Cacaofoni

Fadersgestalten gav mig en ask praliner från Cacaofoni i Malmö – en rejäl ask, där finns nog prov på varenda pralin i sortimentet, skulle jag tro…

Först och främst – 10 poäng för namnet! Cacaofoni är ett toppennamn, ligger bra i mun och ger hjärnan lite godis att associera kring. Stockholmschocolatiererna har mer pragmatiska namn – Chokladfabriken, Pralinhuset, Robert E’s chocolate… Inte mycket till poesi där inte. Cacaofoni däremot… Gillas!

Det här är ”Månadens pralin” – just nu Earl Grey, förkunnar webbplatsen. Den jag fick smakade mer Rosmarin, och det var ingen höjdare. Förlåt, men det finns gränser för vad jag tycker att man ska röra ner i chokladsmet. Chili, ja. Havssalt, jajamensan. Men Rosmarin? Nejtack.

Däremot var stjärnanis-pralinen väldigt trevlig. Sötlakritsaktig. Tyvärr upptäckte jag att det inte var ett fullt sortiment i lådan, för Mörk laktrits finns inte med. Attans – den hade man velat testa…

Kardemumma är min ”indexpralin” – är kardemumman bra, har man i mig funnit en kund för livet. Evig vinnare är Pralinhusets FÖRRA kardemumma – men de ändrade sitt recept och förstörde den fantastiska, lite torra konsistensen till något kletigt, odefinierbart som de säljer till intet ont anande idag… Nåja, nu var det Cacaofonis kardemummapralin jag skulle fokusera på, men faktum är att den inte riktigt låter sig fokuseras på alls, utan seglar förbi utan att lämna några direkta avtryck. Var det verkligen kardemumma i? Jag ställer mig frågande.

Tahitivanilj däremot var riktigt bra. ”Doppad i 75% mörk choklad, ganache av 50% ekologisk mjölkchoklad smaksatt med äkta Tahitivanilj.” Så ska det se ut. Här har man inte snålat med vaniljen, utan fått en rund och intensiv vaniljton med mersmak. 10 poäng!

På det hela taget är Cacaofonis praliner ingenting som kommer att få mig att ila söderöver för att idka pralinshopping, men jag skulle kunna tänka mig att köpa hem några Tahitivanilj om jag har vägarna förbi. Och kanske testa den där mörka lakritspralinen. Kanske upptäcka fler favoriter. Men trots det poetiska namnet, blir Cacaofoni ingen hovleverantör i det Jennyanska residenset. Jag håller mig till pragmatiska Chokladfabriken, vars kardemumma förvisso inte heller är mycket att hänga i julgranen, men som har mycket annat trevligt. Och ingen jävla rosmarin.

Annonser

One Response to Cacaofoni

  1. pärlbesatt skriver:

    Hej du,

    Det kändes lite bra att du hann se mitt omnämnande innan jag försvinner. Man vet ju aldrig vad som händer i utriket, kanske jag blir bortförd av grod-Aliens (jag ska till Frankriket). 😉

    Allvarligt talat, det där tankefröet passerade bara via mig, det är Anna Kåver som sa det där om negativa tankars större adhesionsförmåga (heter fästförmåga så på svenska öht?), i DN, vilket betyder att den artikeln nog ligger i metertraven! 😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: