Arbeit macht the world go around

Det blir väl fel att säga att jag blev glad åt att läsa den här texten avIsobel Hadley-Kamptz, men den är verkligen tänkvärd. Någonstans vill jag koppla resonemanget om arbetsmoralism som norm till identitetsinlägget jag skrev igår – och kanske inte minst till Pärlans kommentar om den svenskkulturella faktorn i hur man (vi?) överdimensionerar yrke och karriär som identitetsbärare.

För så är det ju att vara ett socialt djur – där det finns en norm, gör man allt för att leva upp till förväntan, och därmed bevisa sin rätt att tillhöra flocken.

Jag tänker att en sådan normativitet måste påverka, eller rent av prägla,  individernas sätt att socialt identifiera sig själva och andra. Det är ju individerna, i sociala situationer, interaktion och samtal, som bekräftar – och reproducerar – strukturen.

Självklart inser jag att samhällsstruktur består av flera faktorer, inbördes sammanflätade och beroende av varandra. Ekonomin är och alltid har varit den mest avgörande – eftersom det är den som står i direkt förbindelse med mat på bordet och tak över huvudet, idag likväl som i grottsamhällena. Men det är ändå intressant att notera hur vi rutar in livet för att hinna arbeta så mycket som möjligt.

Jag kan inte låta bli att associera till Matrix-filmernas batteriodlingar – även om det är en ganska extrem bild, gestaltad för att skapa filmdramaturgi:

Låt mig berätta en liten saga, vi kan kalla den:

Sagan om Individen

Individen föds en solig morgon, älskad, efterlängtad och nyfiken på livet. Under de första åren är allt spännande, nytt och öppet för upptäckter. Individen hör talas om Skolan – en plats där h*n ska få lära sig Viktiga Saker som man behöver veta när man bli Stor. Det låter spännande, och Individen ser fram emot Skolan.

Skolan syftar till att förbereda Individen för arbetslivet. Utbildningen fokuseras på standardisering och likriktning, samt bedrivs med största möjliga tids- och kostnadseffektivitet. Att lalla runt på universitetet och läsa strökurser för förkovran och personlig utveckling kommer inte på fråga. Individen måste in i Produktion, och det snarast möjligt!

Färdigutbildad träder den prydligt yrkesetiketterade Individen in i arbetslivet, Produktionen. Måndag till fredag, nio till fem – ännu längre om man vill göra karriär. När Individen arbetat några år och är någonstans mellan 30 och 35, (eller kanske ännu lite äldre), börjar h*n fundera på att ta steget in i Reproduktionsbranschen. H*n finner sig en partner, och Reproduktionsfasen inleds kort därefter.

För att Individen ska kunna vara parallellt verksam i såväl Produktion som Reproduktion, placeras barnen  i barnomsorg. Tillvaron präglas starkt av logistisk strategi. Vardagarna följer schemat: Vakna, duscha, frukost, klä barnen, skjutsa till dagis, åka till jobbet, hämta på dagis, laga middag, äta, bada barnen, natta, städa, tvätta, sova. Helgerna rymmer en bedräglig vision om ledighet, men fylls snabbt av andra måsten – trädgårdsarbete, renoveringsprojekt, storstädning, storhandling…

Den logistiskt inrutade tillvaron pågår under barnens hela utbildningsfas. När andra generationens Individer, färdigutbildade med nytryckta yrkesetiketter, träder in i arbetslivet, är Individens Reproduktionsfas över, och h*n kan åter fokusera helt på Produktionen, till dess Pensionsfasen inträder.

Sagan är naturligtvis överdriven, ganska rejält dessutom. Och visst faller livsval och prioriteringar på individens eget ansvar – åtminstone till viss del. För det är ju det där med att vi är flockdjur, och därmed känsliga för normer och sociala strukturer.

Vi gör det som förväntas av oss. Vi följer normer och inrättar oss i den roll vi blir tilldelade – och vi gör det som förväntas av oss.

Exempel:
Förr bildades familjer av 20-25-åringar – idag väntar de flesta längre. Särskilt i städerna. Först måste man etablera sig på arbetsmarknaden. Jobb först, barn sen. I det ekonomiska perspektivet är det givetvis ett sunt resonemang. Ekonomisk trygghet är en bra förutsättning när man bildar familj.

Men ändå: Ekonomi och arbete, samhällets grundstrukturer, går före livet. Själva Livet.

Ibland funderar jag på vad livet är. Inte vad det går ut på eller har för mening, utan helt enkelt vad det är. Vad är det att leva? För mig är det svårt att likställa livet med ”En tidsrymd under vilken man med ekonomiska faktorer (arbete, lön, byteshandel…) relevanta för det samhälle man lever i, säkerställer sin överlevnad” – men det kanske är naivt av mig att vilja mer än så?

(Undrar vad Humanisterna säger om saken…?!)

Och om vi strukturerar bort livet – det icke-produktiva, icke-resultatorienterade och icke-kvantitativt-utvärderbara Livet – till förmån för en livslång produktions-, tillväxt- och konsumtionscykel, vad blir då kvar? Ändlösa rader av växthusodlade humanbatterier?

Annonser

2 Responses to Arbeit macht the world go around

  1. Linda skriver:

    Två tankar, sinsemellan ganska icke-relaterade …

    1) O och jag kommenterade exakt just nu medan jag läste detta, vår dotters installation av diverse dockor, filtar, låtsasblöjor, stolar etc i vårt arbetsrum. Vi råkade säga samma mening samtidigt – fast med olika valda slutord (som ändå betyder samma sak, när vi två säger det, om man hör våra tonfall).
    ”Tänk att hon lyckas, på två minuter, skapa …”
    O: …”ett helt eget kaos.”
    L: …”en helt egen värld.”
    Det är ju just det som är livet, eller hur? =) Kaos, som samtidigt är att skapa en egen värld.

    2) Intressant länk och text + tankar. Som jag ser det löser sig det här en aning ifall man inte förväntar sig ekonomisk belöning eller strukturell belöning på sina insatser – det gäller helt enkelt att se att man får mycket av värde tillbaka, fast i en annan valuta. Lite av dessa tankar har jag hittat i Tor Norretrenders bok (http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=1560259035), fast han kopplar det mesta till fortplantning, vilket jag tycker är att se snävt på det. Funderar en del på det, vissa verkar hävda att Free-ekonomins betalning är berömmelse, nätverk, kontakter – men man kan ju inte leva heller bara på det. Samtidigt känns det värdefullt att försöka hitta ett namn på valutan; vad är det man får, egentligen? Jag tror att det borde gå att hitta något betydligt mer konkret än lycka eller någon form av karma …. Kommer du på någon tanke kring detta skulle det vara kul att läsa någon gång.

  2. […] ni när jag skrev det här? (Lustigt förresten – en tyskaktig rubrik, men föga anade jag då vad som komma […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: