Till minne av en reklown-existentialist

Idag står Jan Cederquists dödsannons i DN. Den är stor och inramad med ett tjockt svart sorgband. Den griper tag i mig och skickar mig tio eller elva år tillbaka i tiden, till Berghs reklamskola och ett föredrag Jan höll där. Jag har skrivit om föredraget förut, och det är enda gången jag mötte honom, men det gjorde intryck. Så starkt intryck att jag faktiskt fick tårar i ögonen när jag hörde (via Twitter) att han gått bort.

Jag har en fast övertygelse om att sättet att minnas och levandegöra människor som gått bort, är att bevara det intryck de gjort – oavsett om det handlar om en livslång relation, eller ett sekundsnabbt möte. Om det gjorde intryck så var det äkta, viktigt och så evigt som mänskliga möten kan vara, hur tillfälligt och kortvarigt det än var.

Föredraget varade en timme, möjligen en och en halv. Jag kan inte redogöra för vad han sa eller vad det rent konkret handlade om. Men jag minns känslan, så starkt att jag får gåshud än idag. Hur jag fylldes av inspiration på ett sätt som jag aldrig varit med om förr – knappt senare heller.

Och jag minns att det handlade om mänsklighet. Mänsklighet på ett sätt som var nytt för mig, mänsklighet som något djupt, andligt och närmast magiskt. Jag var då ännu fast i tanken på det mänskliga som en svaghet, en begränsning och ett hinder att övervinna, sätta sig över och minimera. Det skulle dröja många år innan jag helt lyckades kliva ur det perspektivet (vet inte om jag till 100% gjort det ännu, men jag jobbar på det!). Men jag tror att fröet kanske såddes den där dagen, under Jans föredrag.

Därför hisnar det i mig och bränner bakom ögonlocken när jag nu, mer än tio år senare, läser i tidningen att han är borta. För att en timmes föredrag betydde något, och fortfarande betyder något.

Annonsen citerar ett stycke ur boken Slumpen är ingen tillfällighet:

”Vi lever alltså som människor i ett universum vi bara till en liten del kan förstå. Det mesta är fortfarande okänt. Vad är det egentligen vi är med om på resan mellan vaggan och graven? Denna ofantligt märkvärdiga episod vi kallar livet. De flesta tänkande människor undrar väl emellanåt vad det egentligen går ut på. Vem är jag? Vad är meningen med mitt liv? Vad är min roll i universum? Var fanns jag innan jag föddes och vart tar jag vägen när jag dör?”

För de flesta var Jan Cederquist reklammakare, en av de verkligt stora. För mig var han nog snarare existentialist, och kanske den som fick mig att våga bli det också.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: