Vådan av framtidsscenarier

Jag har en bekännelse: Jag nämnde aldrig det häromkvällen, men min kristallkula är tyvärr på service och jag hade faktiskt ingen möjlighet att verifiera de framtidsscenarier jag skrev om kring framtidens litteratur- och musikmarknad häromkvällen. Jag inser att några läsare uppfattade mina utsagor faktiska framtidsskildringar, och det hela är givetvis djupt beklagligt.

Men så är jag ju heller inget annat än en oinitierad bloggtyckare, så ni ska väl inte begära för mycket av mig heller… 😉

Seriöst, folks. Jag har sagt det förut, men vi tar det en gång till: Jag förbehåller mig rätten att skriva egna tankar här, saker jag funderar på, reflekterar över och söker svar kring. Att det står här, innebär alltså inte att det är något jag tänkt färdigt kring eller ”bestämt mig” för någon åsikt om. Tvärtom. Har jag bestämt mig, och tänkt färdigt – då är det ju färdigt. Hur kul är det då att skriva om?

I synnerhet när det handlar om framtidsscenarier som ingen kan påstå sig veta något om, torde det vara ganska uppenbart att det jag (eller andra för den delen – fast på andra håll kan jag ibland tycka att det är lite si och så med tydligheten på den punkten) skriver är hypotetiska resonemang och personliga reflektioner – inte facit eller fakta. Som jag skrev någonstans: Frågetecken – inte utropstecken eller punkt.

Det jag skrev häromkvällen byggde på tanken OM det blir så att all litteratur en dag kommer att finnas tillgänglig och gratis på nätet, vad händer då? Hur påverkar det läsandet, skrivandet och marknadsförandet av litteratur? Var kommer musikindustrin att så småningom landa – idag seglar det omkring lite i luften mellan fildelning, CD-skivor och digital musikhandel. Lagstiftning, lobbying och kontrollbehov drar åt ett håll medan fildelare och webb 2.0-ivrare drar åt andra hållet – och däremellan finns antagligen en ganska stor grupp människor som inte riktigt vet vad de ska tro om alltihop. Jag står definitivt i mittfältet – men det jag gör är att försöka skapa mig en bild, en plattform att förstå samtiden och hur den kommer att forma framtiden.

Något jag är helt övertygad om är att tiden just nu är ett paradigmskifte, ”flugan” visar sig innebära långt mer genomgripande förändringar än någon först trodde – och än många tror än idag. Det handlar inte bara om fildelning, upphovsrätter och tillgänglighet, det handar om en möjlighet att knyta ihop människor och människors intressen – personliga, affärsmässiga, konsumtionsmässiga, you name it – oberoende av de yttre, fysiska faktorer som varit våra begränsningar hittills. Det är inte bara stort – det är bokstavligen gränslöst.

Vad innebär det konkret? Ja, det är ju just det – ingen vet. Alla spekulerar, och kanske är det som Mattias skrev i en kommentar till förra inlägget, en kreativ debatt i betydelsen att diskussionerna skapar framtiden. Därför att diskussionerna föder idéer, och idéerna är det som bär fröet till framtiden. Den delen av förändringen sker här och nu. Hur det kommer att manifesteras i framtiden – ja, det lär vi märka. Eller rent av vara med och skapa.

För egen del, i egenskap av skrivande människa, är det intressant att reflektera kring hur de skrivna medierna kommer att utvecklas. Jag följde Mattias länk till inlägget där han diskuterar en Framtid utan bokförlag. Inlägget bygger på ett fiktivt fall där Mattias som författare måste spendera en hel förmögenhet på att marknadsföra en bok han inte vet om han kommer att kunna sälja – och därmed själv måste ta en ekonomisk risk som förlagen idag tar för författarnas räkning. (Mattias arbetar förresten på Piratförlaget, och har därmed ett naturligt intresse i förlagsbranschen.)

Det jag reagerar på berättelsen, är att den bygger på att det mesta är sig likt. Det enda som hänt är att förlagen lagts ner och tryckkostnaderna är bortrationaliserade eftersom böckerna distribueras digitalt. För övrigt är det samma förutsättningar som idag.

Jag tror inte att de tekniska eller de strukturella skillnaderna är de huvudsakliga – snarare tror jag att den stora förändringen kommer att ske inom oss själva, i vad vi förväntar oss och vad som tilltalar oss.

Jag tänker på det redan nu, när jag står i bokhandeln och försöker hitta en bok som intresserar mig. Jag läser baksidestexterna, men fastnar inte för någon – för allesammans låter som en variation på något jag redan läst. Tålamodet med stereotyp dussinlitteratur som följer en förlegat stelnad dramaturgi, utspelas kring samma gamla pastischer och utforskar samma uttorkade flodbädd där nyskapande intriger en gång flöt i strid ström, börjar redan sina.

I något av de kedjelänkade inläggen som ledde fram till det olycksaligt overifierade framtidsscenariot häromkvällen läste jag exempelvis om Unni Drougges projekt Skriv med mig. Det är spännande! Det är webb 2.0! Interaktivitet. Glöm inte det. Det är ju det som är tricket med den sociala webben.

Det handlar inte om en ensam rösts budskap till de många öronen, utan om de mångas röster som bildar en kör. Egentligen är den där kören en ganska osannolik helhet, men det är ju också det som gör det hela så spännande. Det oförutsägbara och osannolika. Det som aldrig hade hänt för bara några år sedan. Det är där jag fascineras av sociala medier. I de slumpmässiga möten som genererar nya tankar, nya idéer, nytt innehåll på nätet – och som i sin tur triggar processer hos nästa som läser och bestämmer sig för att stämma in i kören…

Samtidigt är där jag får svårt att peka på bevis och uttala mig tvärsäkert – redan här befinner vi oss långt utanför det linjärt argumenterbart. Det finns inga bevis för att det kommer att bli på det ena sättet eller det andra. Det som finns möjligheter och ofylld potential.

Vad ska vi fylla den med?

***

Jag ser hur mina egna vanor förändrats, jag ser i mitt jobb hur kommunikation enligt den gamla regelboken helt enkelt inte fungerar som förväntat, jag ser hur distribution förvandlas till tillgänglighet och i princip ställer gamla förutsättningar på huvudet.

Hittills har kommunikation handlat om hur man presenterar budskapet på ett tilltalande, lockande och användarvänligt sätt. Med ett snyggt paketerat budskap säkerställer man mottagarens engagemang och intresse. Men när det inte längre handlar om att distribuera och nå fram, utan att bli utvald i en oändlig mängd tillgängliga alternativ – då råder andra förutsättningar. Ett snyggt paket räcker inte, om innehållet inte är relevant för mottagaren i den strida ström av andra, mer relevanta flöden av information, tankar, idéer…

Webben handlar inte längre om att söka och finna information, utan snarare om att filtrera det massiva flödet av tillgänglighet till en hanterbar mängd relevans.

Och självklart är det marknadskrafter som kommer att styra även då. Vi kommer antagligen inte att betala för samma saker då som nu – men betala för kringtjänster kommer vi att göra. Kanske är det, som jag skrev någonstans, filtreringstjänster man betalar för? Kanske är det delaktighet i den kreativa processen? Kanske är det, som i Mattias berättelse, driften att skriva och uttrycka sig själv som författare som man kommer att betala för?

Jag vet inte, mina gissningar är lika goda som dina.

Det jag skrev häromdagen om att gratis blir skval är givetvis inte heller  ”sanning”, utan mer min personligt extrapolerade reflektion kring vad som skulle kunna hända om tillgången blir obegränsad och överstiger efterfrågan så att vi faktiskt får en gratissituation (till signaturen WB som ondgjorde sig över stöld och att motsätta sig lagstiftning: det här fallet bygger alltså på en marknadsmässig förutsättning där försäljning är omöjlig. Det finns helt enkelt ingen som vill betala.) – och samtidigt råder marknadens lagar. På ett eller annat sätt kommer det att fortsätta vara ekonomiskt mest fördelaktigt att vända sig till en bred massa, som kan genererera intäkter. Där det inte går att sälja produkter, kommer man att hitta andra lösningar – kanske någon form av åtråvärd marknadsexponering. Det man förlorar på karusellerna, tar man igen på gungorna. Och då vinner det som är ”mainstream”, på bekostnad av de smalare marknaderna.

Jag vet att man talar om The Long Tail, dvs att när marknaderna blir globala blir även den smalaste av nischmarknader lönsam, när distributionskostnaden blir lika med noll. Men det resonemanget håller i en situation där alla produkter betingar ett ekonomiskt värde. OM det skulle bli så att en del av marknaden består av produkter med värde = 0… då förändras en väsentlig del av förutsättningen, och jag är inte alls säker på att The Long Tail-tanken är lika hållbar i den modellen.

Då handlar det snarare om kundens engagemang och intresse – är den här produkten så viktig för mig att jag vill betala för den, om det finns ett gratisalternativ? Kan jag rent av nöja mig med kompromissen?

***

Jag vet att det här blir ett hårt slag för många, men jag tänker inte orda så mycket mer om det här nu. Åtminstone inte förrän kristallkulan är färdigservad, och jag kan kontrollera prognosen för mina visioner innan jag skriver ner dem… 🙂

Tills dess ska jag leta mig in i en sprillans ny blogg, lära mig hitta runt och så småningom sprida ord och pixlar via dubbla fronter. Och det, mina vänner, är en osannolik körsång ni lär få höra mer om framöver!

Annonser

3 Responses to Vådan av framtidsscenarier

  1. DH skriver:

    Jag har aldrig utgått från att du är Saida, eller att jag är det. Vilket är bra, för tantan är ju död 😉 Men att spå, spekulera, diskutera och analysera framtiden är förstås oerhört intressant. Som alltid när man skriver offentligt (avlönat eller oavlönat) händer det sig ibland att andra ifrågasätter, reagerar, gör egna tolkningar osv. I min värld betyder det inte att man dissar åsikten (eller personen) bara att vissa saker tänker man olika om, och då vill man ju gärna förstå motpartens argument (och gärna pusha för sina!). Jag tycker att du ska ta det som en komplimang att ditt resonemang satte igång en massa tankar, åsikter och diskussioner. Det är ju en del av det fina med sociala medier.

    Och tack för ett nytt spännande inlägg där du ytterligare utvecklar dina tankar. Intressant, även om jag…surprise…inte håller med i alla led. Men det ger nya perspektiv och tankar. I like!

    (Har för övrigt precis börjat läsa The Long Tail. Intressant!)

  2. Jenny skriver:

    Alltså – jag har inte tagit illa upp för något som någon skrivit någonstans, min inställning är att diskussion är något av det mest uppfriskande som finns. Jag kunde mest inte låta bli att raljera lite gällande kristallkulan, men det var inget allvarligt menat!

    (Jag hade blivit mer förvånad om du HADE hållit med till punkt och pricka, och dessutom hade det inte varit hälften så spännande. Så räds inte att mothuggas med mig, det är lugnt. Det ligger ett hästhuvud på ditt skrivbord när du kommer in på måndag morron bara, men annars är det lugnt…! *s*)

    Jag ser The Long Tail i kollegans bokhylla tvärs över skrivbordet – jag kanske ska låna hem den. Jag har inte läst mer än lite här och där, samt andras referenser till boken. Jag borde också ge originalet en chans!

  3. […] nu snackas det mycket om hur den svenska bokmarknaden kommer att se ut i framtiden. Och i synnerhet eboksmarknaden. Men för att […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: