Nya äventyr

Jag har pajat ryggen igen, och i bakhuvudet ringer läkarens ord. Ni vet – han som så fryntligt upplyste mig om att a) min rygg är äldre (i betydelsen mer sliten) än resten av mig och b) om jag levt på stenåldern hade det inte spelat nån roll, för då hade jag ändå varit död vid den här åldern.

Jomenvisst. Pragmatisk realism i sin prydno.

Sålunda drog jag ut på stan på lunchen idag. För att röra på mig lite – med kameran i högsta (nåja) hugg, i hopp om att fånga en stockholmspixel eller sju. Jag tog ärligt talat inte särskilt många bilder, men gick med blicken flanerande över fasader och skyltfönster som jag själv flanerade längs gator och torg.

Från Hamngatan via Sibyllegatan (där jag slank in på Sibyllans Kaffe- och Tehandel och köpte mig ett hekto av världens i särklass godaste te: Grandmas special. Rekommenderas varmt – och gärna med honung och mjölk) vek jag så småningom av nedför Linnégatan. Jag var på väg till Kreatima, och hade siktet inställt på att ta en genväg genom Humlegården för att slinka genom Brunkebergstunneln till Tunnelgatan och vidare till Sveavägen.

Men så gick jag förbi ett gallerifönster. Och föll för en bild – jag tror inte att det var en akvarell, men mitt kreativa sinne översatte raskt bilden till akvarellteknik. Rund, med fåglar (papegojor?) i allsköns färger, och bladrankor omkring. Ganska naivt uttryckt konst – men den var slående, i både färg och form. Jag vet inte hur smickrande det är för en Riktig Konstnär™ om ens verk inspirerar amatörer att raskt bege sig till Kreatima och handla på sig pigmentbläck-pennor, masking fluid och gummi arabicum för att åka hem och börja ett nytt kreativt liv som akvarellister – men så kändes det. Lek med färg och pensel, istället för sedvanliga foton, papper och lim.

(Eller ja – det slank med en burk tapetklister också, fast jag misstänker att det bara är en av den här bloggens läsare som anar vad jag tänker göra med den…!)

Senare under eftermiddagen snubblade jag också över ett stycke inspiration jag kan dela med mig av och visa. CD Muckosky är känd för många scrappare, eftersom hon blev Creating Keepsakes Scrapper of the year 2007 eller 2008. Hon är helt enkelt en ruggigt kreativ och konstnärlig människa, som LEKER med färg, form, foto och text på ett sätt som får mig att formligen dregla. Så även den här gången:

Blir man inte glad, så säg?! Och så skriver hon också det magiska ordet – att teckningen är gjord i hennes art journal. Minns ni min art journal? Den som jag skyndade mig att göra klar före tolvslaget, nyårsafton 2008? Jag kan meddela att den stått så fint i min bokhylla sedan dess, ett litet försättsblad tror jag att jag fyllt (men är givetvis inte nöjd med – inte trodde ni väl något annat?), men i övrigt är den lika tom som den var 1 januari.

Att gripa mig an färg och akvarellpapper – gärna de akvarellpapper som finns i art journal-boken – är alltså mitt nya äventyr nummer 1, som jag förvisso inte hunnit ge mig i kast med idag, tyvärr. Men det är ju en dag imorgon också, vill jag minnas.

Mitt nya äventyr nummer 2: Jag har, äntligen, anmält mig till NaNoWriMo. I november blir det sålunda lugnt här på bloggen, för då kommer mina ord att hamna någon helt annanstans – nämligen i ett romanutkast, omfattande 50.000 ord. Det är det NaNo går ut på – att på 30 dagar i november månad färdigställa ett styck utkast till roman. Det innebär att skriva 1600-1700 ord per dag, och för att göra det – parallellt med ett normalt liv, jobb, familj och sånt där krafs – är det bara att inse att finlir… det har man inte tid med. Man får skriva skit, men skit som bär berättelsen framåt. Redigera och pyssla med språket kan man göra sen.

Det är helt galet – men en rolig idé, som jag funderat på varje år sedan 2002 eller när jag nu hörde talas om det första gången. Men hittills har det alltid kommit något annat emellan. Nog med sådant nu. I år ska det bli av.

Det är väl lite detta jag längtar efter. Nya äventyr. Färg, form, lek och glädje. Och tillåtelse. Tillåtelse att leka, att vara glad och tycka om. Missförstå mig rätt – jag säger inte att någon annan förbjuder. Min värsta nejsägare är jag själv. Och förbanne mig om jag begriper varför. När det egentligen är så löjligt enkelt. Jag begriper det inte.

Men – jag vet ju vart jag ska. Siktet är inställt och kompassen kalibrerad. Och om färg och form och lek är vägen dit, då tror jag att jag kan stå ut med om resan tar en liten stund faktiskt.

Annonser

4 Responses to Nya äventyr

  1. AnnaB skriver:

    Jisses så häftigt med bokskrivandet….! Heja Jenny…! *blir alldeles glad bara av att läsa om det*

  2. Per Stromsjo skriver:

    Lovvärt att jaga pixlar.

    Helt rätt timing att försvinna in i ett mentalt projekt i november. En sådan månad behöver något extra, invärtes.

    Var rädd om ryggen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: