Nyhetens obehag

Det finns en ständigt pågående duell mellan de nya medierna och de gamla. Lite lustigt – lite tröttsamt ibland. Själv är jag, i vanlig ordning, av ”lev och låt leva”-åsikt, och anser att de traditionella medierna har sina funktioner att fylla – men för den sakens skull kan man inte förneka de funktioner som de nya, sociala, medierna fyller.

Igår var det Dagens Medias tur att göra ett inlägg i debatten, under rubriken ”Hur sociala är de sociala medierna”. Niclas Strand (allmänt känd som sociala-medier-guru) kommenterar artikeln:

Allvarligt talat. Det här är nog det märkligaste och fånigaste jag läst. Sorry Nybyggars men att förklara att sociala medier är osociala bara för att du inte hittar de intressanta personerna eller väljer att försöka förstå kan inte belastas någon annan än just dig. Och det är lite sent: Rolf van den Brink har redan försökt få det till att sociala medier var fel – dock är han nu en riktig power-user. Så softa ner, släpp sargen (och Putman) och lira med i matchen. För oavsett vad du tycker: sociala medier är webben idag. (min fetmarkering)

(Notera: Nybyggars har inte kommenterat något av de två blogginlägg som länkar till hans artikel. Det hade han gjort om han riktigt hade förstått poängen med sociala medier, eller vad det sociala med dem är.)

Båda har en poäng, som jag ser det. För att sociala medier ÄR webb av idag, det är också min fasta övertygelse. Det gamla sättet att förhålla sig till nätet som en informationsdatabas att söka livsvisdom och kunskap ur kommer aldrig att komma igen. Vi står inför ett nytt sätt att förhålla sig till kommunikation och informationsinhämtning överhuvudtaget, och vi som jobbar inom kommunikationsbranschen håller på att få helt nya förutsättningar att arbeta med.

Tänk om, tänk nytt! Det gamla kommer aldrig igen (och tur är väl det).

Idag kräver människor sin rätt till delaktighet i kommunikationen. Vi som jobbar i den här branschen har i otaliga år kallat oss kommunikatörer, men i själva verket arbetat med ren och skär envägsriktad information. Vi gör en kampanj, och bereder oss på att målgruppen kommer att ringa kundtjänsten – men vi gör också ALLT för att undvika den kontakten. Det är bättre att de går in och läser på webben, konstaterar vi – eller åtminstone ledningsgruppen som sitter på budgeten. Av kostnadsskäl, givetvis. Att plocka in extrapersonal till kundtjänstavdelningen är dyrt.

Men en sådan kampanj har egentligen ingenting med kommunikation att göra – det är ren information. Och jag är helt övertygad om att ingen kommer att köpa den sortens envägs-”kommunikation” längre.

En semantisk reflektion: När jag pluggade, hette utbildningen ”Informationslinjen” och yrket informatör. Bra så, alldeles rätt. Men någonstans längs vägen kom någon på att kommunikation låter flådigare, och sakta men säkert började man byta namn på både yrket och verksamheten – utan att något annat egentligen förändrades. Nu säger jag: Låt oss kalla oss kommunikatörer, det är rätt väg att gå – men då ska vi också jobba med kommunikation!

Men visst – jag håller med Nybyggars också. Det ÄR många därute som använder de sociala medierna som megafoner för att trumpeta ut sina budskap, på sant, traditionellt informationsmanér. På dem lyssnar ingen vettig människa. De är som reklamen i reklamteve och reklamradio – med den skillnaden att här kan man välja bort. ”Unfollow” – klart!

Det är inte megafonerna som är revolutionen med de sociala medierna. Det sociala är samtalet – om man väljer att låta det hända.

Jag förundras ofta över hur många som, trots att de arbetar med ”kommunikation” inte har någon som helst koll på de nya medierna, som fortfarande svävar runt i ”sändare-budskap-mottagare”-tänket och tror att det enda hindret för kommunikation kallas ”brus” och övervinns genom att man antingen skriker högt nog, eller upprepar budskapet tillräckligt många gånger. Sociala medier betraktas som en spännande nymodighet, en side-order till grundmenyn.

Personligen tror jag att det är ett kostsamt sätt att förhålla sig till det som håller på att hända. Det handlar inte om att ”hålla sig framme” och till varje pris vara där, kasta ur sig sina traditionella budskap i nya kanaler. Det handlar om att tänka på ett nytt sätt. Och det är alltid obehagligt att upptäcka att det som alltid funkat föru, plötsligt inte funkar längre. Att man måste tänka om, hitta nya sätt att förhålla sig, agera och kommunicera. Men tingen går inte tillbaka till det som varit, hur mycket vi än förnekar det som är obehagligt nytt.

***

Jag kommer att ägna jobb-sommaren åt att skriva en förstudie om sociala medier. Jag tror att man förväntar sig en kort genomgång av nya kanaler, men jag kommer att försöka göra en grundläggande genomgång av de nya förutsättningarna för kommunikation. Vi får väl se hur den tas emot. Obeställt material är alltid knepiga saker.

Men samtidigt är det inte ett framtidsscenario jag ska skriva – utan en beskrivning av världen idag. För att människor ställer krav på kommunikation i ordets rätta bemärkelse, det är ingenting som kanske kommer att hända imorgon, där är vi redan idag.

Annonser

8 Responses to Nyhetens obehag

  1. deeped skriver:

    Tack för länken och jo, det är intressanta aspekter. Själv ser jag samma process som vi haft förut: när webb var nytt var det också en ”side-order”, när kreativa revolutionen kom så sågs det som något ”trevligt man kunde använda vid rätt tillfälle” osv osv.

  2. Jenny skriver:

    Ah – jo, det är säkert sant.

    Men du – ”kreativa revolutionen”?? Den har jag nog missat… 😉

  3. deeped skriver:

    oj 🙂 ”The 1960s saw advertising transform into a modern approach in which creativity was allowed to shine, producing unexpected messages that made advertisements more tempting to consumers’ eyes. The Volkswagen ad campaign—featuring such headlines as ”Think Small” and ”Lemon” (which were used to describe the appearance of the car)—ushered in the era of modern advertising by promoting a ”position” or ”unique selling proposition” designed to associate each brand with a specific idea in the reader or viewer’s mind. This period of American advertising is called the Creative Revolution and its archetype was William Bernbach who helped create the revolutionary Volkswagen ads among others. Some of the most creative and long-standing American advertising dates to this period.” (från http://en.wikipedia.org/wiki/Advertising). Tips också att titta på serien Mad Men också. Det är det jag utgår från i att säga att vi nu är i conversation revolution 🙂

  4. Jenny skriver:

    Tack! Volkswagen annonserna kommer jag ihåg från min sväng på Berghs, men Creative Revolution var ett nytt begrepp. Ska rota fram Mad Men också – bara titeln är ju synnerligen lockande…! 🙂

  5. Kattta skriver:

    Efter att ha läst länkade artiklar, ditt inlägg sisodär tre gånger, funderat…gått och kissat, läst några kommentarer på Nybyggars artikel…hämtat macka.

    Så kom jag fram till att jag håller med dig, ungefär på pricken.

    Nu arbetar jag ju inte med Sociala medier på sånt sätt som tex du,jag surfar nördbloggar, hänger på forum och läser ”tidning”. Men ändå 🙂

  6. Jenny skriver:

    Haha – Katta: Det gör inte jag heller, men jag jobbar på det…! :o)

  7. Kattta skriver:

    Ahaa…hmmm…då har jag fått om bakfoten vad du ungefärligt jobbar med, eller kanske snarare om bakarschlet, sist jag tittade efter hade jag ingen fot där bak.

  8. Jenny skriver:

    Nu är jag kanske förvirrande: Jag jobbar som informatör på en statlig myndighet. Min myndighet jobbar inte med sociala medier – men jag jobbar på att få dem/oss att göra det, gärna med mig vid ratten – förstås!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: