En skrattande bil i East End

Fråga mig inte hur mitt senaste bokval ska kopplas till parollen ”Inspiration för glädje”, men den är ganska intressant i alla fall. Jag läser Jack Uppskäraren, kriminalfall och legend av Glenn Lauritz Andersson. Det är en fackbok, men den är ändå skriven med inlevelse och engagemang som gör den spännande som vilken roman som helst – även för mig som har lite svårt för historieskildringar.

Faktum är att en av de roligaste sakerna vi gjorde under halvåret i London var att gå på ”Jack the Ripper-walk”. Det var mörkt, måste ha varit ganska tidigt på året, fast inte vinterkallt, utan ganska behagligt för en kvällspromenad. Guiden var kunnig och påläst, och ganska rolig på ett hm – brittiskt viss (fri tolkning på det…!). Han tog oss med längs gränder och smala prång i the Rippers fotspår, med mellanlandning på en lokal pub – möjligen mer för guidens egen skull än för deltagarnas, eller för att historien i sig på något sätt berikades av en pliktskyldig half-pint.

Glenn L. Andersson skriver att East end-borna själva mest är irriterade på dessa guider och deras ideliga vallfärder med en hord storögda turister i släptåg, och inte alls tycker att Ripper-historien är något att göra så stor sak av. Hur det ligger till med den saken ska jag låta vara osagt, men under vår promenad inträffade en rätt rolig närkontakt med lokalbefolkningen: I ett mörkt gathörn, när hela gruppen var församlad i en ensam gatlyktas kalla sken för att höra guiden berätta om ett av de gruvliga rippermorden och dess kusliga detaljer… bröts den andlösa stämningen plötsligt av en förbipasserande bil, vars förare lagt sig på tutan och passagerare hängde genom vindrutorna och skrek åt den lilla skaran turister som stod där i lampans sken och antagligen såg just så andäktigt lyssnande som vi var.

Jag kan meddela att HELA gruppen skrek till, alla på en gång – och att det förlägna skrattet som lika mangrant spreds genom församlingen när vi förstod att vi utsatts för ett rätt skojigt practical joke var rätt obetalbart. Dessutom spreds över nejden ett lyckligt gapflabb från de skämtsamma yngliganrna i bilen som sladdade vidare runt nästa gathörn.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: