T minus seven days (and counting)

Det här kan mycket väl kvalificera sig för titeln Världens Tråkigaste Blogg just nu. Å andra sidan är det symptomatiskt, för den skrivs av en som mycket väl skulle kunna kvalificera sig som Världens Tråkigaste Människa.

Jag är 36, men jag är säker på att världen är full av 86-åringar med mer spritt i benen än jag har just nu. Jag behöver semester. Det är bara så. Åtminstone hoppas jag att fem långa, lata veckor, fyllda av cappuccino, solsken, saltvatten, italienskt kök och ett minimum av ansvar och måsten, ska göra mig till en roligare människa igen.

(I ärlighetens namn ska jag erkänna att jag är minst lika trött på den här trista varianten av mig som ni andra är. Rolig är hon inte. Och mycket kan jag identifiera mig med, men inte tråkighet. Framför allt inte på det här sättet.)

Idag kom alla arbetskamraterna (nästan) tillbaka från sina semestrar.Brunbrända. Utvilade. Glada. Kontrasten till den bleka, slitna och halvtynade skugga jag känner mig som blev – överväldigande.

Nu känns det som om jag gärna hade packat ihop och dragit; nu, direkt, imorgon bitti. Vräkt in bohag (nåja) och persedlar i Saaben, kommit iväg tidigt, och korsat ”brioen” sisådär strax efter lunch. Kontinenten. Tyska motorvägskrogar (hm… Ett befogat ”nåja” på den med, kanske). Dubbad TV. Österrikiska tunnlar och bergslandskap, betande får på sluttningarna och hus som ser ut som om de ska rulla ner för backen vilken minut som helst. Tarvisio – fort-som-fan-över-gränsen-så-vi-kan-få-vettig-mat-och-vettigt-kaffe-nån-gång.

Och sen – kindpussarnas inferno. ”Mangia tutto” och ” Encora poco?” så fort man visar sig och barnens tjat om att få åka farbror Enzos motorcykel (som egentligen är en moped, stans fetaste vespa, men fortfarande en vespa – men ungarna vidhåller, det är en mussecykel). Sol. Vågskvalp. Cappuccino vid stranden. Krabbjakt.

Kvällspromenad i ljummet medelhavsmörker. Myggjävlar (men inga fästingjävlar). Hemsk musik på torget. Turister överallt. Hennatatuerare längs kajkanten. Snäckförsäljare. Och så den handikappade killen som säljer sina tavlor och verkar känna halva stan, han sitter där varje år och säljer tavlor. Fiskebåtarna guppar i hamnen, tredubbla rader från kajen. Enzos båt ligger ytterst.

Nedräkning pågår. Sju arbetsdagar kvar. 1-2-3-4-5-6-7. Sju. Ena handens fingrar och så tumme och pekfinger på den andra. Vi kör direkt på morgonen, första semesterdagen. Mjukstart är för veklingar – vi får packa på nätterna. Sju dagar.

T minus seven days* – and counting.

Annonser

One Response to T minus seven days (and counting)

  1. Lilla O skriver:

    Lite lyxigt ändå att ha din ledighet kvar. Tänk vad många som blir avundsjuka när du kommer tillbaka! Jag laddar för jobb, men det är en vecka ledighet kvar att njuta av.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: