Omtugg

Jag behöver göra något seriöst åt min vrå här hemma. Ända sedan jag kom hem är det något som kryper i mig, äter upp den lust och beslutsamhet jag hade skrapat ihop under resan och får mig att falla in i slentrian och gamla hjulspår. Jag kan inte sätta fingret på vad det är, men jag tänker att jag kanske lättare kan ringa in det om jag inte hela tiden känner mig som om jag ska bli överfallen av saker. Saker, saker, saker, överallt alla dessa saker.

Någonstans bär det mig emot att erkänna det, jag vill nog gärna tro (eller låtsas tro) att jag bemästrar det kaos jag skapat omkring mig, men jag tror nog att jag får känna mig besegrad på den punkten (också). Det är som om det fokus jag saknar inombords, avspeglas i det stökiga, ofokuserade jag omger mig med. Ingen linje, ingen röd tråd, bara planlöst utlagda saker som skulle kunna stå för något – men egentligen inte gör det.

Så – imorgon ska jag nog börja att rensa upp här inne. Jag har sagt det förut – och jag har gjort det förut. Men skam den som ger sig – någon gång ska jag väl lyckas komma i mål. Vad nu mål är… Bilden av ett perfektionistiskt, fördefinierat och rätvinkligt mål seglar upp per automatik, men jag vet åtminstone att det där inte är min bild, inte mitt mål. Vad exakt jag strävar efter vet jag inte – och det är väl där skon klämmer. Kanske är det helt enkelt den bilden jag letar efter – en bild av mitt mål, min riktning. Och visualiseringen av mig själv, gående på vägen dit, i kontexten Här och Nu.

Min blick rör sig planlöst över skrivbordet, fastnar på allsköns möddingar som ligger strödda överallt. En trave tidningar. Inslagna presenter som ska med posten imorgon. Obrända CD-skivor. En triljon filtspetspennor i lika många färger. Ett glasögonfodral. En gammal Designtorget-påse. En skrynklig Kreatima-påse. Tre minibyråer HALVT dekorerade med decoupagemotiv. Ett syskrin. Ett cloisonné-ägg. En snäcka man kan höra havet i. Sladdar. Kartonger. Verktyg. Gamla kvitton.

Vem fan kan tänka – eller ens andas – i den här röran? Inte jag. Så även om jag inte riktigt kan sätta fingret på vad som trycker mig, vad som retar mitt sinne och gör att jag inte kan förmå mig att gå till sängs, fast klockan är hutlöst mycket, tror jag att en stor sopsäck och en brutal attityd är vad jag behöver beväpna mig med för att bli av med den där gnagande rastlösa oron jag går omkring  med.

***

Jag känner mig inte alls som om jag varit ledig nästan 5 veckor redan. Känner mig långt ifrån utvilad, stark och redo. Tvärtom känner jag min själ krylla ihop sig i ett hörn av ryggmärgen när jag tänker på alla veckor tills nästa sommar, nästa ljusa period – och nästa ledighet. Jag tänker på den där känslan, res-känslan, friheten av att kunna kliva ur skalet, lämna ballasten bakom sig, under sig, medan man flyger – som man innerst inne vetat hela tiden att man kan, om bara inte… Och jag tänker på hur jag vill stanna i den känslan.

Jag tror att gnaget främst handlar om att kliva in i kostymen igen, in i skalet. Klä på sig betongvardagen igen, och likt en skomakare ta plats vid sin läst igen – som sig bör. Gnaget handlar om att inte få flyga mer, och om rädslan att glömma bort hur man gör.

Och jag tänker att prylar också tynger själen. Prylar är också en del av betongkostymen. Och jag blir än mer övertygad om att sopsäck och hårdhandskar blir morgondagens mission.

Jag märker också att jag förtvivlat väl behöver den egentid jag planerat in i nästa vecka – med barnen på dagis (och de längtar redan dit, vi märker det på dem och de pratar själva om det, om sina kompisar och sina fröknar) och jag själv ledig, utan krav, utan aktiviteter. Tid att sitta i soffan med en kopp te och tomma tankar. Tid att stirra i taket, om andan faller på. (Eller av.) Tid att göra saker – av glädje, inte för att få dem gjorda. Tid att kanske åka någonstans, en kort flygtur i närlandskapet, för att påminna mig om att jag åtminstone inte glömt hur man gör än.

Men innan dess – kanske lite tid att sova?

Annonser

2 Responses to Omtugg

  1. Jenny skriver:

    Haha – underbart, vill ha… ALLT! Tack för länken!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: