Tjugo år senare

Blev bjuden på fest idag, inbjudan låg i brevlådan. Jenny Li, klass 9c, Ekenässkolan, Eslöv stod det. Klassåterträff.

Jag läste igenom den flåshurtiga texten, fylld av postorder-floskler, fnös ljudligt åt att betala trehundra spänn för att träffa människor jag inte längre känner (och DÅ bara kände för att vi råkade ha föräldrar som valt att bosätta sig i samma bonnhåla, så att vi råkat hamna i samma klass) och äta ”italiensk buffe” bestående av potatisgratäng och pastasallad.

Och sen slog det mig.

Varför får jag en sådan inbjudan nu? Jag menar – varför just nu? Jo, för att det är 20 år sedan jag slutade nian. 20 år. TJUGO år! Tjugo ÅR! Yngsta kollegan på jobbet var knappt född än, när jag klev ut på stentrappan utanför skolan för sista gången. Grundskolan var slut, jag var vuxen – åtminstone nästan.

Tjugo år.

Jag kastade inbjudan i soporna. Isch! Påminnelser om hur gammal och skröplig man håller på att bli, behöver man INTE!

Annonser

4 Responses to Tjugo år senare

  1. rimmar ulla skriver:

    Nu får jag inte ihop det!?! är det inte du som talar ofta och länge om hur man ska vara för att vara en bra människa. och ofta också kritiserar andra i bloggen….och talar om vikten att utveckla sig själv…..

    Men detta – vilket arrogant, nedlåtande inlägg! Vilken tråkig människosyn du måste ha!

  2. Jenny skriver:

    Jag vet inte vad det är du reagerar på, Ulla. Att jag kritiserar en taffligt skriven inbjudan? Förlåt en språknörd. Att jag kallar min uppväxtord för bonnhåla? Du skulle veta hur där luktar om vårarna – tro mig, det är en rent vetenskaplig benämning. Att jag inte anser potatisgratäng och pastasallad vara vare sig a) vad jag avser med ”italiensk buffé” eller b) värt 300 spänn (exklusive dryck)? Tja, det är väl en smaksak, och en prioriteringsfråga.

  3. Mimmi skriver:

    Ha, en sån där inbjudan fick jag också för nåt år sen. Då var det ”mexikansk buffée”, dvs Tacos!
    Var inte heller så sugen på att gå, fick nog två påminnelser också så att jag inte skulle missa det, så du vet vad du har att vänta.
    Vet inte hur många i klassen som gick på det, har inte nån direkt kontakt med nån.

  4. Jenny skriver:

    Jag fick en likadan inbjudan för 10 år sen (huga…!). Jag gick inte den gången heller, men min väninna (den enda jag fortfarande har kontakt med) hade gått dit, och tyckte det var en bedrövlig tillställning.

    Och jag som då dessutom ska resa 60 mil för kalasets skull…? Nej, skulle inte tro det!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: