Andligt provocerande

Jag tycker verkligen om fenomenet Sommar i P1, det gör jag. Ord som fyller sinnet, med korta musikavbrott då man får tillfälle att syntetisera in sina egna tankegångar i den grund som radioprataren lagt. Men jag får erkänna att det sällan blir av att jag faktiskt lyssnar. Tiden finns inte – och jag har världens skräpigaste iPod som inte låter mig placera podradio för sig och vanlig musik för sig… Ja, det blir helt enkelt inte av.

Glad blir jag därför när jag upptäcker att Newsmill infört en motsvarighet: Sommarskribenterna – en daglig artikel om vitt skilda områden, personliga betraktelser välformulerat nedtecknade av personer som har något att säga. Jag missade starten och har inte hunnit läsa ikapp alla, men de jag har läst har varit både bra och tänkvärda, på ett eller annat sätt.

Men dagens text, den är något alldeles särskilt. Eric Schüldt (som är programledare för ett annat P1-program jag inte lyssnat på) berättar, personligt och utan att värdera, om att vara vuxen och fortfarande tro på magi. Om att fortfarande söka efter de ögonblick då tron flammar upp som en låga inombords, ögonblicken då allt är möjligt.

”Ändå finns en liten, liten skärva av barndomens magi kvar. Det är en enkelt brinnande låga långt inne i mig, gömd, nästan bortglömd. Ibland väcks den till liv. /…/ De gånger lågan flammar upp vill jag stanna i den känslan för alltid. Jag vill glömma all rationalitet. Plötsligt finns magin igen. Den är lika verklig som allt verkligt är verkligt. Allt är glasklart och självklart.”

När jag läser den passagen, då flammar min låga upp. Håren reser sig på mina armar och jag känner dem – alla tio-elva dimensionerna på en gång, som vidöppna dörrar någonstans inom mig. Och jag finner någonstans kraft att för en stund ge fan i att över 40 % av millningarna av artikeln uttrycker ilska. Jag skiter i det och bara är i mitt magiska ögonblick en stund.

(Red: Nu har siffran förvisso sjunkit till 35 %, noterar jag. Det finns hopp om mänskligheten, trots allt!)

Men sen kan jag ändå inte låta bli att fundera. Vad är människor så rädda för egentligen? Vad är det med andra människors tro som provocerar så starkt att man måste gömma sig bakom ilska och fördömande, så fort en annan människas tro på Gud, magi eller vättar i skogen kommer på tal. Bland kommentarerna läser jag kommentarer som likställer tro med fundamentalism och manipulation. Jag noterar också att inlägget fått betydligt färre kommentarer än många andra Newsmill-artiklar. Andlighet är inte viktigt. Almedalen är viktigt. Pirate Bay-affären är viktig. Michael Jackssons testamente är viktiga grejer. (OK, inte just på Newsmill, kanske…!)

Jag har sagt det förr, jag påpekar igen: Att ha en tro är inte synonymt med att ha sålt sin hjärna till en sekt av valfri kaliber. Att ha en tro kan helt enkelt handla om att erkänna sin litenhet inför världen, och låta även det ”osannolika” få rum. Bara så.

För ärligt talat – har du tänkt på vilken fullkomligt osannolik kedja händelser och förutsättningar som resulterat i att vi faktiskt sitter här idag? Förutsättningar för liv lär finnas på många planeter runt om i universum, men bara förutsättningar räcker inte – sen är det en liten, liten osannolik/slumpartad faktor som gör att liv faktiskt uppstår… och utvecklas.

För mig är det en förmäten inställning att tro att mänsklighetens hjärna klarar att omfatta universums och världens hela beskaffenhet, mångdimensionell och omöjlig att empiriskt betrakta i alla sina aspekter. Det är inget fel i att söka kunskap och vidare förståelse, självfallet inte – men sökandet efter kunskap är inte ett ändligt läroprojekt. Mänskligheten kommer aldrig att kunna slå ihop boken och utropa ”NU är jag fullärd! Nu vet jag allt!” – därför att vi lever i en värld som inte har sådana ändliga gränser, inte ens i teorin.

Den mänskliga hjärnan är fantastisk – men den har sina begränsningar. Den är i stor utsträckning beroende av struktur, gränsdragning och tydlig etikettering för att kunna ta in och processa upplevelsen av sin omvärld – ens en liten del av den. Men strukturen, gränsdragningarna och etiketterna är inte verkliga – de är mänskliga konstruktioner för att förklara, göra hanterbar, den oändliga, kaotiskt ostrukturerade, ständigt expanderande och samtidigt gränslösa värld vi lever i. Konstruktion, mänskligt hantverk – precis som de heliga skrifterna var på sin tid.

Tro handlar om att tro på världen, inte på de dokument som skrivs för att beskriva den.


Jag har länkat in den här filmen förr, men här kompletterar den min teori på ett begripligt sätt. Jag tror att vi, mänskligheten, tryggt kan likna oss själva vid de tvådimensionella invånarna i Flatland, som förmätet tror att vi listat ut hela världen – och skyller vår väns berättelser om en resa till den tredje dimensionen (”upp”) för galenskaper.

Världen rymmer mer än vi har förmåga att ta in, liksom den rymmer mer än Flatlandeserna kan ta in. Så vem kan säga – med säkerhet – att den inte också rymmer såväl gudomlig/andlig närvaro som ett mått magi? Varför så resolut stänga dörrarna och säga att världen är ändlig, punkt slut – bara för att vår förmåga att uppfatta den är ändlig? Och varför är det så provocerande att några av oss håller dörrarna öppna – eller åtminstone väljer att tro att dörrarna finns där?

Annonser

3 Responses to Andligt provocerande

  1. Per Stromsjo skriver:

    Parallellen till Edwin Abbotts Flatland är mycket passande. Oavsett vilken tro man har (eller inte har) så mår vi alla bra av en smula ödmjukhet inför vår litenhet.

    Boken är för övrigt en höjdare, den med. Abbott lyckas faktiskt få med lite genusperspektiv i geometrin! 😉

  2. Jenny skriver:

    Aha – så Flatland är inte Sagans egen liknelse? Tur jag har nån som håller reda på mig, jag kanske ska ta och leta upp boken som du säger – även om jag faktiskt är lite av en ”genusskeptiker”. Att säga något sådant, som kvinna, är snäppet värre än att svära i kyrkan (vilket jag också gjort, men kyrkoherden/chefen var grövre i mun än jag, så jag antog att det var OK), men jo – jag är skeptisk. Och en smula übermätt, faktiskt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: