar eller springer mot samma mål.

***

Så. Jag satt där i bilen på väg hem, brottades med tröttheten och åksjukan och svor åt storföretagen i Frösunda som bakom sina påkostade glasfasader mot E4:an lyste upp sina tomma lokaler till ingen som helst nytta – medan människorna satt hemma i sina stearinljusupplysta hem och talade om att hjälpas åt. För världens framtid.

Annonser

6 Responses to Earth hour

  1. Per Stromsjo skriver:

    Såg inte till några stearinljus i mitt bostadsområde men det varierar säkert.

    Det är sant att man behöver skilja på en manifestation och att ta oss mot målet, vilket det nu är. Men även en manifestation kan vara missriktad. Elektriskt ljus är en av de större landvinningarna senaste seklet och vi behöver mer av den varan. Inte mindre.

    Bättre ljus i hemmen där en allt äldre befolkning är olycksutsatt. Tänk ”mattkant”.

    Bättre ljus vid övergångsställen där små och stora riskerar livet i en allt mer fientlig trafikomgivning.

    Bättre ljus i parker och på isbelagda trottoarer där ensamma medborgare envisas med att försöka promenera.

    Se’n finns det givetvis möjligheter att hushålla och allt fler företag gör nu det. Det händer ibland att jag sitter på en toa och viftar frenetiskt för att upplysa rörelsedetektorn om att jag faktiskt är kvar därinne och inte önskar kolmörker! 😉

    Vill vi hitta energislöseri så ta en sväng förbi de butiker där man kör med öppna dörrens politik mitt i vintern och ett par jättefläktar skickar varmluft rakt ut mot trottoaren hela dagarna. Hur deras kalkyl ser ut begriper jag inte.

    Jag tar klimatfrågan på största allvar och önskar att vi alla gjorde det.

    Låt därför bli att flyga och låt bli att efterfråga onödigheter som flugit jorden runt. Låt bilen stå eller byt till en energieffektivare generation. Stäng fönstret när det är vädrat.

    Och låt ljuset vara tänt, förutsatt att glödlampan är bytt mot effektivare teknik.

    Tycker jag! 🙂

  2. Jenny skriver:

    Hm. Häromdan diskuterade jag – i ett helt annat sammanhang – metaforer och hur dessa används och tolkas av olika slags människor. Min åsikt är att metaforer bör användas övertydligt, så att det inte råder något tvivel om att det ÄR en metafor och bör tolkas därefter. För mig är den här metaforen, Earth Hour, tydlig nog: det handlar inte om att säga ”släck ljuset” utan om att säga ”börja tänk!”.

    Sen kan jag hålla med om att det råder en stor förvirring kring vad och hur man bör tänka, en enorm osäkerhet kring alternativen och vad som är meningsfullt. Istället blir diskussionen mest en pajkastning där någon försöker göra något, och andra mest säger ”äh, det tjänar ingenting till” – vilket gör den första halvan både ledsen och än mer osäker, för de vill ju bara göra NÅGOT.

    På mitt jobb hamnar man ofta i diskussionen: ”Vem äger frågan?” när ingen lyckas uppbringa tydliga direktiv kring vad som ska göras, hur och när. Kanske är det det som är problemet här också. Den globala miljöfrågan är så stor att ingen riktigt kan ta på sig ett reellt ansvar för det, och då blir det luddigt och otydligt hur vägen framåt egentligen går.

    Jag känn känna lite att Earth Hour projektet möjligen haltar (se Profeten-inlägget), men åtminstone är ett initiativ på rätt håll.

  3. Per Stromsjo skriver:

    Frågan om huruvida planeten ska vara beboelig ett par, tre generationer framåt äger vi alla. Den är svår att ducka.

    Håller med om mycket av vad du skriver. Ensamma individer som går, haltar eller springer mot samma mål är precis vad det handlar om. Förutsättningarna är olika. Låta bilen stå t.ex. är lättare sagt än gjort om man bor några mil från ära och redlighet. Och släcka lampor är enklare i ett hushåll där alla har 20/20 vision.

    Det finns betydligt fler frågor än svar och många initiativ kommer att vara kraftfulla slag i luften som det är lätt att göra sig lustig över. Det är givetvis inte konstruktivt. Motfrågan till den som flinar blir – och vad är ditt alternativ? Se’n har jag också mött människor som utan att rodna berättar att de skiter i vad som händer när de väl nått graven och ungefär där i diskussionen blir man mållös.

    • Jenny skriver:

      Ja, vi äger frågan allihop – men det är ett psykologiskt fenomen att ju fler som äger en fråga, desto svårare blir det att få någon att ta ansvar för den.

      Någonstans tycker jag – lite som Malin är inne på också – att även de kraftfulla slagen i luften har en poäng i att de skapar en grogrund för handling. Det som behövs är kunskap om vad som faktiskt gör nytta – och stöd i att välja nya vanor. (Med stöd menar jag bara att vi ger fan i att göra oss lustiga över varann, hjälps åt och uppmuntrar sinsemellan.)

  4. Malin Tvedt skriver:

    Vad glad jag blev över ditt inlägg, Jenny! Framför allt ATT det fanns där, för det visar att du bryr dig, oavsett om du satt i bilen eller framför ett stearinljus. För det är vad det handlar om, precis som du sa: att folk visar att de bryr sig. Huset mitt emot oss slog på precis ALLA lampor de hade (mer än vanligt – hur det nu kunde vara möjligt…). Undrar om det var en protest? Det vi ville kolla igår var faktiskt hur många som brydde sig, så vi stod i fönstret vid nio-tiden och tittade ut över de andra villorna här – med sorg i hjärtat var det färre än vad jag hade trott… (Undrar om det finns satellitbilder över jorden under Earth Hour? Det skulle vara intressant att se var det släcktes ner mest på jorden.) Vad ska man göra för att folk verkligen ska tänka till och GÅ IHOP om något. Varför funkar inte folkrörelser längre?

    Hos oss var barnen med och släckte ner (fast vi var 10 min. sena) och sen vi låg i sängen och pratade om vår planet och hur vi måste vara rädda om den, innan de somnade för dagen. Det kändes som ett viktigt och givande samtal. Båda barnen lyssnade och Leo hade kloka åsikter.

    Vi väljer oftast inte lågenergi-lampor, pga kvicksilvret. Däremot försöker vi hitta LED i glödlampe-utförande som faktiskt ger bra ljus. Svårt, tyvärr, men några har vi. Ur energisynpunkt hade vi kunnat ha dessa tända igår, men vi ville ha vår manifestation och släckte därmed även LED-lamporna.

    Jag ångrar att jag inte var mer aktiv i Earth Hour innan. Jag borde ha pratat mer med vänner och grannar och försökt påverka. Kanske hade det inte hjälpt, men då hade jag i alla fall försökt. Nu gnager ångern i mig. Jag hade velat se fler mörka hus. Inte för att spara på energin, utan för att se att folk har tänkt till och värnar om vår jord.

    STOR käftsmäll till alla otrevliga företag i Frösunda (och på många andra ställen).
    Jag menar det med djupaste allvar. Jag är ARG!
    Det finns så många företag utav ondo – på många sätt, inte bara vad gäller miljön, utan till väldigt stor del även gällande girighet. Men elaka företag är en helt annan historia, som jag skulle kunna ‘bitcha’ om alldeles för mycket… Bäst att sätta punkt.

    Tack Jenny, för ett viktigt inlägg.

    • Jenny skriver:

      Tack själv vännen. Jag kan få dåligt samvete över att jag gör så många fel som jag gör – det du skriver om LED-lampor säger mig absolut ingenting, jag har helt klart för dålig kunskap. Och så sitter man då i det här livspusslet och försöker få ihop allting, och VET så väl att man dessutom borde sätta sig in i miljö- och klimatfrågorna.

      Jag tänker hempartyn. Ambulerande klimatambassadörer som kommer (traskande, givetvis) till bostadsområdet, samlar närstående, vänner och bekanta och ger en live-föreställning om hur man faktiskt gör för att göra skillnad i vardagen.

      Jag tror inte att jag är extremt oföretagsam när det gäller att sätta mig in i komplexa frågor – eller, jo det kanske jag är förresten, det är ju som det är på den punkten…! Men jag tror att det finns gott om människor som bara inte orkar. Det är som de orange kuverten som folk bara inte orkar öppna, fast de säger att de vet att det är viktigt. Det gäller att möta de människorna där de står, visa att det inte är så svårt egentligen…

      Jag behöver helt enkelt en klimatmentor – förutom den teknikmentor jag efterlyste för några veckor sen! *s*

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: