Sista skälvande timmen…

…av semestern. Eller ja, tekniskt sett är det väl redan måndag och idén om att jag fortfarande har semester bara för att jag sitter uppe och vägrar gå och lägga mig, är väl snarast att beteckna som praktchimär. Men ändå. Uppe sitter jag, och suger den sista droppen ledighet, tystnad och egentid ur natten.

Jag ska inte säga att den sista veckan av semestern var den bästa – men den var på något sätt en katalysator för semestern som helhet, trots att den inföll sist. För den här veckan, då jag varit ledig – ENSAM,  har jag hunnit varva ner, komma ikapp och få det inre pladdret av tankar att avstanna till ett stillsamt och fullt uthärdligt nynnande. NU känner jag att jag vilat och slappnat av – och då kickar också vilan från de föregående veckorna in, på något märkligt sätt.

Jag brukar ta enstaka strödagar för mig själv då och då. Egodagar. För att rensa hjärnan, städa själen och ta djupa andetag av tystnad och ensamhet innan jag dyker tillbaka in i vardagspussel och det sociala spelets myriader av ljud, intryck, människor… Men en hel vecka?! Nej, sådana excesser har jag faktiskt aldrig kostat på mig förut. Men jag är glad att jag gjorde det nu. Det känns väl värt att ha tömt semesterkontot för att ha fått den här veckan för mig själv – den gjorde verkligen skillnad!

Nu ska jag hursomehelst gå och sova några timmar innan måndagsrutinen inträder. Återstår att se om jag minns hur man gör, hittar alla mina grejer och inte minst: minns vilka grejer det är jag behöver…!

Annonser

4 Responses to Sista skälvande timmen…

  1. ylva skriver:

    vad bra att du fick den veckan :). ville bara säga att din blogg fyller en funktion för mig iallafall ;). och att få saker går upp emot riktiga brev…

    kram kram,

  2. Linda skriver:

    Instämmer helt himla benhårt fullständigt med föregående talare. =)

  3. Mr Y skriver:

    Varje dag är en egodag 🙂

  4. Jenny skriver:

    Brudar: Bug & bock & tack – det värmer!

    Y: Jag väljer mellan två svar till dig. A) Det är en definitionsfråga. B) Någon gång ska jag också känna så – men jag är inte riktigt framme än!

    Misstänker att det ligger ett korn av sanning i båda versionerna… 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: