Åkej, vem var det?

Vem av er nominerade mig (eller rättare sagt bloggen Himmel & Ord, fast gränsen däremellan blir bara alltmer otydlig) till den eminenta omröstningen ”Sveriges mest underskattade blogg”? Jag tackar, bugar och bockar – och fick raskt en ny blogg att lägga till min egen lista: Omröstningsvärdens egen, som är ny för mig, men har ett behagligt lågmält språk och på något sätt känns… tillbakalutad.

Lite typiskt att jag inte hängt med tidigare, jag kan tänka mig flera bloggar jag hade velat nominera…

För övrigt tycker jag att upplägget är spännande – att söka fram de små bloggarna som en liten skara läser och återkommer till. (Att jag befinner mig i den skaran är källa till ännu rodnande örsnibbar, men jag bortser från det en liten stund – för att fundera kring bloggvärlden i sig.) Jag förstod egentligen aldrig grejen med Stora bloggpriset eller vad det hette, som Aftonbladet instiftade. Det blev ett kändisjippo, om än med en ny sorts kändisar. Men magin med bloggvärlden är inte några utvalda punkter i bloggosfären, utan nätverket som binder samman alla dessa bloggar till en helhet. En stor mingelfest som pågår hela tiden och överallt.

Sveriges mest underskattade blogg, vilken nu det är (jag ska ta mig tid att gå genom länkarna i omröstningen när jag inte håller på att däcka av trötthet, just nu gör jag ingen blogg rättvisa, hur bra den än är…) Men hur underskattad, marginaliserad och bortglömd den än är, så representerar den någons syn på världen, ett perspektiv som kan berika ditt – och mitt. Det är det som är så häftigt. Alla vet att samtal och dialog berikar, ”vidgar vyerna” och gör världen en liten smula mindre. Och nu – nu kan vi samtala och föra dialoger med människor vi aldrig skulle ha funnit, om det inte vore för nätet. Även de mest underskattade röster kan göra sig hörda.

Det är det som är spännande med sociala medier, om du frågar mig. Varumärkesstrategi och omvärldsbevakning och sånt i all ära, men det häftigaste är ändå nätverket av länkar. Rudolf på Disruptive Media skrev om detta – förvisso ur ett helt annat perspektiv, men just här reflekterar jag över det han skriver om länkar:

”Det finns en kommunikativ infrastruktur på nätet, tillgänglig för varje individ /…/. Centralt i denna infrastruktur är länken. Uppfinningen “hyperlänk” är lika stor som elden, hjulet eller staden. Hyperlänken är blodet som pumpas genom det hjärta vi kallar nätet. Detta hjärta har inte de mänskliga begränsningarna utan när hyperlänkarna flödar, pumpar hjärtat bara fortare. Det har inte en maxpuls som mitt hjärta. Hyperlänken är central i de förändringarna som sker.” (Jag har kommaterat lite i citatet. Är man språknörd så är man…)

Jag använder sällan ordet blogga som verb. Jag brukar säga att jag ”skriver blogg”. Och jag tänker nu att det också är två olika saker. För att skriva blogg är att bara skriva, utnyttja möjligheten att publicera sig själv, och kanske nå ut med någon slags budskap – envägskommunikation. Men att blogga handlar egentligen lika mycket om att läsa blogg, följa diskussioner och reflektera kring vad andra skriver. Det roligaste med att läsa blogg är ju att se vad bloggaren läst, hittat  och utvecklat egna resonemang kring.

Så – jag är böjd att hålla med. Länkar är den sociala webbens livsblod – och jag ska bli bättre på att blogga, även om jag tycker att det är ett fånigt verb…

Hursomhelst – vem som än nominerade den här bloggen: Tack! Det värmde mitt ordlekande hjärta enormt, i en tid då begreppet ”bloggtorka” annars ligger nära till hands. Den nomineringen kan jag leva på länge!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: