Thanks for making my point…

Den ende Humanist som reagerat på mitt inlägg om deras snävsynta och skevt vinklade kampanj är Patrik Lindenfors, som inte har något att säga om mina argument kring tro kontra Humanism. Istället nyttjar han helt fräckt kommentarsfältet i min blogg, för att göra reklam för sin ateistbibel för barn!

Seriöst people: Välj inte en nystartad rörelse som vill tala om för dig vad du ska tro och tänka, bara för att du inte känner dig hemma i de gamla.

En snabb googling på Patriks bok ledde mig till en Youtubefilm där han berättar om sin bok, bland annat med orden:

”…att man inte ska tro på någonting det inte finns en bra anledning att tro på.”

Den första fråga som infinner sig är – vem definierar ”en bra anledning”? Det jag läst om Humanisterna (sedan igår, måste erkännas) antyder att Humanismens världsbild i mångt och mycket bygger på vad som är ”vetenskapligt bevisat”.

Under medeltiden påstod vetenskapen att vissa kvinnor stod i förbund med djävulen, och därför måste renas genom eld. Visst har vi – ur mänskligt perspektiv sett – kommit längre i vår forskning idag, men sett ur ett ”universellt” perspektiv tror jag att det är ganska förmätet av oss att inbilla oss att vi begriper just så mycket mer av den oändlighet av universum vi lever i.

Jag tror (!) att vi kan vara ganska säkra på en sak: Om mänskligheten inte förintat sig själva om 2000 år, eller ens om bara 6-700 år, så kommer vår världsbild att se fundamentalt annorlunda ut än den gör idag. Så vilka är vi att begränsa världen baserat på vad vi råkar känna till idag? Och på vilket sätt skiljer det sig från det bibelförfattarna gjorde för 2000 år sedan?

Jag hittar inte den referensen nu (det kan vara så att jag läste det för så länge sedan att jag läste det på papper…!), men jag vet att jag läst någonstans att vetenskapen på sitt sätt är vår tids tro, och forskarna vår tids prästerskap. Forskarna måste också ha en tro, en vision, för att kunna finna ny kunskap. Genom att bortse från den tron, argumenterar Humanisterna mot sig själva.

Universum kan inte förstås i sin helhet med mänsklig vetenskap. Inte idag, kanske aldrig. Vetenskapen kan bara skildra verkligheten i två dimensioner – men vi vet ju alla att det finns betydligt fler dimensioner än så. Låt dem finnas. Acceptera att de inte kan förklaras, men låt dem få finnas och vara en del av ditt liv. Välj inte bort dem bara för att det inte finns ord och förklaringar för dem.

***

För mig som grubblar mycket kring linjaritet kontra icke-linjaritet just nu, är det här ett typiskt exempel.

Humanisterna förespråkar en linjär världsbild, en schematisk, överblickbar och strukturerbar värld som kan förstås med hjälp av vetenskapliga definitioner. På sitt sätt, och ur ett historiskt perspektiv, är religionerna lika linjära de. ”Följ dessa regler så kommer du till himlen. Följer du dem inte så kommer du till helvetet.” Räta linjer och ”om-så”-resonemang.

Men att acceptera och vara öppen för det som inte kan förklaras är icke-linjärt. Världen är större än orden vi har för att beskriva den. Att kunna ta in och acceptera det man inte har ord för – det är icke-linjärt, som jag ser det. Och det jag inte har ord eller bevis för, men likafullt upplever och känner, det bekräftar jag med min tro. Att jag inte vet vad det heter, eller i detalj kan förklara hur det ser ut och känns att ta på, innebär inte att det inte finns.

***

Jag tror att dina barn blir lyckligare människor om du visar dem en värld där allt är möjligt, och låter dem upptäcka, uppfatta och uppleva den världen på sitt sätt. De kanske inte alls uppfattar den på samma sätt som du (det är snarare sunt och riktigt om de inte ser världen på samma sätt som du!) men låt dem upptäcka den själva, och själva ta ställning till vad de vill tro på – och inte.

Annonser

5 Responses to Thanks for making my point…

  1. Josef Boberg skriver:

    Att tro är hopplöst förlegat – i mitt mer än 68-årade livsperspektiv sett i vart fall. 😉

  2. Marie skriver:

    Jag blir så glad när du lyckas säga precis det jag vill säga men så sällan orkar formulera i skrift.

  3. Jenny skriver:

    Marie: Jag har funderat mycket på dig och våra diskussioner kring tro och religion medan jag skrivit de här inläggen – så du finns med, i anden åtminstone! 🙂

  4. ylva skriver:

    jag lär mig uppenbarligen aldrig någonsin *lol*. kom hit för att ”kika förbi lite”, se vad du tänkt på på senaste, inte sitta hur länge som helst och verkligen läsa. fast såklart har jag suttit här och läst :). och läst mera.

    det skulle aldrig ha fallit mig in att blogga om det, men det där har jag suttit och tänkt på (och möjligtvis stirrat i taket samtidigt 😉 ) i många år och det känns som om du har formulerat det alldeles rätt. jag vet inte om du ser det själv, men på lite krångliga omvägar svarar du ju ändå på frågan hur (i inlägget om takstirrande). du behöver ju inte alls acceptera det som en omöjlig utopi. varför ska du göra det egentligen? det räcker med att du accepterar att du gör vad du kan för dig, för dem runt omkring dig och den. gör du så gott du kan (och det vet jag att du gör) och accepterar det så kommer det kanske att kännas alldeles lugnt sedan ;)?

    hursomhelst, kram och tack för att du skriver så mycket och så intressant :).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: