Vem tittar på en enkrona idag, ärligt talat? De är ett nödvändigt ont, tungt skrot som hotar spränga min visitkortsstora plånbok – helt klart styvmoderligt behandlade i den Jennyanska kulturen.
Men häromdagen slängde jag ur några förlupna stackare som skramlade runt i min kappficka, upp på skrivbordet medan jag letade efter något annat. En av dem föll med baksidan upp – och jag hann tänka ”äh, nu har nån get mig nån jädra monopolpeng i växel”, innan jag vände på myntet och såg Hans Majestät Konungens välbekanta nuna på framsidan.
Vafalls?! Vadan detta osedliga tilltag?
Google och Wikipedia, allas våra vänner och räddare i tveksamhetens nöd och armod, visste besked:
Från 15 januari och under resten av 2009 kommer de enkronor som ges ut att ha en annan utformning på frånsidan för att uppmärksamma att det var tvåhundra år sedan Finland separerades från Sverige i efterdyningarna av Finska kriget, 1809.
Frånsidan har designats av Annie Winblad Jakubowski och ska symboliskt avbilda havet som förbindelselänk mellan Sverige och Finland. Ett citat löper runt myntets övre kant och omringar havet. Citatet är hämtat ur Anton Rosells bok Studentbesöket i Finland 1857 och lyder ”DEN UNDERBARA SAGAN OM ETT LAND PÅ ANDRA SIDAN HAFVET”.
Åtsidan är oförändrad, formgiven av Ernst Nordin, och avbildar Carl XVI Gustafs porträtt i profil.
Jaså, jaha ja. Där ser man. Förresten har jag sparat en ”millenniekrona” någonstans därhemma. Hur var det nu; är exakt var det de skulle komma att bli värdefulla…?
Himmel & Ord 
Jag blev lika förvånad som du, fick googla på texten och säga ”Jaha ja, minsann!”
haha, det visste jag inte. Däremot så sammanfaller det lustigt med att jag och F precis är hemkomna efter 60 mil i bilen och hade sällskap av Herman Lindquist i spelaren. Sista storyn vi hörde var just om när Finland och Sverige separerades. De hade ju ihop det me oss i 700 år ivarje fall. Lång tid