Tankar om att vara hel

Det är lite mycket nu. Jobbstressen börjar så smått att avta (peppar, peppar), men adrenalinet hänger ännu i luften efter de senaste veckornas tjurrusningar. Och så var det ju det där med att ha huvudet fullt med tankar som inte riktigt låter sig fångas in och konkretiseras i ord – vare sig för privat bruk eller offentligt.

Det jag grubblar över handlar givetvis om framtiden, karriären och driften att utvecklas. Jag skriver ”grubblar”, men det betyder inte att jag egentligen är särskilt orolig. Snarare har rekryterings- och omorganisationsförfarandet satt igång processer i mig, som får mig att fundera – intensivt – på mina egna prioriteringar. Vad vill jag, vad är viktigt för mig?

Det verkar råda en allmän konsensus bland det fåtal kollegor som är kvar på bygget just nu om att alltihop – rekryteringsförfarandet, externt tillsatta chefer och hela konkarongen – är ett spel för gallerierna. I själva verket kommer vi alla att placeras in på spelplanen som kryss och ringar i ett luffarschack och ”intresseanmälningarna” vi anmodats fylla i och lämna in tillsammans med uppdaterade CV:n för kommer inte att vara värda pappret de är utskrivna på, när det kommer till kritan.

Jag vet inte riktigt vad jag tror. Jag är och förblir en obotlig idealist, men hur mycket jag än gillar att vara sådan, har jag vid det här laget börjat inse att det är ganska sällan som min idealbild har särskilt mycket gemensamt med verkligheten. Samtidigt vill jag inte förfalla till den fatalistiska pessimism som verkar utbredd i kollegiet. Det här är en chans till förändring, och jag vill inte gå in i den processen med utgångspunkt i att alltihop är en chimär.

Många gånger pratar man om förändringsrädsla och ”man vet vad man har, men inte vad man får”. För mig gäller just nu det rakt motsatta. Jag längtar förändring, längtar efter känslan av att tillvaron är ny och följer nya spelregler, känslan av att det finns ett utrymme för sådant som inte fått rum förut, känslan av potential där som tidigare bara funnits förutsägbarhet. Jag vill inte skriva en recap om ett år igen, bara för att återigen konstatera att ingenting hände.

Det finns en existentialistisk kärna i de här frågorna, kanske inte för andra – men för mig. Det handlar inte bara om vilken slags arbetsuppgifter jag ska fördriva mina arbetsdagar med att utföra, det handlar om att hitta en plats där jag får rum – och lov – att vara den jag är. Jag har av diverse skäl accepterat att lägga bort en väsentlig del av mig själv 8 timmar om dagen de senaste åren, reducera mig till en skärva av mig själv – för att ingen efterfrågat det jag haft att komma med.

Och så mycket står helt klart – jag kan inte fortsätta att leva så, inte ens 8 timmar om dagen. Jag kan avundas människor som klarar det där, som kan göra ett jobb, rycka på axlarna och gå hem. Jag funkar tydligen annorlunda, för jag lyckas inte distansera mig på det sättet. Får jag inte vara hela mig själv, så funkar inte delarna heller. Jag kan inte kliva in i en mall och låtsas att den är jag – när halva jag hänger utanför och inte får plats.

Blir du lönsam, lille vän? (Peter Tillberg, 1971-72)

Det är mycket som rör sig i mitt huvud dessa dagar. Och jag inser att det jag skrivit nu andas oro – ska jag få plats, får jag följa med, kommer jag att bli nedpetad och överkörd av mer anpassningsbara ardennerkollegor? Men det lustiga är att jag är inte särskilt orolig. Tvärtom känner jag mig lugnare än på länge. Kampen är över och jag tänker inte gå in i den igen. Jag har dragit min gräns, och den är helig.

Det jag känner är nog snarare en slags melankoli. En sorg över att det inte är självklart att en individ får vara en individ, att mänsklighet alltid anses som svaghet och att jag – i vanlig ordning? – är lika praktisk som en Ming-servis i Falu koppargruva.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: