Rum för idéer

Jag ogillar att erkänna det, men tålamod har aldrig varit min bästa gren – och den digitala utvecklingen gör knappast den bristen mindre påtaglig. En sida som tar mer än 2 sekunder att ladda ner får mig att tappa tålamodet och klicka vidare, eller välja att göra något helt annat.

Den här sidan tog minst 10 sekunder att ladda ner (per mobilt bredband på bussen, förvisso), och jag ägnade de sekunderna åt att formulera ett halvt blogginlägg om hur fan flashutvecklare och interaktionsdesigners och andra webbtekniknördar tänker när de glömmer räkna in användarens relativa, men tillika ofrånkomliga otålighet i sajtekvationen. Det ÄR inte designen som avgör – det är ansträngningen i relation till nyttan/utbytet.

Jag skulle just plocka upp blogg-editorn för att skriva ner mitt eldfängda inlägg – när sajten laddat färdigt. Och jag fastnade. Nej, jag tycker faktiskt fortfarande inte att det egentligen är en hållbar ansträngning/nytta-ratio. Varje grej jag klickar upp tar ytterligare 2-3 dyrbara sekunder av min tid, och tuggar på mitt obefintliga tålamod. Men okej – någon gång ibland har man ingenting att göra, och då kan det här vara en inspirerande tankeverkstad.

Var får du dina idéer ifrån? Hur vårdar du din kreativa miljö, din själs lekplats i världen?

Jag vet inte om det ser ut såhär hos dessa människor på riktigt, eller om de har stylat till sina arbetsplatser inför fotosessionen, men en sak vet jag med säkerhet – det ser inte ut så hos mig någon enda stans, någon enda gång. Det är synd. Det borde det göra. Tomt, rent och med ett fåtal betydelsefulla saker som inspirerar, underlättar arbetet och representerar Viktiga Saker i Livet.

Inte travar med osorterade Bazzillremsor, hoptrasslade härvor av sladdar till iPodladdare, minneskortläsare och hörlurar, minibyråar (blott till hälften målade och dekorerade – FORTFARANDE!) travade vid skrivbordets kanter, hotande att falla ner om någon stöter till bordet… (Så illa är det inte, men man kan få den känslan när man sitter där och febrilt söker utrymme för nya tankar.

Den flashiga länken initierade inte de här tankarna hos mig, jag har burit runt dem några veckor, umgåtts med dem och funderat på vad som skulle innebära att en omstrukturering blev ”på riktigt” – inte bara för stunden, tills nästa kreativa intermezzo åter lämnar bordsytan gömd under drivor av saker, papper, sladdar, manicker…

Tricket måste vara färre prylar. Jag tror faktiskt att det är så enkelt. Jag inbillar mig att prylar är lösningen, och fyller mitt liv och mitt hem med dem – och allt de åstadkommer är stress och röra. Och ärligt talat – blockerad skaparkraft.

Men jag tror faktiskt att prylarna är en chimär, ett opium för kreativ lust och frihet. Är jag redo att släppa taget?

Annonser

6 Responses to Rum för idéer

  1. NB skriver:

    Det är intressant det där med tålamod vs teknik.
    Ju mer teknik destå otåligare blir vi och oftast helt utan anledning. Om sidan hade gått att ladda ner på 6 sekunder så hade du irriterat dig på det och önskat att det gått på 4 sek osv.
    Lyft blicken och betrakta den riktiga världen istället, den är oftast oerhört mer intressant än den virtuella och det är där du kommer att hitta dina ideér.
    Släpp taget, det är om inte annat billigare.

    Visdomsfullt skrivet av en som slår sönder tangentbord vid mista fördröjning.

    • Jenny skriver:

      NB: Jag vet inte riktigt om jag håller med dig, faktiskt. (Har jag någonsin gjort det? *s*) Eller jo det kanske jag gör – den virtuella världen ÄR ganska ointressant, men så är det inte heller den jag betraktar.

      Och vilken jävla virtuell värld förresten? Visa mig var den finns? Här i bloggen finns jag, den alldeles riktiga jag, nedtecknad av mig själv i någorlunda realtid (med viss fördröjning pga IRL-logistik och tangentbordsinterfejs), brokigare och spretigare än någon IRL-bekant någonsin skulle gissa. IRL tenderar folk att ruta in en efter situation, kontext, historia och relation. Här – här definierar jag mig själv, på mitt vis. Så vilken version av mig är den virtuella och vilken är den verkliga?

      Lyfter jag blicken ser jag: Skitiga fönster, fula fasader och byggställningar utanför fönstret samt ett stökigt skrivbord ( – inte ens samma stökiga skrivbord som jag skrev om igår – detta är om möjligt än mer kreativitetsblockerande!) här inne. Hur intressant är det? Hur många idéer hittar jag här?

      Idéer kommer inifrån. De väcks av sådant som stimulerar högra hjärnhalvan, och sådant kan komma ur nästan vad som helst. (Högra hjärnhalvan är spännande på det viset – den är sällan kräsen, den kan gå igång på nästan vad som helst, bara den hålls happy!) Intrycken kan komma utifrån, inifrån, från andra människor IRL eller på nätet. Det är nog därför jag är mest fascinerad av sociala webben (och fnyser lite åt designtjafset som sänker tempot på webben. För mig som använder webben som interface mot andra människor och deras tankar, tror jag att allt som påminner mig om att det FINNS ett interface öht är ett irritationsmoment.

      En kille jag följer på twitter, skrev igår att han och en kollega diskuterat copywriteryrkets framtid. Jag tror att copywriterns framtid rör sig mot scenografi och dramaturgi – snarare än att ”skriva manus”. Och där tror jag att även designeryrket rör sig i samma yrke. Visst har man länge pratat om att design och budskap ska vara en helhet – men jag tror att det där kommer att bli mindre corporate bullshit och mer skarpt läge i framtiden.

      Just FÖR att folk är som jag (och du!) och blir galna på allt som sinkar deras ”digitala närvaro” som det heter.

  2. Marit skriver:

    Hej,

    kanske fräckt, men Hattifnatt har köpt väskan hos mig och den kostar 549 kr.

    Har en kvar i lager, de går som smöret i det berömda solskenet.

    Nu ska jag kika runt lite här hos dig =)

    Kram

  3. pärlbesatt skriver:

    Apseg nerladdning även här, med hyfsat eller påstått snabbt bredband. Hemsk första bild och ännu hemskare musik när jag väntade på att få se varför hon i Paris hade JP Gaultier-parfym-flarror på bordet.

    Fast jag blev suktad av den franska balkongen och lite nostalgisk, och det är alltid roligt att se en sajt man inte hade kommit till själv så tack för det! 🙂

  4. Per Stromsjo skriver:

    Lite lustigt är det ju att vi kan ägna en helg åt att läsa en bok och se’n irriteras av sekunder i ställtid. Vi är helt enkelt inte hälften så rationella som vi ibland gillar att tro. Och tur är nog det.

    Vad nedladdningstider beträffar vore det förresten bra om alla som förvaltar en webbplats såg till att med viss regelbundenhet besöka den via något riktigt långsamt snöre. Det kan ge aha-upplevelser av oanade mått och så får man rensa en smula bland allt möjligt nedslöande tingeltangel i form av widgets och annat som hängts på julgranen. Been there! 😉

    • Jenny skriver:

      Ägna en helg åt att läsa en bok? Fnys, skulle det vara lustigt, eller?? 😉

      Däremot lovar jag att hålla långsamma snöret i åtanke när jag fipplar med min nya domän med vidhängande WordPress-sajt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: