Storebrors sista vals?

Häromdagen fick vi besked om att en viktig chefstjänst i den nya organisationen var tillsatt – och namnet på vår blivande chef. Så vad gör man? Man googlar – givetvis!

Förnamn + efternamn + nuvarande arbetsgivare, et voilà! Fram kommer bilder, uttalanden i media och så den verkliga guldådern: ett blogginlägg från en medarbetare som citerar och analyserar en intern artikel som vår blivande chef skrivit. Det tog mig ungefär 20 sekunder att skumläsa artikeln, bedöma den intressant och distribuera länken till mina kollegor.

Reaktionen? Först kommenterade ingen att de sett länken, och när jag frågade hade alla läst den och höll med om att det var positivt med en chef som verkar våga sticka ut hakan och säga kontroversiella saker.

Men det de verkligen reagerat på var att en medarbetare ÖPPET kunde blogga om sin arbetsplats. Med namn och allt!

”På min gamla arbetsplats skulle ingen ha kunnat blogga så utan att få en tillsägelse” sa en. Och det fick mig att börja fundera.

Jag kan inte, ens om jag försöker, sätta mig i chefers och ledares positioner, om de väljer att se en bloggande medarbetare som ett hot – tvärtom. Vilken oerhörd tillgång! En gratis temperaturmätare på den egna organisationen – varumärkets sanna kärna!

Även om det som skrivs skulle vara kritiskt och negativt, så hjälper det inte att hyscha och tysta ner, eller låtsas om ingenting. Kritik, ilska och frustration kommer inte ur ingenting, utan är klara signaler på att någonstans finns något som inte är bra – en konflikt, ett missförstånd, människor som upplever sig marginaliserade och osedda…

Lösningen heter inte kontroll och maktutövning. Lösningen är att reda ut problemet, och glädjas åt att man fick kännedom om missnöjet det medan det ännu var hanterbart.

Även när det gäller att bygga ett yttre varumärke finns det ingenting som kan överträffa en öppen dialog eller ett äkta möte. Ingen copywriter i världen kan skriva en tagline eller en slogan mer kraftfull än en ”vanlig dödlig” som skriver från insidan. På gott och ont, DÄR skapas varumärket. Ovärderligt. En möjlighet att skapa närhet, trovärdighet och relation till kunderna – och det vill man skrämma bort och tysta…?

”Men hur kan vi kontrollera bloggarna, de skriver ju vad de vill och inte vad vi vill…?”

Den frågan kom faktiskt upp på ett sociala medier-seminarium jag var på för några veckor sedan. Jag tror att kontrollbehovet hör gamla tider till, att variablerna, kanalerna och möjligheterna i framtiden kommer att bli alltför talrika och komplexa att någon ens ska tänka tanken att försöka kontrollera.

Och tricket är att det inte går att kontrollera bloggarna. Lika lite som det går att kontrollera varumärket, eller att ljuga ihop ett snitsigt varumärke om man inte också lever upp till det – i varje andetag, varje handling och varje ord. Varumärket uppstår inte kontrollerat, i enlighet med våra strategiska planer och anvisningar – utan snarast där vi minst anar det.

Och DET är magin med modern varumärkesstrategi – att våga släppa kontrollen. Låta organisationen, människorna och budskapet vara och leva varumärket. Därför att allt vi gör kommunicerar – och det är det enda vi behöver veta.

Det sättet att jobba med kommunikation och varumärkesstrategi är ingen quick fix, snarare en ”gör-om-gör-rätt”-strategi. Att man går tillbaka till kärnan – vanligtvis den inre organisationen (vad säger medarbetarna egentligen – när ingen kontrollerar dem eller skrämmer dem med ”tillsägelser” eller hot om repressalier?), och söker fram företagets verkliga själ.

Jag blir lite tung om hjärtat varje gång det där resonemanget dyker upp – att det är farligt och förbjudet att blogga, att man ska hålla sina åsikter för sig själv, nicka medhåll när cheferna tittar och hålla tand för tunga om vad man egentligen tycker. Vilken slags chefer föredrar sådana medarbetare och en sådan kultur?

”Arbetsgivarna kollar dig på Facebook”. ”Bloggare fick sparken”. Skrämselrubrikerna har duggat tätt under de senaste åren, rubriker om makt som vill kontrollera, tysta, begränsa. ”Passa dig noga, för storebror ser dig!

Ja, det är möjligt att storebrorsan ännu försöker bevaka, med stränga tillrop och bister uppsyn. Men kanske kommer nu nya tider, och med dem nya spelregler som låter de många rösternas kör ljuda högt över världens alla storebrorsor med kontrollbehov.

Annonser

6 Responses to Storebrors sista vals?

  1. pärlbesatt skriver:

    Ujuj, nu skrev du för långt för en trött virrhjärna som min.. Stackars dig som har så mycket att stå i, som det verkar. Hoppas det snart är bättre. Tänker på dig när jag läser det jag läser just nu, du har liksom boat dig i mitt huve. 🙂

    (Och så stavas Voilà med flärpen åt andra hållet. ;))

  2. Linda skriver:

    Riktigt, riktigt bra formulerat, tycker jag. Det är det här tänket som gör att jag ibland skulle vilja ha anställda – på samma sätt som jag vill ha kunder; jag vill att de ska vara nöjda.

  3. Jenny skriver:

    Haha – jag förstår hur du tänker, och jag tänker ungefär likadant. Det är också därför jag tänker i ledarskapstermer och tänker satsa på UGL såsmåningom.

    (Skippar processledningen i år däremot, det tajmar så illa och det skulle kännas som ett framstressat beslut. Dock inte utan sorg i hjärtat, det hade varit roligt…!)

  4. Jenny skriver:

    Pärlan: Jag bugar och bockar för ditt hököga – jag vet att flärpen ska vara på andra hållet (”accent grave” för att vara petig, fransklektionerna är inte helt upplösta i glömskans dimomor!), men jag tenderar att slarva (läs: prioritera bort detaljerna) när jag är inne i en tankegång jag vill fånga och sätta ord på. (Särskilt när jag skriver på bussen…!).

    Tänker alltid att jag ska gå tillbaka och rätta i efterhand, men glömmer ofta i ivern att få trycka på publicera…! Tur man har folk som håller efter en! *s*

  5. Johan Lange skriver:

    Underbart med folk som vågar. Och att vara chef i Sverige idag har aldrig varit svårare! Men den som vågar lita på andra kan uträtta mycket! Soc.Medier kommer rubba spelreglerna rätt så väsentligt!

    Och ja! Gå UGL – riktigt, riktigt bra!
    Johan/som jobbar med ledarutveckling – dock inte UGL…

  6. MatsRG skriver:

    Intressant och läsvärt. Intressant är det oxå om man inte finner nåt på nätet.
    Vad betyder det?
    🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: