Gratiskultur – skvalkultur?

Det här gör mig kluven. Jag ordar inte särskilt ofta om pirat/upphovsmannadebatten, men principiellt anser jag att tiderna förändras och att man inte kan hålla fast vid ett system på väg att vittra sönder bara för att det är det man känner till och känner sig trygg med.

Men jag är ändå någonstans kluven – kanske helt enkelt för att alltihop är så nytt ännu.

Förr var skivbutikerna en kulturell knutpunkt, en närmast helig plats med en outtalad, men omisskännlig dragningskraft. Dit gick man vare sig man hade pengar eller ej, stod länge, länge och bläddrade, letade, registrerade omedvetet skivkonvolutens grafiskt/visuella förkunnelser, fann sina idoler, fann nya idoler och på sätt och vis också en slags identitet, gömd i musikens mer subtila spår. Att jag valde att börja lyssna på hårdrock var en revolt, alla gånger. Ju skränigare dess bättre, dess mer retade det mina föräldrar när jag skruvade upp så högt att högtalarna hotade sprängas.

Men som sagt – värdet bestod inte bara i att köpa/äga/lyssna, utan också i att stå där och bläddra, lyssna, spana in killen som rotade i backen brevid – och vad han bläddrade fram och fastnade för.

Dagens ungar vet knappt vad en skivbutik är. Skivor säljs på bensinmackarna, impulsköp för långresan, som Marabous stycksaker – sånt som slinker med när man står vid kassan och har tråkigt. Inte mycket kultur i det. (Eller jo, det är just det det är – men vi kommer till det.)

Jag tycker att det är fånigt av skivindustrin att ödsla miljoner och miljarder på att sätta skräck i och jaga skiten ur sina fans för att de hittat digitala sätt att sekundsnabbt dela musik med varann istället för att sitta i timvis och spela in blandband som en annan fick göra. Det måste finnas smartare sätt att möta framtiden.

Jag kommer ihåg när jag köpt Def Leppards skiva Hysteria när den var ny. Jag frågade min kompis om hon trodde att hennes storebrorsa (6 år äldre än oss, råcool) ville spela av den. Hans svar kom med eftertryck: ”Givetvis!!” Själv hade jag ungefär hela hans skivsamling inspelad på kassettband, så för min del var det naturligt att jag ville dela med mig till honom när jag nu köpt något jag trodde att han kunde vara intresserad av.

Fildelning må vara ett nytt ord och den digitala tekniken är lika ny den, men delat musik med varann har kidsen gjort så länge inspelad musik varit en tillgänglig och marknadsförd produkt.

Fildelningsdebatten har länge gällt musik och film. Nu finns även böcker, tidningar och texter att tillgängliga och gratis på nätet, och debatten får en ny arena att avhandla. Är det en mänsklig rättighet att få betalt för att skriva böcker?

Jag är kluven.

Lika överens som Mymlan och hennes medresenärer var att det inte är en mänsklig rättighet att kunna försörja sig som författare, lika överens kan vi kanske vara om att det faktiskt ÄR en mänsklig rättighet att få lön och kunna försörja sig på sitt arbete? Om man antar båda dessa påståenden som sanna, har man i princip konstaterat att författare inte är ett yrke, och att skriva böcker inte är ett arbete. Detta är jag kluven till.

Det jag konkret kan relatera till är lagen om tillgång och efterfrågan. Det folk vill ha, går att sälja. Gratiskulturen sätter denna lag ur spel, en lag som åtminstone jag betraktat som en slags ”ekonomisk naturlag”. Vill folk ha det, kommer de att betala för det. Men nu gör tekniken att vi inte ens kommer att behöva betala för det vi vill ha…?

Vem ska då vilja producera det vi vill ha – och varför? Vemsomhelst – för att det är kul?

Förlåt, men då vill jag inte vara med längre. Jag tycker bloggvärlden – som exempel på digital gratisläsning – är fantastisk, men jag är den förste att hålla med om att den också är full av skit, och stundtals rätt omständig att vaska fram läsvärda guldkorn ur. För mig är förlagens roll som ”kvalitetsfilter” definitivt en funktion jag är beredd att betala för.

Nu kommer vi in på det jag nämnde i början av inlägget, vad som händer med vår sociala kultur, när musik, litteratur osv förvandlas till billiga skräpprodukter på display vid bensinmackarnas kassor. För många år sedan, i helt andra sammanhang, stötte jag på ett resonemang som gick ut på att det man betalat för har ett värde vi kan relatera till. Det vi fått gratis är betydelselöst”.

Jag känner igen det där, och upplever att den kultur vi lever i och återskapar omkring oss i ganska stor utsträckning bygger på detta. Allt kan göras gratis – men det betyder ingenting, det förlorar ett konkret och begripligt värde.

Åter till den där Def Leppard-plattan: Jag minns fortfarande känslan när jag gick hem från skivaffären med den, 85 kronor fattigare men samtidigt rikare än jag dittills någonsin känt mig. När jag många år senare gjorde mig av med min skivsamling – jag hade inte haft en vinylspelare på många år, och jag hade sedan många år en CD-kopia av Hysteria (som jag nästan aldrig spelade) – sved det i hjärtat. Den var speciell.

Min tanke fastnar vid frågan: Var uppstår det speciella i en värld där allt bara… finns, gratis, tillgängligt hela tiden och överallt? Var uppstår värdet?

Jag ser framför mig hur allt finns, hela tiden, gratis och tillgängligt för alla – och därmed förlorar sitt värde. Den oändliga massan av gratiskultur smälter samman till utslätad sörja som inte förmår väcka engagemang eller personlig relation hos någon. Allt finns, hela tiden, gratis och tillgängligt för alla – men ingen orkar längre bry sig.

Jag menar inte att den personliga relationen till kultur har med pengar att göra, att en dyr bok nödvändigtvis är mer läsvärd eller ”bättre” än en billig/gratis. Men jag vill nog påstå att vi lever i en kultur där vi värderar det vi betalt för högre än det som ”bara finns”. Jämför exempelvis med prioriteringen mellan finanspolitik och miljöpolitik. Vilken som borde vara viktigast, utifrån mänsklighetens universella perspektiv är ganska uppenbart – men i praktiken ser det annorlunda ut.

Vi har ett monetärt samhälle, och det existerar inte bara runt omkring oss, utan också inom oss, som ett sätt att relatera till omvärlden. Den tid då pengar inte existerade är avlägsen och bortglömd, bara som en mycket abstrakt tankelek kan vi frammana den. Den tid då pengar inte längre kommer att existera är inte mer närvarande och konkret den.

***

Sammanfattningsvis: Missförstå mig inte. Jag säger inte att författarskap är en mänsklig rättighet och att de som påstår att litteraturen måste vara fri bör spärras in på vatten och bröd med snarast möjliga verkan – jag säger bara att jag känner mig kluven till det här.

Å ena sidan har min dröm alltid varit att kunna skriva på heltid, försörja mig på det och titulera mig författare. Å andra sidan ser jag själv hur min bild av författarskapet i mångt och mycket följer ”koka soppa på en spik”-receptet, där själva skrivandet är spiken, och runt det ser jag möjligheter till kringverksamheter knutna till det skrivna.

Kanske är det så det kommer att se ut, att författarskapet i sig handlar mer om att bygga ett varumärke, och betalningen kommer från helt andra produkter och tjänster kring detta varumärke.

(Himmel & Ord-tshirt, någon? *s*)

Å tredje sidan är jag redan en del av den nya gratiskulturen. Jag är redan ”frilansskribent” i liten skala och i gratisversion – eftersom jag regelbundet skriver här, och lika regelbundet läses här.

Så – kanske min kluvenhet mest handlar om att jag behöver vänja mig vid tanken. Det är nytt, det är ovant, och när man pratar om att författare inte kommer att kunna ta betalt för sina texter pratar man bara om vad som försvinner – inte om vilka möjligheter som kommer att komma istället. Som alltid vid förändringar är det den kreativa anpassningskonstnären som landar på fötterna.

Annonser

10 Responses to Gratiskultur – skvalkultur?

  1. Lina Lundh skriver:

    Tycker du säger det mesta som behöver sägas 🙂

  2. mammamalin skriver:

    Det här är Jenny i sitt esse. Genialiskt, tänkvärt och viktigt. Förbaskat bra skrivet!

  3. Jenny skriver:

    Åh, bugar och bockar! Det känns fint att få medhåll/uppskattning trots att jag skriver om saker jag inte ens själv tagit ställning till (och det känns som om hela frågan ännu inte utkristalliserat sig så att man riktigt vet vad man har att ta ställning till…!) – men jag tror på att ventilera och resonera som en väg fram till ett ställningstagande. Vad jag skriver nästa gång jag tar upp det här – det får vi se då!

  4. DH skriver:

    Men, att kunna försörja sig på det man vill pyssla med, oavsett om det är att vara nagelskulptris, skribent eller cirkusartist är ju en realitet som människor lever och har levt med i alla tider. Det handlar ju om helt andra saker än den tekniska utvecklingen.

    Jag förstår inte heller logiken mellan att alla som vill skriva inte kan försörja sig som författare, fildelning av text och slutsatsen att ingen kan försörja sig som författare, ingen vill betala för böcker och att författare därför inte är ett yrke. Kan du förklara hur du menar?

    Idag finns redan det mesta gratis på nätet. Till exempel tidningarnas texter. Utifrån den logiken skulle ingen längre köpa tidningar eller värdesätta journalistik eftersom det finns ”gratis”. Eftersom så mycket har funnit fritt på nätet i minst 5-6 år så borde det redan nu vara så att ingen kreatör kan leva på sitt arbete och ingen vill betala för film, böcker, tidningar och skivor. Är det en faktiskt verklighet du känner igen? Det gör inte jag.

    Jag tycker att ditt resonemang är intressant och tankeväckande, men jag håller inte alls med om den bild du målar upp och ser inte heller att lagstiftning och samhällsnorm rör sig åt det hållet. Tvärtom har upphovsrättslobbyn aldrig varit starkare.

    Det är ingen mänsklig rättighet att bestämma hur, när, var och i vilken form människor ska vilja ta del av kultur. Och om konsumenterna hellre köper skivor på macken eller på nätet än i en fysisk existerande skivbutik så kan jag inte se ett problem med det. Varför devalveras kulturens värde för att den är mer tillgänglig? Jag tror det är precis tvärtom. Tillgänglighet skapar konsumtion. Även betald sådan. Jag anser t ex inte att gratistidningar automatiskt gör att ingen vill prenumerera på DN och att journalist kommer att sluta vara ett yrke.

    • Jenny skriver:

      Till att börja med vill jag förtydliga: Jag har inte avsett det här inlägget som ett utropstecken, eller ens en punkt. Det är avsett som ett frågetecken, och ett sätt för mig att närma mig frågan.

      Jag vet givetvis inte mer än någon annan – men det jag ÄR övertygad om är att vårt sätt att ta till oss kultur, nyheter, information osv kommer att förändras avsevärt. Det händer tack vare att internet och ny teknik ger oss helt nya möjligheter att tillgängliggöra och dela ”information” av olika slag.

      Man kan ju också vända på steken – hur många heltidsförsörjda författare rymmer Sverige idag? En handfull? Jag är också säker på att ett nytt förhållningssätt medför nya möjligheter – och även om än färre kanske kan hämta sitt samlade levebröd ur det rena skrivandet, kanske vi hittar nya skrivande yrkesroller i kölvattnet av den förändring som bara precis börjat nu. Det är det jag menar med att det är den kreative som landar på fötterna.

      Jag associerar till Systembolagets omstridda monopol, som många anser är en förlegad kontrollinstans. Om monopolet avskaffas kan Veckans Vinare inhandlas på närmaste ICA-butik, perfa för många.

      JAG är för monopolet, för jag vet att ICAs utbud kommer att vara präglat av mainstream och mellanmjölk och jag kommer att kunna se mig i månen efter den kunniga rådgivning som är en självklarhet på de flesta systembolagsbutiker. OM monopolet försvinner kommer jag självklart att kunna köpa service och schyssta kvalitetsviner – i nischade specialbutiker. Jag skulle också tro att jag också kommer att få betala extra för den service som ingår idag.

      Lite så tänker jag mig om extremfallet jag skrev om igår – om all litteratur som någonsin skrivits finns gratis på nätet, högt och lågt, högkulturella klassiker såväl som hemkört dravel. Kanske betalar man då inte längre för själva boken – men för hjälp och råd för att hitta guldkornen? Kanske betalar man för att få äga pappersversionen av en bok man läst och älskat i en riktigt påkostad och exklusiv utgåva – och tänker att man åtminstone ska visa sina barn hur böcker såg ut förr…! Och barnböcker – jag har oerhört svårt att se att barnböcker helt kommer att försvinna, men samtidigt märker jag ju hur film och barnTV är långt mer självklara underhållningsformer för barn idag än för bara 20-30 år sedan. För att det är tillgängligt.

      Jag säger inte att det kommer att bli omöjligt att leva på att skriva i framtiden, men jag säger att jag tror att det kommer att se väldigt annorlunda ut, och att man kanske kommer att behöva en mer affärsmässig kreativitet för att lyckas i sitt författarskap framöver än hittills. De flesta säger idag att de vill bli författare för att de tycker om att skriva – DET tror jag inte kommer att räcka i framtiden. Då måste du först skriva det, och sen sälja det – och där tror jag att mer kommer att hänga på författarens eget varumärke, och mindre på förlagens utgivningsplaner.

      Men det här är bara mina gissningar, precis som inlägget jag länkade till igår var andra människors gissningar. Det enda jag är säker på är att saker och ting är på gång, och att det kommer att påverka väldigt mycket – antagligen mer än vi tror, på lite sikt.

      (Sen tror jag inte att lagstiftning och etablerad samhällsnorm är rätt ställe att söka efter fröet till framtiden, för förändring av det här slaget kan inte ”struktureras fram”, utan växer fram just utanför strukturer och normer.)

      Hinner inte utveckla mer just nu – men jag misstänker att jag kommer att återkomma till det här, för det är spännande och intressant! Bara ingen tror att jag sitter med facit – eller ens TROR mig göra det…!

  5. Mattias B skriver:

    Mycket tänkvärt inlägg. Jag håller med dig om att det är svårt att veta något om framtiden, men jag tror samtidigt att en allt livligare diskussion om densamma faktiskt i sig själv kan leda oss till att ta nästa steg in i just framtiden. Diskussionen om utvecklingen blir på något sätt en självgenererande del av utvecklingen. Och i det samtalet behövs det inte bara utropstecken och punkter, och ett annat frågetecken, utan även rena tankestreck. Som ditt eftertänksamma inlägg.

    Som förlagsperson gillar jag förstås din tanke om förlagen som ”kvalitetsfilter”. Lite grand av det berör jag i ett inlägg på min blogg där jag spekulerar i vad som skulle hända om förlagen inte fanns. Skulle vara intressant att höra vad du tycker om det resonemanget.

    Men mest fastnar jag för tankegången att det som har köpts får ett större värde än det man fått gratis. Det måste jag fundera vidare på. Är det en grundläggande värdering? Eller är den bara tillfällig och kommer försvinna i takt med att vi övergår till att se på vår omvärld och oss själva på ett helt nytt sätt?

    Tack för dina tankar i ämnet!

  6. WB skriver:

    Det är väl ingen rättighet att kunna försörja sig på sitt konstutövande, oavsett form, mer än det är en rättighet att kunna försörja sig på sitt ”arbete av annan art”. Man får väl kämpa lite åxå… Är jobbet inte tillräckligt kvalificerat är en låg lön adekvat, och nånstans får man ta ansvar för sig själv…

    Det som däremot inte är ok är att folk stjäl och kopierar för att ”det går” samtidigt som dom motsätter sig lagstiftningar i frågan… Det är som att slå nån och börja grina eller bli förvånad när man får en smäll tillbaka…

  7. […] det konkret? Ja, det är ju just det – ingen vet. Alla spekulerar, och kanske är det som Mattias skrev i en kommentar till förra inlägget, en kreativ debatt i betydelsen att diskussionerna […]

  8. Uno Hansson skriver:

    ”… det inte är en mänsklig rättighet att kunna försörja sig som författare, lika överens kan vi kanske vara om att det faktiskt ÄR en mänsklig rättighet att få lön och kunna försörja sig på sitt arbete?…”

    Det är absolut ingen mänsklig rättighet ”att få lön och kunna försörja sig på sitt arbete”. Var har du fått det ifrån? I så fall skulle det ju inte finnas några arbetslösa! Sverige har ju skrivit på FN:s deklarationer om individuella mänskliga rättigheter! Däremot får ingen som hindra någon annan från att avtala med dig om att ge dig arbetslön så att du kan försörja dig.

    Det stora problemet när det gäller arbetsgivarlöshet är ju att det är skatt, arbetsgivaravgifter och moms på arbete och konsumtion!

    Slopades sedlar och mynt så att alla pengar fanns på likvida konton, så skulle skatterna och avgifterna automatiskt kunna dras från varje konto varje natt kl 4. Med nuvarande penningmängd på likvida konton så skulle det räcka och bli över om ca 0,2 % drogs varje natt! Staten eller skatteverket skulle då inte behöva lägga sig i privata avtal mellan arbetsgivare och arbetstagare.

    • Jenny skriver:

      Uno: Den mänskliga rättigheten jag syftar på är skillnaden mellan livegendom och lönearbete. Arbetslöshet är en annan sak, som det också finns mycket att säga om – men det är en helt annan diskussion.
      FN-deklarationen om mänskliga rättigheter skriver bland annat såhär om rätt till arbete (artikel 23):

      1. Var och en har rätt till arbete, fritt val av sysselsättning, rättvisa och tillfredsställande arbetsförhållanden samt till skydd mot arbetslöshet.

      2. Var och en har utan diskriminering rätt till lika lön för lika arbete.

      3. Var och en som arbetar har rätt till en rättvis och tillfredsställande ersättning som ger honom eller henne och hans eller hennes familj en människovärdig tillvaro och som vid behov kan kompletteras med andra medel för socialt skydd.

      4. Var och en har rätt att bilda och ansluta sig till fackföreningar för att värna sina intressen.
      (Källa: http://www.manskligarattigheter.gov.se)

      Det jag kan tillstå är en olycklig formulering i det stycke du citerat, ett syftningsfel eller åtminstone en otydlig syftning: Rätt till lön är inte det jag menar i första hand, men att arbete ska vara kopplat till försörjning, dvs att man har en mänsklig rätt till en rimlig lön för sitt arbete.

      Siffrorna i din kommentar är ingenting jag kan relatera till, och lämnar dem därför utan vidare kommentar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: